<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243</id><updated>2011-11-18T07:42:38.697+08:00</updated><category term='Cinta I'/><category term='Being &apos;Young at heart&apos;'/><category term='WELCOME'/><category term='GaRa-GaRa Nak KuLit CanTik'/><category term='Shopping'/><title type='text'>::DiaRi Ibu::</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>71</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-90689485920709272</id><published>2011-08-02T08:09:00.004+08:00</published><updated>2011-08-02T08:22:34.302+08:00</updated><title type='text'>Berkumpul</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/-ZilHvaqtTbA/TjdC65Ar9hI/AAAAAAAAAd8/tIuQijdhLdI/s1600/DSC00882.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 136px;" src="http://4.bp.blogspot.com/-ZilHvaqtTbA/TjdC65Ar9hI/AAAAAAAAAd8/tIuQijdhLdI/s200/DSC00882.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5636047038181013010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Rasanya baru smalam dapat berbuka puasa dengan anak cucu ramai2..Semua balik..Syarinar dan family, Am dan family, Anwar dan isteri dan kami2 yg di rumah. Tetapi saperti tahun yg lalu, 'orang jauh' tetap berjauhan..tak mengapalah janji dia berada di Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syarinar (Kak long) masak gulai lemak ikan kering (masinnyaaa) dan telur puyuh sambal khas untuk adik kesayangan, Hafiz. Arsyi, isteri Am goreng sayur. Aku masak udang goreng sweet sour (masin jugak..hehe) dan goreng ikan. Anwar saperti biasa beli kuih muih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saperti masa mereka kecil2 dulu, kami terpaksa menggunakan dua meja. Orang lelaki duduk kat meja besar di ruang depan dan kami duduk di meja dapur. Yang buat meriah ialah cucu2ku yg tak berpuasa sama2 sibuk berbuka puasa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku bahagia bila menghadapi suasana begini. Seronok bila anak2 berkumpul. Seronok dengar cucu2 berebut barang mainan dan 'bergaduh' sesama mereka. Riuh rendah rumah dan rasa bersemangat. Tanpa mereka rumah akan menjadi begitu sunyi sesunyi2nya. Aku harap akan dapat merasai suasana begini selalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi thia yang jauh di mata, bila masak tu ingat2lah kami di gombak ...sayang thia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-90689485920709272?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/90689485920709272/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=90689485920709272' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/90689485920709272'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/90689485920709272'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2011/08/berkumpul.html' title='Berkumpul'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/-ZilHvaqtTbA/TjdC65Ar9hI/AAAAAAAAAd8/tIuQijdhLdI/s72-c/DSC00882.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-9085300702905055677</id><published>2011-08-01T16:29:00.004+08:00</published><updated>2011-08-01T16:45:13.682+08:00</updated><title type='text'>Buka Puasa</title><content type='html'>Masa anak2ku kecil, saat paling menyeronokkan dlm bulan ramadhan ialah ketika berbuka puasa. Bayangkan pada satu ketika kesemua 7 orang anak2ku yg ketika itu masih bersekolah berkumpul mengadap juadah di dua meja makan. (1 meja tak cukup..) Yg lelaki duduk dgn ayah mereka dan yg perempuan dgn aku, arwah ibu dan pembantu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku masih ingat setiap mereka mempunyai selera yang berlainan. Kalau pergi ke bazaar ramadhan aku terpaksa membeli kuih mengikut keinginan tekak mereka. Masa itu, belanja beli kuih muih dan lauk pauk tak semahal sekarang. RM20 cukup utk beli semua yg diingini.  Kalau air minuman sampai 2 jenis...biasanya air tebu dan air kacang soya. Kuih muih pulak ada yg manis, ada yg pedas, yg kering dan yg berkuah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi satu kenangan yg aku paling tak boleh lupa ialah anak kedua ku, Wan Muhammad, yg mesti nak makan mee goreng tiap2 hari...tak kisah lah..meehoon ke, mee kuning ke, kuayteow ke...janji mee goreng...WAJIB.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku amat bersyukur kerana anak2 ku mudah dilatih utk berpuasa. Paling awal pada usia 5 tahun tetapi semuanya bila berusia 7 tahun mereka sudah boleh berpuasa penuh. Begitu jugak dgn bangun sahur...tak payah nak simbah2 air...kejut aje dah bangun. Cuma takde seorang pun yg mampu hendak terus bangun mandi dan kesekolah..semua wajib tidur balik hehehe&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila mereka sudah dewasa, ada yg dah berkahwin, ada  yg bersekolah jauh, aku merasa rindu akan saat2 saperti dulu. Suasana berbuka puasa sudah lain....bila mengadap juadah terbayang wajah2 mereka...dan hati tertanya2 apakah mereka merasai kerinduan saat2 mereka bersama atau mereka sudah tidak ingat lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Berbuka Puasa.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-9085300702905055677?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/9085300702905055677/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=9085300702905055677' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9085300702905055677'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9085300702905055677'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2011/08/buka-puasa.html' title='Buka Puasa'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1396148434836124244</id><published>2011-08-01T14:47:00.005+08:00</published><updated>2011-08-01T16:28:29.965+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;font style="font-style: italic;"&gt;Cahaya Mata&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;Bila si teruna dan si dara bertemu&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;pintu hati&lt;/font&gt; &lt;font style="font-style: italic;"&gt;..dan rasa hati &lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;melahirkan sebuah keinginan&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;&lt;/font&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;untuk membina sebuah kehidupan &lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;Bila cincin tersarung dijari&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;tanda dua hati sudah terikat&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;jiwa meronta minta disatu&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;dengan lafaz ijab kabul&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;Bila ikatan menjadi&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;sah sebagai suami isteri&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;keinginan dan harapan&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;utk menimang cahaya mata&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;mula menjadi impian&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;setiap masa&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;Bila dikurniakan zuriat&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;cahaya mata dibesarkan &lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;dengan penuh&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;kasih sayang&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;dengan penuh &lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;kesabaran&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;siang dan malam&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;panas dan hujan&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;dalam suka&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;dalam duka&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;cahaya mata&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;menjadi dewasa&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;punya cita &lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;punya cinta&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;font style="font-style: italic;"&gt;punya alam sendiri&lt;/font&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;....&lt;span style="font-style: italic;"&gt;dan begitulah putaran sebuah kehidupan...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1396148434836124244?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1396148434836124244/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1396148434836124244' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1396148434836124244'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1396148434836124244'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2011/08/cahaya-mata-bila-si-teruna-dan-si-dara.html' title=''/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-6380620796544861001</id><published>2011-08-01T12:01:00.008+08:00</published><updated>2011-08-01T12:37:29.864+08:00</updated><title type='text'>Salam Ramadhan</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/-WRBRwZGTDJg/TjYsILVO82I/AAAAAAAAAd0/UMaXrq1fQpI/s1600/SAM_3380.JPG"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/-WRBRwZGTDJg/TjYsILVO82I/AAAAAAAAAd0/UMaXrq1fQpI/s200/SAM_3380.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5635740502693180258" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Salam. Rupa2nya dah setahun aku tak mengupdate blog. Kenapa ye? Mental blocked..hehehe. Memang banyak cerita yg nak dikongsikan bersama tetapi bila sampai bab mengarang tetibe semua yg ada dlm fikiran tak mahu nak keluar. Rasa susah sangat untuk dicanaikan sebagai juadah pembaca. Erkkk..betulkan ayat tuh.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Thia dan Zmah sentiasa mengupdate blog mereka..dan aku rasa cemburu. Saperti yg thia pernah ceritakan dulu2 aku memang suka menulis diari..(cerita2nya bukan rahsia lagi)..anak2 berjaya menyelongkar apa yg aku sorokkan dari mereka..hmmm...naughty girls! Dulu2 aku pun minat dan rajin mengarang sajak...tp mungkin masa itu aku selalu dirundung 'malang'..maka idea2 pun sentiasa mengalir dlm otak. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Kini, agaknya sedang bahagia maka susah nak karang ayat2 yg jiwang2...yg tak jiwang pun perit rasanya. Apa yg ingin dipaparkan disini semua tidak menjadi. Tapi aku bangga kerana 3 org dari anak2ku minat menulis. Aku pun suka melukis..dulu nak jadi artis (pelukis) tapi lukisanku tidak pernah mendapat 'pengiktirafan'..maka minatku terkubur...dan tiada seorang pun anakku yg minat atau pandai melukis.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Sepanjang bulan ramadhan aku bertekad utk bercuti dari FB. Aku menyahut cabaran Wan Hazimah. Dia tak yakin aku boleh melakukannya....tp aku menyahut cabarannya. Walaupun hati melonjak2 ingin mengactivate semula FB tp semangatku masih kental hehehe Aku harap kengkawan FB tak akan lupakan aku sepanjang bulan ramadhan ini. Sebenarnya aku bimbang seandainya aku mengadap FB sepanjang bulan ramadhan nie bnyk masa yg berkualiti akan terbuang dgn sia-sia. Aku ingin memenuhi masa yg berkualiti dgn mempertingkatkan amal ibadah...in shaa Allah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Kepada peminat blog DIARI IBU...selamat bertemu kembali dan Selamat Berpuasa. Semoga ibadah puasa kita diterima ALLAH. Amin.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: arial;font-family:trebuchet ms;" &gt;Sampai ketemu lagi.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-6380620796544861001?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/6380620796544861001/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=6380620796544861001' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6380620796544861001'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6380620796544861001'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2011/08/salam-ramadhan.html' title='Salam Ramadhan'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-WRBRwZGTDJg/TjYsILVO82I/AAAAAAAAAd0/UMaXrq1fQpI/s72-c/SAM_3380.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4486248372578475794</id><published>2010-12-16T10:47:00.004+08:00</published><updated>2010-12-16T10:59:16.419+08:00</updated><title type='text'>Budak gemok</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TQl-Ma0leQI/AAAAAAAAAc8/Jj8UjcZixYY/s1600/013.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TQl-Ma0leQI/AAAAAAAAAc8/Jj8UjcZixYY/s320/013.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5551106767534258434" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Budak nie dah gemok sekarang. Mana taknye...sebulan lebih dah cuti sekolah, makan tido je kerjanya. Dah semakin menembam. Mintak tolong amikkan barang kat bawah pun malas. Celik2 mata tengok tv...tengok cartoon...makan.....tido. Dalam satu hari agak berjam2 jugaklah dia tido. Abis2 pun main daun terup buat magik. Tapi semua buat atas katil. Katil dah jadi 'port' yang paling selesa utk dia menjalankan segala aktiviti harian.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari-hari pujuk nak masukkan kelas tuisyen...dia xmahu. Siap buat surat perjanjian suruh aku sign. Aku main sign aje tak tau apa benda yg ditulis...bila dah sign baru terpikir nak baca..."Saya berjanji yang saya tidak akan hantar zaim ke kelas tuisyen"...panjang betul akal budak nie.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia sangat tidak suka sains dan matematik. Puas dia pikir kerja apa yg tak perlu matematik...dan dia pelik napa perlu belajar sains. Bila la budak nie nak 'matured'. Tahun depan dah masuk Kelas 6. Nak amik periksa UPSR...tp masih xpaham tanggungjawab dia sebagai pelajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fenin...fenin....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4486248372578475794?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4486248372578475794/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4486248372578475794' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4486248372578475794'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4486248372578475794'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/12/budak-gemok.html' title='Budak gemok'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TQl-Ma0leQI/AAAAAAAAAc8/Jj8UjcZixYY/s72-c/013.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2190088933093579203</id><published>2010-12-10T09:20:00.006+08:00</published><updated>2010-12-10T09:51:36.166+08:00</updated><title type='text'>Apa khabar?</title><content type='html'>Assalamualaikum....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa khbr peminat2 blog nannychomel? Lamanye blog nie menyepikan diri. Slalu pasang niat nak update tp fikiran agak bercelaru...otak jadi tepu...xdpt nak meluahkan rasa hati dan pemikiran secara tersusun dan teratur. Beberapa bulan kebelakangan ini, bnyk peristiwa2 yg ingin dikongsikan bersama.....but I just failed to express them in words.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa berlalu begitu pantas...pejam celik kita dah sampai ke penghujung tahun 2010. Lagi 3 minggu saja lg tahun 2011 akan menyapa kita.  Agenda personal tahun 2010 rasanya belum lg tercapai sepenuhnya. Perubahan???? xbanyak jugak.  Kadang2 kecewa dgn diri sendiri yang selalu lalai dan alpa. Peningkatan dlm kerjaya langsung xde....dah complacent dgn apa yg ada walaupun rasa terkilan kerana tidak punya kelayakan saperti orang lain. Namun tugas dan tanggungjawab yg lbh besar dan mencabar tetap aku laksanakan kerana itu adalah AMANAH dan rasa bangga juga kerana diberi kepercayaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma aku rasa sejak thia bernikah, kami sudah jarang brkomunikasi cam dulu. Mungkin dia sudah ada suami yg bole berkongsi cerita dan masalah dan suami sudah menjadi org No. 1 dlm hidupnya kini. Aku sgt memahami keadaannya and I hv no complains. Aku hanya mahu dia berbahagia dan berdoa agar cita2 dia utk menjadi seorang DOKTOR MUSLIMAH akan tercapai, insha'Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku juga bersyukur melalui thia aku sudah punya ramai 'anak2 angkat' yg terdiri dr sahabat2nya. Pada Tiqah, Farieha, Huda, Paan, Marwan, Ema, Syila, to name a few, and many others....thank you for sharing and caring...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fokus ku kini adalah pada 3 orang anak yg masih lg belajar. Hazimah (Adik) akan balik ke kampus hujung minggu nie (dah xde kawan nak 'bergaduh' malam2), Hafiz yg akan balik dr Kem Remaja juga hujung minggu nie (harap2 dia berubah)dan zaim yg semakin 'membulat' (dah jadi teddy bear sy malam2)....Good luck Adik in your 2nd year BENL....All d best Hafiz for your PMR result...and Zaim...plz study hard for your UPSR next year.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Syarinar (Kak long)...bila nak tambah ahli keluarga? Muhammad (Angah)..next year bole tambah lagi sorang...and Anwar...bila lagi????&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haihhhhh.....dah lari dari tajuk pulak. Inilah kesannya bila otak tak fokus. xpe..janji blog diupdate sebelum hujung tahun....hehehehe&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada peminat2 blog nannychomel..Selamat Menyambut Tahun Baru Masehi dan didoakan semoga anda akan lebih berbahagia, lebih berjaya dan lebih bersemangat utk menempuh cabaran2 dan dugaan2 yang mendatang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2190088933093579203?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2190088933093579203/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2190088933093579203' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2190088933093579203'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2190088933093579203'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/12/apa-khabar.html' title='Apa khabar?'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4166746549931741679</id><published>2010-08-26T10:35:00.009+08:00</published><updated>2010-08-26T11:04:35.843+08:00</updated><title type='text'>Ada-ada aje....Zaim Zharfan (ZZ)</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/THXY59b9YuI/AAAAAAAAAcs/ejpLmEBK1E4/s1600/Image%28339%29.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/THXY59b9YuI/AAAAAAAAAcs/ejpLmEBK1E4/s320/Image%28339%29.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5509548209413645026" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbualan 1:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ZZ:  "Mak, zaim xnak masuk universiti atau kolej, boleh tak?"&lt;br /&gt;Aku:  "Kenapa? xnak jadi orang pandai ke?"&lt;br /&gt;ZZ: "Kalau zaim masuk universiti atau kolej sape nak jaga mak kat rumah malam2?"&lt;br /&gt;Aku:  "Kenapa kena jaga mak malam2?"&lt;br /&gt;ZZ: " Nanti perompak masuk!..kesian mak dgn ayah"&lt;br /&gt;Aku:  "Ye ke..zaim kena la berdoa hari2 supaya rumah jangan masuk perompak lagi."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaim diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Senario 2:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbualan 2:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ZZ: "Mak, nanti dah besar kena belajar kat overseas ke?"&lt;br /&gt;Aku: "Kalau pandai, dapat tawaran boleh la pergi."&lt;br /&gt;ZZ: "Kalau xnak pergi bole?"&lt;br /&gt;Aku: "Nape?"&lt;br /&gt;ZZ:   "Nanti xbole jadi detektif!"&lt;br /&gt;Aku: "Pergi overseas dulu, balik nanti baru jadi detektif."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaim diam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ZZ: "Mak, markah matematik zaim 30"&lt;br /&gt;Aku: "Hah! nape sikit...xlulus tu?"&lt;br /&gt;ZZ: "Kawan zaim lagi sikit...17 je"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaim senyum dgn bangganya....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4166746549931741679?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4166746549931741679/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4166746549931741679' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4166746549931741679'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4166746549931741679'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/08/ada-ada-ajezaim-zharfan-zz.html' title='Ada-ada aje....Zaim Zharfan (ZZ)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/THXY59b9YuI/AAAAAAAAAcs/ejpLmEBK1E4/s72-c/Image%28339%29.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-561512623293721643</id><published>2010-08-11T08:02:00.008+08:00</published><updated>2010-08-11T08:33:31.163+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGHvWHT-O_I/AAAAAAAAAcc/H45VtBcyT-w/s1600/Picture12.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGHvWHT-O_I/AAAAAAAAAcc/H45VtBcyT-w/s320/Picture12.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5503943382822435826" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Salam Ramadhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat berpuasa kepada pembaca2 blog ku yg masih setia (masih ada lagi ke?). Marilah kita sama mencari keredhaan Allah di bulan yg penuh keberkatan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saban tahun aku terasa di bulan Ramadhan, anggota keluarga ku semakin berkurangan. Kalau dulu, meja makan di dapur akan dipenuh oleh anak2 sewaktu berbuka puasa dan juga sahur. Kami terpaksa mengunakan dua meja makan. Hidangan pun dua set. Satu meja utk suami dan anak2 lelaki dan satu meja utk ku dan anak2 perempuan (termasuk arwah ibu).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah kak long, angah n anwar berkahwin, kami hanya menggunakan satu meja sahaja. Suami, dua anak perempuan (thia dan hazimah), hafiz dan zaim dan aku. Cukup satu meja 6 kerusi. Tahun ini anggota keluargaku berkurangan lagi di meja makan. Thia sudah pun berkahwin dan akan pulang ke Mesir dan Hazimah akan balik semula ke UIAM. Tinggallah hafiz dan zaim sahaja di rumah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan meja makan akan kembali sunyi tanpa suara2 usikan dan gurauan anak2...terutama suara2 anak2 perempuanku yang selalu membantuku di dapur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inilah realiti yg harus seorg ibu hadapi. Satu..satu..anaknya  pergi untuk menjalani kehidupan masing-masing. Yang tinggal hanyalah memori yang indah...Semoga berbahagia anak-anakku.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-561512623293721643?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/561512623293721643/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=561512623293721643' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/561512623293721643'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/561512623293721643'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/08/salam-ramadhan.html' title=''/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGHvWHT-O_I/AAAAAAAAAcc/H45VtBcyT-w/s72-c/Picture12.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7395451073224980977</id><published>2010-08-10T12:11:00.008+08:00</published><updated>2010-08-10T12:30:34.609+08:00</updated><title type='text'>Suka dan duka</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGDVbzjj_ZI/AAAAAAAAAcU/QdSm2KqK0LE/s1600/37571_417350950628_815770628_4462018_8040745_n.jpg"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGDVbzjj_ZI/AAAAAAAAAcU/QdSm2KqK0LE/s320/37571_417350950628_815770628_4462018_8040745_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5503633418319297938" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Berbulan-bulan aku menahan perasaan suka dan duka...namun hanya 'suka' yang ku pamerkan dan 'duka' yang ku sembunyikan. Ibu mana tidak merasa sedih untuk melepaskan anak gadisnya untuk menjadi hakmilik orang lain...tapi itulah hakikat sebuah kehidupan. Seorang ibu tidak boleh mengharapkan anak2 gadisnya akan sentiasa bersama sepanjang waktu. Satu hari dia akan diambil orang dan menjalani kehidupan sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun aku lega...kerana aku tidak menangis di waktu saat2 penting dalam hidupnya ...saat2 dia dinikahi dan mencium tangan suaminya buat pertama kali. Sedangkan kebiasaannya seorang ibu akan menitiskan air mata...samada airmata suka atau duka. Aku pun merasa hairan...mengapa tidak ada setitik air mata pun yang jatuh? Sehinggalah majlis selesai aku masih tidak merasa sedih...apakah aku sudah kehilangan perasaan itu? Apakah aku sudah tidak punya apa2 perasaan lagi?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka bertanya: "Tidak menangis ke?"...aku hanya menjawab "Tak pun". Tidak siapa tahu aku sendiri tercari2 sebab ngapa aku tidak sedih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehinggalah majlis kenduri selesai..dan aku saperti dikejutkan dari alam mimpi. Apakah segala peristiwa itu berlaku dalam sebuah mimpi sehingga aku hilang perasaan? Perasaan takut akan kehilangannya yang melanda diriku sejak berbulan-bulan yang lalu secara langsung tidak memberi kesan kepada diri ku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya aku temui jawapannya. Aku sudah puas menangis...sejak sekian lama..Dan pada hari yang bersejarah itu aku sudah kekeringan airmata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga berbahagia anakku, Thia....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7395451073224980977?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7395451073224980977/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7395451073224980977' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7395451073224980977'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7395451073224980977'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/08/suka-dan-duka.html' title='Suka dan duka'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/TGDVbzjj_ZI/AAAAAAAAAcU/QdSm2KqK0LE/s72-c/37571_417350950628_815770628_4462018_8040745_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3369111085475041743</id><published>2010-05-15T00:43:00.004+08:00</published><updated>2011-08-01T12:34:19.560+08:00</updated><title type='text'>Hafiz</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-2HtpJIcSI/AAAAAAAAAcM/35RAa7HysHQ/s1600/9128_141936757364_525797364_2512355_2646001_n.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 214px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-2HtpJIcSI/AAAAAAAAAcM/35RAa7HysHQ/s320/9128_141936757364_525797364_2512355_2646001_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5471178340533039394" border="0"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Salam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah lama blog ini menyepi. Sejak aktif brfb blog ini telah diabaikan. Tambahan pula kekangan masa yg tak mengizinkan utk aku berkarya..kdgkala idea susah sgt nak keluar. Kalan fb tu sepontan je dpt idea dan xmemerlukan mengarang ayat2 yg panjang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa tetiba ada idea utk menulis malam ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang sudah jam 12.50 pagi. Hati ini resah dan gelisah menanti anakku, Hafiz, yg masih belum pulang ke rumah sejak balik dari sekolah. Aku baru hari ini turun dari Awana Genting kerana bertugas sejak semalam. Ketika ku pulang, ku lihat baju sekolah hafiz tersidai dibalkoni rumah. Saperti biasa kalau dia balik awal, dia akan merayap ntah mana-mana. Selalunya hari sekolah dia akan balik awal. Awal2 pun selepas azan maghrib.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi sejak dia bercampur dengan kawan2 yg agak 'liar', dia semakin lewat pulang ke rumah. Aku terpaksa menghubungi dia berulangkali untuk memujuk dia pulang dan dia akan beri berbagai alasan utk pulang lewat. Dia seolah2 lebih suka berada diluar rumah melepak bersama kawan2 daripada berada di dalam rumah. Lebih2 lagi dirumah tiada siapa yg hendak layan dia bersembang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan setiap kali Hafiz keluar malam, akulah penunggu malam yang setia.  Aku tidak boleh tidur selagi dia tidak pulang ke rumah. Lewat macam manapun, aku tetap menyuruh dia pulang. Sehinggalah dia masuk ke bilik tidurnya...barulah aku boleh tidur dengan lena.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.....dan aku tidak tahu bilakah keadaan ini akan berakhir. Namun aku tidak putus2 berdoa agar Allah sentiasa melindungi dia dan dijauhi dari perkara2 yg negatif. Aku tetap tidak akan berputus asa dari terus menasihati dia bagi memastikan dia tidak terpesong jauh....walaupun ahli2 keluarga yg lain saperti sudah 'malas' nak ambil tahu tentangnya lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jam sekarang 1.18 pagi...Hafiz baru pulang...dan seperti biasa akulah yg akan membuka pintu untuk dia...walau dia dimarahi..dia tetap memberikan senyuman 'innocent'nya utk ku..sebenarnya fikiran sudah buntu dan tidak tahu cara bagaimana harus aku tangani masalah ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat malam....(pagi).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3369111085475041743?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3369111085475041743/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3369111085475041743' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3369111085475041743'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3369111085475041743'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/05/hafiz.html' title='Hafiz'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-2HtpJIcSI/AAAAAAAAAcM/35RAa7HysHQ/s72-c/9128_141936757364_525797364_2512355_2646001_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5225369388993752171</id><published>2010-01-16T11:18:00.013+08:00</published><updated>2010-01-16T21:13:51.193+08:00</updated><title type='text'>Lambaian Kaabah 2</title><content type='html'>Perjalanan dari Gombak ke Kelana Jaya mengambil masa kira2 1 jam melalui hiway DUKE. Hujan lebat sepanjang jalan. Kami menaiki kereta Anwar sementara anak2 menaiki kereta kami yg dipandu oleh Khairul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiba2 di Kompleks Tabung Haji (KTH) Kelana Jaya, orang sudah ramai. Para jemaah dan ahli keluarga sudah memenuhi setiap ruang/khemah yg disediakan. Kami terus ke surau utk solat jama' maghrib/isyak. Proses pertama selepas solat ialah mengambil 'name tag' dan lain2 dokumen yg disediakan utk setiap jemaah. Di sini  sudah bermula proses 'queuing' yg memerlukan sedikit kesabaran kerana ada jemaah yg tidak suka 'queue'. Bila sudah ada yg potong 'queue' maka timbullah perasaan tidak puas hati dikalangan jemaah  yg lain. Ketika ini kita sudah nampak karenah2 manusia yg kurang sabar. Di tanah suci bagaimana agaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku menawar diri utk mengambil 'name tag' dll kerana suamiku adalah dlm kategori org yg xsuka beratur....:-D...Maka beratur lah aku dgn penuh kesabaran...satu latihan sebenarnya.&lt;br /&gt;Walaupun agak lama, tapi aku bangga dgn diriku kerana mampu bertahan dan menahan sabar walaupun berapa kali orang lain 'mencilok' di depanku....sabar....sabar...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai mengambil 'name tag', kami ke dewan makan kerana perut sudah terasa lapar. Nak tunggu makan dlm kapalterbang lambat lagi. Rupa2nya suamiku sudahpun mengalas perut dulu. Sabar lagi...Selesai makan kami pun berkumpul dikhemah yg disediakan utk menunggu pengumuman seterusnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kira2 jam 10 mlm..kami diminta memasuki dewan pelepasan KTH. Maka tibalah saat2 perpisahan dengan anak2. Sebolehnya aku tidak mahu menangis didepan mereka kerana tidak mahu melihat mereka bersedih. Tapi aku melihat mata Kak Long dan Adik sudah merah. Sementara yg lain2nya aku lihat mereka bersahaja. Lebih2 lagi Zaim..agaknya kerana sudah biasa kena tinggal maka dia sudah tidak ada 'perasaan' lagi....hehehe...Namun aku lihat mata hafiz bergenangan dgn air mata. Aku memeluk setiap seorang sambil berpesan apa2 yg patut.&lt;br /&gt;Keriuhan Kamil, Itqan dan Ijlal melambai-lambai sambil berkata "Bye bye Mak Tok" berulang kali memberi kekuatan kepada ku utk melawan kesedihan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil mengheret beg yg boleh tahan saratnya, kami memasuk dewan pelepasan.  Laungan 'bye-bye' dari cucu2 ku tadi sudah hilang. Di dewan tersebut, kami menimbang beg utk 'check-in', mengambil paspot dan terus diarah ke dewan taklimat. Semua prosedur berjalan dengan lancar dan pihak Tabung Haji harus dipuji kerana kakitangannya telah melaksanakan tugas2 masing2 dgn begitu efisien sekali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah semua jemaah berkumpul di dalam dewan di tingkat atas KTH, kami diberi taklimat secara terperinci tentang perjalanan ke tanah suci, bermula dari KLIA sehinggalah sampai di Jeddah nanti. Selesai taklimat, kami meninggalkan dewan utk bergerak ke tempat bas2 yg telah sedia menanti utk membawa kami ke KLIA. Sebelum menaiki bas, kami diberi 'boarding pas' oleh kakitangan SAUDI AIR.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pihak TH telah menyediakan sebanyak 14 buah bas dan sebuah ambulan utk membawa para jemaah seramai lebih dari kurang 380 org ke KLIA. Bas2 kami diiringi oleh polis trafik yg telah membantu mengawal lalu lintas bagi melicinkan perjalanan kami ke KLIA. Ketika itu saya terasa sgt bangga menjadi TETAMU ALLAH kerana mendapat layanan saperti VVIP.  Bas kami diiringi polis trafik sepanjang perjalanan dari Kelana Jaya ke KLIA. Lebih teruja lagi apabila sampai di KLIA, bas kami terus masuk ke 'parking bay' di  mana pesawat SAUDI AIR sudah sedia menanti. Bas kami betul2 berhenti di bawah pesawat tersebut. Bayangkanlah perasaan kami apabila mendapat layanan yg sangat istimewa itu. Kami hanya perlu masuk sebentar ke terminal utk 'mengcop' paspot oleh pihak Imigeresen dan terus diminta masuk kedalam perut pesawat SV5003.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lebih kurang jam 3.00 pagi, pesawat pun terbang menuju ke Jeddah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersambung....:-D&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="cssButtonOuter"&gt;&lt;div class="cssButtonMiddle"&gt;&lt;div class="cssButtonInner"&gt;&lt;a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5225369388993752171?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5225369388993752171/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5225369388993752171' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5225369388993752171'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5225369388993752171'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/01/lambaian-kaabah-2.html' title='Lambaian Kaabah 2'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7044921955816152289</id><published>2010-01-13T21:46:00.010+08:00</published><updated>2010-01-13T22:11:07.527+08:00</updated><title type='text'>Lambaian Kaabah 1</title><content type='html'>Setiap kali chatting dgn thia di FB, pasti dia akan menyuruh aku mengupdate blog.  "Ceritalah pengalaman mak di tanah suci"...rayunya. Bukan aku x mahu berkongsi cerita tetapi hati aku masih berada di 'sana' dan enggan kembali ke sini...hehehe...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak dinafikan sebelum berangkat ke tanah suci, berbagai dugaan yg kami tempohi. Jadual penerbangan yg x confirm2...perubahan2 tarikh penerbangan dan paling hebat sekali ialah beberapa jam sebelum kami berangkat ke Kelana Jaya, suamiku diberitahu paspotnya 'hilang'.  Terkedu juga kami dibuatnya tambahan pula ketika itu kawan pejabat sedang berkunjung utk mengucapkan selamat jalan.  Persediaan semua sudah siap...beg2 pakaian sudah berkunci...tinggal nak mandi sunat ihram, solat sunat musafir dan solat sunat ihram saja yg belum. Lagi kira2 4 jam lagi kami harus mendaftar di Kompleks Tabung Haji.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suamiku rasa 'tertekan' juga ketika itu...menalipon pihak2 yg berkenaan utk memastikan  paspot itu dapat dicari hari itu juga. Kalau tidak jumpa pada hari itu, bermakna penerbangan kami akan tertangguh lagi.  Aku hanya mampu berdoa agar paspot itu ditemui semula kerana aku tidak mahu bertangguh2 lagi utk ke tanah suci.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, selepas kira2 satu jam, paspot suamiku ditemui semula. Pelik juga bagaimana paspot itu boleh tetiba 'hilang' pada  hari nak berangkat. Maha Suci Allah yang Maha Mengetahui.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas asar kami bertolak ke Kelana Jaya. Petang itu hujan sangat lebat. Pada mulanya aku bercadang utk singgah di rumah sepupuku di Kampong Tunku PJ utk tumpang solat maghrib. Tetapi memandangkan hujan yg sangat lebat dan takut tersangkut dalam kesesakan, aku batalkan niatku. Sebelum kami meninggalkan rumah, Anwar, anakku telah melaungkan azan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa hendak meninggalkan rumah, hatiku sudah mulai sayu. Ya Allah, apakah aku akan kembali ke rumahku semula? Apakah langkahku ini langkah yg terakhir? Ustaz berpesan, jika hendak ke tanah suci, anggaplah kita akan mati di sana. Namun perasaan dan pesanan ustaz tidak pernah ku ceritakan pada sesiapa....lebih2 lagi kepada anak-anakku. Aku tidak mahu mereka bersedih. Aku harus bertawakal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersambung.....hingga ke satu masa....:-)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7044921955816152289?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7044921955816152289/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7044921955816152289' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7044921955816152289'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7044921955816152289'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2010/01/lambaian-kaabah-1.html' title='Lambaian Kaabah 1'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1175377205909183097</id><published>2009-12-26T13:15:00.013+08:00</published><updated>2009-12-26T13:38:32.537+08:00</updated><title type='text'>Kenangan Abadi 2009</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWhH6SZSLI/AAAAAAAAAac/h3xmdjuAmWg/s1600-h/SAM_1005.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWhH6SZSLI/AAAAAAAAAac/h3xmdjuAmWg/s320/SAM_1005.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419414883887827122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWgkvo4HfI/AAAAAAAAAaU/HJTRsjlXVT0/s1600-h/SAM_0829.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWgkvo4HfI/AAAAAAAAAaU/HJTRsjlXVT0/s320/SAM_0829.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419414279733911026" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWf3qnMfKI/AAAAAAAAAaM/NOgyOr6C9I8/s1600-h/SAM_0673.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWf3qnMfKI/AAAAAAAAAaM/NOgyOr6C9I8/s320/SAM_0673.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419413505290566818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWfUcpX0qI/AAAAAAAAAaE/qQAGxHb9a9I/s1600-h/SAM_0610.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWfUcpX0qI/AAAAAAAAAaE/qQAGxHb9a9I/s320/SAM_0610.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419412900246180514" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWezzaipHI/AAAAAAAAAZ8/URAWITVw_yo/s1600-h/SAM_0499.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWezzaipHI/AAAAAAAAAZ8/URAWITVw_yo/s320/SAM_0499.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419412339422307442" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWefF1nEjI/AAAAAAAAAZ0/-STb3jMeFbo/s1600-h/SAM_0497.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWefF1nEjI/AAAAAAAAAZ0/-STb3jMeFbo/s320/SAM_0497.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419411983590429234" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1175377205909183097?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1175377205909183097/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1175377205909183097' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1175377205909183097'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1175377205909183097'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/12/kenangan-abadi-2009.html' title='Kenangan Abadi 2009'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SzWhH6SZSLI/AAAAAAAAAac/h3xmdjuAmWg/s72-c/SAM_1005.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-8891357434916677775</id><published>2009-11-09T17:29:00.010+08:00</published><updated>2009-11-09T21:01:10.762+08:00</updated><title type='text'>Salam Perpisahan</title><content type='html'>Salam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Akhirnya aku dan suami dijemput utk menjadi tetamu Allah. Jadual penerbangan sudah diberitahu iaitu 12 Nov 2009 dan harus melapurkan diri di Kompleks TH di Kelana Jaya jam 9.30 malam. Perasaan ku bercampur baur......gembira kerana tercapai juga hasrat utk menunaikan haji tahun ini, sedih kerana harus meninggalkan anak-anak, dan bimbang kerana perjalanan ini bukanlah perjalanan untuk 'suka-suka' tapi untuk menyempurnakan rukun haji yang ke 5.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Segala keperluan telahpun siap ku sediakan sejak dua minggu yg lalu cuma tinggal utk dikemaskan elok2 di dlm beg2 yg dihadiahkan oleh pihak penganjur pakej. Setiap hari aku cuba mengambil masa utk membaca buku2 panduan yg dibekalkan bagi memantapkan lg kefahaman tentu keseluruhan ibadah haji. Namun aku rasa terkilan kerana setiap kali aku menatap buku2 itu pasti aku akan tertidur terutamanya di waktu malam kerana keletihan. Walau bagaimanapun, aku bersyukur kerana sejak bulan Mei lalu aku telah menghadiri kursus haji yg disediakan oleh pihak penganjur pada setiap hari ahad. Sekurang2nya aku dapat memahami konsep ibadah haji dan amalan2 lain yg perlu dilakukan sepanjang berada di tanah suci.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perjalananku akan bermula 3 hari saja lagi. Tadi aku pergi ke ofis walaupun aku telah mengambil cuti untuk membuat persediaan terakhir. Aku mengambil kesempatan utk menyelesaikan tugas2 dan meninggalkan beberapa pesanan kpd staf2 yg akan mengisi 'portfolio' ku selama aku tiada di ofis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada waktu makan tengahari, bos ku, Pn. Fazidah dan seorg  pegawai atasanku, Pn. Wan Najihah telah mengadakan majlis Doa Selamat sempena pemergianku dan Pengarah Eksekutif kami, Tn. Hj. Wan Mohd. Hilmi, yg kebetulan turut menunaikan fardhu haji kali yg ke 3. Majlis ini diadakan secara kecil-kecilan kerana sebelum ini majlis yg serupa telah diadakan utk 3 org lg pegawai kami yg telahpun berangkat ke tanah suci.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum aku pulang, aku telah bertemu dgn semua pegawai dan staf untuk memohon ampun dan maaf. Saat2 inilah yg paling aku takuti sekali....iaitu untuk bersalaman dan berpelukan di antara satu sama lain kerana hatiku tiba2 menjadi sayu. Aku cuba sedaya upaya utk tidak menangis tetapi apabila rakan2ku mula menangis, hati menjadi begitu sebak dan sayu. Aku terasa seolah2 aku tidak akan bertemu mereka lagi...namun aku tidak putus2 meminta mereka mendoakan agar aku selamat pergi dan kembali.  Di masa inilah baru aku kenali siapa rakan2ku sebenarnya...rakan2 ketawa dan menangis dan aku pasti akan merindui mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah! Aku mohon dipermudahkan segala urusan kami di tanah suci, berilah kami kesihatan, kesejahteraan dan keselamatan agar kami dapat menjalani ibadah haji dengan sempurna dan mendapat haji yang MABRUR. Amin.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-8891357434916677775?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/8891357434916677775/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=8891357434916677775' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8891357434916677775'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8891357434916677775'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/11/salam-perpisahan.html' title='Salam Perpisahan'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1032693434447381788</id><published>2009-11-01T09:12:00.003+08:00</published><updated>2009-11-01T09:20:10.398+08:00</updated><title type='text'>Dah penat</title><content type='html'>Aku dan penat...penat  kerana selalu kena bertugas di luar KL. Penat berjalan jauh lebih2 lg bila terpaksa menaiki pesawat. Dulu aku suka naik flight...seronok dpt melihat negeri orang yang jauh...tp kini mungkin kerana faktor usia aku sudah tidak minat lg berjalan jauh. Perjalanan jauh sangat meletihkan dan membosankan...lbh2 lg kalau perjalanan itu atas urusan kerja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku telah berkira2 lagi 3 tahun aku akan bersara. Aku dah tak perlu bertugas jauh2...atau mungkin aku perlu minta tukar ke unit lain yg xmemerlukan aku selalu 'outstation'.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1032693434447381788?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1032693434447381788/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1032693434447381788' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1032693434447381788'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1032693434447381788'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/11/dah-penat.html' title='Dah penat'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2364075183541293458</id><published>2009-10-28T14:50:00.006+08:00</published><updated>2009-10-28T14:55:53.276+08:00</updated><title type='text'>Update yg terkebelakang</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Smlm konon nak update blog.  Tengok kat draft  yg lama2 yg belum dipublished. Ada dua tiga draft dlm tu. Oleh kerana malas nak bukak cerita baru, maka diedit aje draft yg lama dan published. Terkejut bila cerita xkeluar. Mana pergi cerita tu ek....biasalah org xmahir berblog...mesti rasa pelik. Rupa2nya dia keluar kat bulan April ......dibawah tajuk "Bersama Artis2"....hehehehe&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2364075183541293458?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2364075183541293458/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2364075183541293458' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2364075183541293458'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2364075183541293458'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/10/update-yg-terkebelakang.html' title='Update yg terkebelakang'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-6360112936032656764</id><published>2009-10-05T12:00:00.016+08:00</published><updated>2009-10-09T16:32:29.614+08:00</updated><title type='text'>Menyepi</title><content type='html'>&lt;div  style="text-align: justify;font-family:arial;"&gt;Sudah lama benar blog ini menyepi...sejak thia pulang bercuti aku sudah xmengupdate blog lagi. Walaupun bnyk cerita yg nak dikongsikan bersama tetapi keinginan utk bercerita di blog sudah tiada.  Rasa dah hilang semangat pun ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang thia berada di tanahair, semua cerita2 yg up-to-date dikongsi bersama anak-anak secara 'live'.  Bila sudah habis diceritakan...modal utk menulis pun turut habis. Tambahan pula sekarang dah pandai ber'facebook'...dan pandai ber'kebun' dlm fb dan macam2 lg yg buat diriku jadi leka melayan fb. Kawan baru pun bertambah...yg jauh dan yg dekat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thia sudahpun terbang semula ke Cairo. Pemergiannya kali ini lbh bermakna bagi dirinya yg sudahpun bergelar tunangan orang. Well, that's what she always wanted to be...since last year. She wants to settle down early....just like her mother but she failed to understand that her mother was in a totally different circumstances. Her mother was not ambitious. Her mother just need love and a place to stay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, thia dah selamat bertunang and we all wish her the best. Pandai2lah mengatur masa hadapan and hope she knows her priority and that was the mutual agreement between two families. She'll be back to be married next year, Insha'Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for me, I have another very important event this year.  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;(la, camne bole ckp omputih lak nie????)&lt;/span&gt; Insha'Allah, bulan hadapan, sekiranya tiada halangan dan diizinkan Allah, aku dan suami akan berangkat ke Tanah Suci. Di awal tahun memang merancang nak pergi tahun ini tetapi disebabkan terlewat berdaftar permohonan diletakkan dlm kes rayuan. Namun sejak bulan Mei lalu, kami turut mengikuti kursus2 haji yg dianjurkan oleh pihak2 Tabung Haji dan Andalusia (pimpinan Dato' Hj Daud Che Ngah). Kalau tak dpt pergi pun xpe at least dpt ilmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanpa disangka dan mungkin sudah ditakdir, nama kami terpilih. Alhamdulillah, rasa sgt2 gembira kerana terpilih menjadi tetamu Allah tetapi terselit juga perasaan takut dan bimbang kerana mengerjakan Ibadah Haji tidak boleh dibuat sambil lewa. Segala ibadah mesti sempurna baru lah boleh dapat Haji Mabrur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangkanya, Insha'Allah, 15 November akan berangkat ke Tanah Suci. Harap2 tiada halangan dan masalah yg akan membantutkan perjalanan kami. Fikiran dan hati mula rungsing kerana apa yg dipelajari sebelum ini macam ingat xingat aje...rasa bnyknya yg lupa dan perlukan ulangkaji setiap hari. Mujur ada teman2 yg dah pernah sampai ke Tanah Suci boleh dijadikan sebagai tempat rujukan dan menyelesaikan persoalan yg xpasti. Mengerjakan haji bukan seperti pergi melancong. Ianya suatu penyerahan kepada Allah...utk memohon keredhaan dengan harapan Allah akan mengampunkan segala dosa2.  Semoga Allah memberi kemudahan sepanjang kami berada di sana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-6360112936032656764?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/6360112936032656764/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=6360112936032656764' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6360112936032656764'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6360112936032656764'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/10/menyepi.html' title='Menyepi'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1811290634993092703</id><published>2009-08-02T08:02:00.011+08:00</published><updated>2009-08-02T08:38:18.109+08:00</updated><title type='text'>Pengalaman Baru (II)</title><content type='html'>Hari Kedua di PP, sebelum ke USM kami sempat singgah di kawasan Queensbay Mall. Kompleks ini nampak baru dan sangat besar saperti Midvalley di KL. Yang menariknya ia terletak di tepi laut berhadapan dengan Pulau Jerjak. Kami tidak masuk ke dlm Mall itu cuma bergambar di persekitarannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika berada di PP, ia mengingatkan sy kembali suasana di Honolulu, Hawaii&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(masa itu thia masih dlm perut)&lt;/span&gt;. Suasana yg hampir serupa di mana terdapat bangunan condo yg tinggi, pohon2 rendang, deretan bangunan di tepi laut cuma tiada beach dlm kawasan bandar. Namun begitu, PP xsebersih Honolulu dan tidak ada org berpakaian mandi berkeliaran dlm kawasan bandar....:-)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kedua di PP, sy masih belum teringin makan NASI KANDAR. Melihatkan terlalu banyak restoran Nasi Kandar, sy kebingungan xtau nak pilih yg mana utk mendapatkan yg betul2 sedap. So, utk lunch kami makan McDonald....hehehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mesyuarat di USM berjalan dgn lancar. Lega tugas sudah selesai tapi sy terpaksa tinggal di PP selama 3 hari lg untuk menghadiri ESQ Training. Rakan2 sekerja akan balik pada keesokan harinya. Petang itu, kami singgah di sebuah restoran nasi kandar...bukan nak makan nasi kandar tapi kengkawan nak makan ROTI CANAI. Sy order capati dgn kari ikan....Fulamak! sikit punya bestlah kari dia....1st class. Menjilat jari ...betul2 puas hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas maghrib, kami ke Batu Feringgi. Agak jauh perjalanannya dari hotel,,,,lbh kurang 40 minit. Banyaknya hotel2 di sana. Dan ia mengingatkan sy kembali pada peristiwa tsunami beberapa tahun yg lalu. Terbayang diruangan mata suasana yg menakutkan itu....tetapi manusia mudah lupa.  Terdapat bnyk condominium2 baru yg sedang dibina dilereng2 bukit. Manusia menjadi begitu rakus...sanggup memusnahkan kejadian alam demi mendapatkan keuntungan dan mengadai nyawa org lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kawasan hotel2 di Batu Feringgi terdapat gerai2 jualan barangan seperti Uptown di sepanjang kaki lima. Macam Chinatown pun ada. Terdapat banyak barangan dari negara China, Thailand, Vietnam di sana. Barangan tempatan agak kurang. Ramai pelancong2 dari negara Eropah bershopping di situ tetapi paling ramai pelancong dari negara Arab. Sy pelik kenapa mereka yg berduit suka membeli beg2 berjenama tiruan di situ. Bukan mereka xbole beli yg original! Sy sempatlah jugak membelek2 beg LV tp kalau nak compare harga, di Rantau Panjang lg murah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersambung.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1811290634993092703?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1811290634993092703/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1811290634993092703' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1811290634993092703'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1811290634993092703'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/08/pengalaman-baru-ii.html' title='Pengalaman Baru (II)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-8823306226250924494</id><published>2009-08-01T19:11:00.010+08:00</published><updated>2009-08-01T19:53:10.963+08:00</updated><title type='text'>Pengalaman Baru (I)</title><content type='html'>Salam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy baru pulang dr Pulau Pinang kerana menghadiri mesyuarat di USM dan juga ESQ Training selama 3 hari (28-30 Julai) yg dianjurkan oleh USM di Vistana Hotel, Pulau Pinang. Sy tiba di PP awal iaitu pada hari ahad kerana hari isnin ada mesyuarat di Unit Latihan, Pejabat Pendaftar, USM. Sy sgt teruja utk ke PP kerana sy dah lama tidak kesana. Kali terakhir ialah semasa di Tingkatan 3. Bayangkan betapa lamanya. Sbenarnya sy teringin sgt nak merentasi jambatan PP yg panjang itu hehehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa melalui jambatan PP, sy rasa macam xpercaya yg sy sedang merentasi lautan. 40 tahun yg lalu sy ke PP menaiki feri dan ianya mengambil masa yg agak lama. Dengan pengedaran masa dan dlm zaman yg serba canggih ini, semuanya dapat dipercepatkan. Sy teringin nak bergambar ditgh2 jambatan PP tetapi kereta2 dilarang berhenti di atas jambatan kerana keadaan yang agak bahaya. Lebih2 lg bila bnyk kes2 org terjun dr jambatan dgn tujuan bunuh diri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berjalan2 memang seronok. Dapat tengok tempat orang tetapi peluang utk berjalan2 sangat terhad. Hari ahad bertolak dr KL jam 11 pagi dan tiba di PP jam 3 ptg. Selepas check-in di Hotel, berehat sekejap dan lepas maghrib berjalan kaki ke Kompleks Bukit Jambul yg terletak tidak jauh dari tempat penginapan kami. Suasana di kompleks tidak berbeza dgn suasana shopping kompleks di KL cuma di sana mereka bercakap loghat Utara :-)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami mencari foodcourt dlm kompleks itu tapi xjumpa. Bila bertanya pada salesgirl2 kat situ, mereka tunjuk gerai2 di luar kompleks. Kami pun singgah di salah sebuah gerai kerana dah lapar sgt. Kami order Char Koay Teow...nasib baik sedap! Apabila kami selesai makan, kami pun beredar utk pulang ke hotel sambil memerhati keadaan sekeliling kompleks dan kami ternampak flyers tergantung kat tingkat 5 kompleks dengan perkataan FOODCOURT. Agaknya salesgirls kat situ xtau foodcourt tu apa agaknya.....kesiannnn.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersambung.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-8823306226250924494?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/8823306226250924494/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=8823306226250924494' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8823306226250924494'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8823306226250924494'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/08/pengalaman-baru-i.html' title='Pengalaman Baru (I)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1203536235919758883</id><published>2009-07-12T18:27:00.007+08:00</published><updated>2009-07-12T18:43:32.998+08:00</updated><title type='text'>Lamanye...</title><content type='html'>Salam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: justify;"&gt;Lamenye blog ini menyepikan diri.  Sejak thia balik rasa cam xde mood nak update blog. Dulu objektif blogging mainly untuk menyampaikan berita2 mutakhir pada dia. Skrg dia dah ada kat depan mata, semua updates xperlu nak report dlm blog. Tambahan pula skrg portfolio dah bertambah. Dulu jaga exam saje skrg dah kena handle staff training. Bnyknya training nak kena coordinate. Kalau dlm kampus aje xde lah kisah sgt. Ini kena bermalam di hotel2. Nasib baik paling lama 2 mlm aje...kesian zaim n hafiz asyik kena tinggal aje. Mujur thia ada rumah bole teman adik2 and klong tolong urus bab2 makan minum mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila dah balik dr training, badan pun rasa semacam aje. Maklumlah, bila kat hotel makan 6 kali sehari...breakfast, coffee break, lunch, tea break and supper.  Fuiyo....bnyknya makan. Camne nak diet nie....harap bulan puasa je la kot. Masa pulak berjalan begitu pantas. Dah setengah tahun...xterasa langsung dek terlalu sibuk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, to all my 'children' yg baru balik dari Mesir tu....Welcome  home! Yang masih berada di sana....cepat2lah balik jgn dibiarkan keluargamu di sini terus merindu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/S: Lambatnya orang Irbid nak balik!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1203536235919758883?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1203536235919758883/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1203536235919758883' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1203536235919758883'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1203536235919758883'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/07/lamanye.html' title='Lamanye...'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5965934229113862814</id><published>2009-06-11T14:17:00.005+08:00</published><updated>2009-06-11T14:24:55.513+08:00</updated><title type='text'>Semoga berkekalan...</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SjCiG9ExIQI/AAAAAAAAAZc/cOYPWb60kYQ/s1600-h/DSC_0523.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5345950998046253314" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SjCiG9ExIQI/AAAAAAAAAZc/cOYPWb60kYQ/s320/DSC_0523.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SjCh57rh7cI/AAAAAAAAAZU/oRn0KLqASjI/s1600-h/DSC02717.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5345950774333664706" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SjCh57rh7cI/AAAAAAAAAZU/oRn0KLqASjI/s320/DSC02717.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Amir &amp;amp; Afizan&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;8.5.2009&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5965934229113862814?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5965934229113862814/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5965934229113862814' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5965934229113862814'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5965934229113862814'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/06/semoga-berkekalan.html' title='Semoga berkekalan...'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SjCiG9ExIQI/AAAAAAAAAZc/cOYPWb60kYQ/s72-c/DSC_0523.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3946449694083010319</id><published>2009-06-07T23:54:00.016+08:00</published><updated>2009-06-08T01:06:19.127+08:00</updated><title type='text'>Hari Ini Dalam Sejarah - Siri 1</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sivx9vcLIDI/AAAAAAAAAZM/MHsVTLyCe54/s1600-h/Melaka.bmp"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5344631425814175794" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sivx9vcLIDI/AAAAAAAAAZM/MHsVTLyCe54/s320/Melaka.bmp" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt; &lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Ada tiga jemputan yang harus dihadiri pada 6/6/2009.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Pertama: Majlis Perkahwinan anak sahabat lama, Puan Asiah, di Teluk Mas, Melaka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Kedua: Majlis '1st Family Reunion' di Taman Arosa, Muar.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Ketiga: Majlis Perkahwinan anak sahabat karib suami di Cheras.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Pening juga kepala mengatur rancangan utk menghadiri ketiga2 majlis yang semuanya penting bagi diri dan suamiku. Seboleh2nya aku mahu menghadiri semua. Maka aku mendapat satu idea.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Aku merancang untuk pergi ke Melaka pada hari Jumaat, tidur satu malam di sana supaya keesokan harinya kami dapat menghadiri kenduri di rumah Puan Asiah sebelum ke Muar. Balik dari Muar nanti baru kami akan singgah di Cheras. What a perfect arrangement! Lagipun aku ingin hendak memenuhi hasrat Zaim yang teringin sangat nak tengok negeri Melaka.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Sehari sebelum bertolak ke Melaka, aku tinjau2 kat internet nak book hotel utk bermalam. Malangnya semua hotel fully booked. Pada mulanya aku ingin membatalkan saja rancangan nak bermalam di Melaka kerana tiada hotel yang kosong tetapi suamiku kata "redah je".&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;So pagi Jumaat, 5/6/2009, kamipun bertolaklah ke Melaka. Perjalanan xlah jauh sangat 2 jam je....Sebenarnya dah hampir 30 tahun aku tak memandu di sekitar bandar Melaka. Kawan2 beritahu dah banyak jalan 'one way street'. Tapi aku xrisau kerana 'signboard' banyak. Ikut aje arahan kalau sesat pun, boleh berhenti tanya orang. Itu amalanku sejak dulu. Yang penting, kita sampai. Agenda pertama, cari hotel. Kena 'secure' tempat bermalam dulu kalau tak nanti silap2 tidur dalam kereta hahaha&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Ikut kata-kata suamiku 'redah aje' kamipun mula meredah dari satu hotel ke satu hotel. Yang buat masalahnya anak2 nak hotel yg ada 'pool' kerana dia org dah siap2 bawa swimming suit dgn goggle sekali. Dia orang dah set their mind kalau tidur hotel mesti nak swim dalam pool. Satu Melaka kami pusing. Sambil pusing2 keliling bandar Melaka, aku menjadi 'pemandu pelancong' kapada Zaim. Satu perkara yg aku perasan tentang Zaim, dia bukanlah teruja sangat nak tengok tempat2 bersejarah tu, cuma dia teringin nak menjejaki bumi Melaka. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Setelah hampir 7 buah hotel kami redah, akhirnya dapat juga satu bilik di Hotel Grand Continental. Itupun kebetulan orang baru 'check-out'. Lega rasanya. Kalau tidak, entah tidur kat mana la kami malam tu. Anak2 lagi happy kerana dapat hotel yang ada 'pool'. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;Setelah 'check-in', Hafiz dan Zaim terus salin pakaian mandi. Ada hanya satu jam untuk mandi sebelum pool ditutup. Aku ikutkan aje kerana yang penting anak2 'happy'. Kalau mereka xhappy nanti kalau dibawa berjalan kemana-mana mesti masing2 'muncung sebatu'.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;em&gt;Bersambung.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3946449694083010319?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3946449694083010319/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3946449694083010319' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3946449694083010319'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3946449694083010319'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/06/hari-ini-dalam-sejarah-siri-1.html' title='Hari Ini Dalam Sejarah - Siri 1'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sivx9vcLIDI/AAAAAAAAAZM/MHsVTLyCe54/s72-c/Melaka.bmp' height='72' width='72'/><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2869900160789512829</id><published>2009-06-03T17:22:00.019+08:00</published><updated>2009-06-04T21:02:03.415+08:00</updated><title type='text'>Selamat Hari Lahir, Fathiyyah! (belated)</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Masih aku ingat&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;diwaktu itu&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;di pejabat&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;sedang bersiap sedia&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;untuk menghadiri&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Majlis Jamuan Hari Raya&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Sudah terbayang diruangan mata&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;sate, ketupat, lemang dan rendang&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;kuih raya, dodol dan berbagai&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;juadah yang enak2&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;teringin aku menjamah semuanya&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tiba2 terasa saperti saat&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;untuk melahirkan sudah tiba&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;keinginanku untuk menikmati &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;juadah hariraya&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;terpaksaku lupakan&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Di kalangan anak-anakku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;proses melahirkannya yang paling lama&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;ku tanggung&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;seperti melahirkan anak sulung&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Kehadiran bayi yang comel dan montel&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;disambut dengan penuh kesyukuran&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;suara tangisan dan gelak ketawanya&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;keletah dan kerenahnya&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;sentiasa menghiburkan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;dialah kesayangan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;dialah kemanjaan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Masa berlalu begitu pantas sekali&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;bayiku kini sudahpun berusia 20 tahun&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;rasa belum puas aku membelainya&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;dia sudahpun mencecah alam dewasa&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;menjadi seorang rupawan&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;sudah boleh berdikari&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;sudah pandai mengurus diri&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;sudah boleh menentu masa depan sendiri&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Alhamdulillah,&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Tiada apa yang aku harapkan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;selain doa yang aku panjatkan&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;agar dia menjadi seorang yang berbudi pekerti&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;bijaksana dan berakhlak mulia&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;sentiasa mengasihi dan dikasihi&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-size:100%;" &gt;dan hidupnya sentiasa diberkati&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2869900160789512829?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2869900160789512829/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2869900160789512829' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2869900160789512829'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2869900160789512829'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/06/selamat-hari-lahir-fathiyyah-belated.html' title='Selamat Hari Lahir, Fathiyyah! (belated)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2671028030459976633</id><published>2009-05-19T07:47:00.023+08:00</published><updated>2009-05-20T08:15:40.154+08:00</updated><title type='text'>Rehat sebentar</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: justify;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ShNHsKCWVFI/AAAAAAAAAZE/gW26YWscxB8/s1600-h/Mute-Swan-1915.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 316px; height: 211px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ShNHsKCWVFI/AAAAAAAAAZE/gW26YWscxB8/s320/Mute-Swan-1915.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5337688807298192466" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;"Mak, nape x update blog?" Tanya thia masa dia call beberapa hari yang lalu. Memang dah lama aku xupdate blog. Setiap kali nak update ada saje halangan. Lebih2 lg bila ada mental blockage. Nak berkarya rasa macam hasilnya nanti tidak menepati piawaian. Daripada ntah ape2 yg ditulis, baik diamkan diri aje.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bebanan tugas di ofis selalu membuat otak menjadi terlalu penat utk bercerita apatah lagi berkarya. Atau mungkin juga kerana mengenangkan pelajar-pelajar di Mesir yang sedang bertungkus lumus mengulangkaji utk peperiksaan mereka, maka aku merasa tempias 'kesengsaraan' mereka. Ya Allah, berikanlah mereka ketahanan fizikal dan mental yang jitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bulan Mei airmata ku banyak tertumpah. Jiwa menjadi terlalu sensitif. Namun, aku belum bersedia untuk berkongsi cerita. Biarlah ku pendam sebuah duka. Dan izinkan aku berehat sebentar untuk memujuk hati ini. (Thia, don't worry, nothing concerning you.)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Jumpa lagi, Insha'Allah.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Anak-anak di Mesir, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;GOOD LUCK AND STRIVE FOR EXCELLENCE.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2671028030459976633?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2671028030459976633/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2671028030459976633' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2671028030459976633'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2671028030459976633'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/05/rehat-sebentar.html' title='Rehat sebentar'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ShNHsKCWVFI/AAAAAAAAAZE/gW26YWscxB8/s72-c/Mute-Swan-1915.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3898145414682309161</id><published>2009-05-06T07:44:00.023+08:00</published><updated>2009-05-06T17:03:39.610+08:00</updated><title type='text'>Bingkisan Hari Ibu</title><content type='html'>Sy nak share 2 bingkisan yg diterima melalui emel semalam sempena HARI IBU. Pengirimnya.... dua org 'anak orang' yang memanggil sy "IBU".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Pertama dari Syah:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Orang kata aku lahir dari perut mak&lt;br /&gt;bukan org kata...memang betul&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila dahaga, yang susukan aku....mak&lt;br /&gt;Bila lapar, yang suapkan aku....mak &lt;/em&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;Bila keseorangan, yang sentiasa di sampingku.. ..mak&lt;br /&gt;Kata mak, perkataan pertama yang aku sebut....Mak &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;Bila bangun tidur, aku cari....mak&lt;br /&gt;Bila nangis, orang pertama yang datang ....mak&lt;br /&gt;Bila nak bermanja, aku dekati....mak&lt;br /&gt;Bila nak bergesel, aku duduk sebelah....mak&lt;br /&gt;Bila sedih, yang boleh memujukku hanya....mak&lt;br /&gt;Bila nakal, yang memarahi aku....mak&lt;br /&gt;Bila merajuk, yang memujukku cuma...mak&lt;br /&gt;Bila melakukan kesalahan, yang paling cepat marah....mak&lt;br /&gt;Bila takut, yang tenangkan aku....mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila nak peluk, yang aku suka peluk....mak&lt;br /&gt;Aku selalu teringatkan ....mak&lt;br /&gt;Bila sedih, aku mesti talipon....mak&lt;br /&gt;Bila seronok, orang pertama aku nak beritahu.....mak&lt;br /&gt;Bila bengang.. aku suka luah pada..mak&lt;br /&gt;Bila takut, aku selalu panggil... mmaaakkkk!&lt;br /&gt;Bila sakit, orang paling risau adalah....mak&lt;br /&gt;Bila nak exam, orang paling sibuk juga....mak&lt;br /&gt;Bila buat hal, yang marah aku dulu....mak&lt;br /&gt;Bila ada masalah, yang paling risau....mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang masih peluk dan cium aku sampai hari ni..mak&lt;br /&gt;Yang selalu masak makanan kegemaranku....mak&lt;br /&gt;kalau balik ke kampung, yang selalu bekalkan ulam &amp;amp; laukpauk.....mak&lt;br /&gt;Yang selalu simpan dan kemaskan barang-barang aku....mak&lt;br /&gt;Yang selalu berleter kat aku...mak&lt;br /&gt;Yang selalu puji aku....mak&lt;br /&gt;Yang selalu nasihat aku....mak&lt;br /&gt;Bila nak kahwin..Orang pertama aku tunjuk dan rujuk.....mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ada pasangan hidup sendiri....&lt;br /&gt;Bila seronok, aku cari.......pasanganku&lt;br /&gt;Bila sedih, aku cari......mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila berjaya, aku ceritakan pada....pasanganku&lt;br /&gt;Bila gagal, aku ceritakan pada....mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila bahagia, aku peluk erat....pasanganku&lt;br /&gt;Bila berduka, aku peluk erat....emakku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila nak bercuti, aku bawa....pasanganku&lt;br /&gt;Bila sibuk, aku hantar anak ke rumah.....mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila sambut valentine... Aku bagi hadiah pada pasanganku&lt;br /&gt;Bila sambut hari ibu...aku cuma dapat ucapkan "Selamat Hari Ibu"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selalu.. aku ingat pasanganku&lt;br /&gt;Selalu.. mak ingat kat aku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila-bila... aku akan talipon pasanganku&lt;br /&gt;Entah bila... aku nak talipon mak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selalu....aku belikan hadiah untuk pasanganku&lt;br /&gt;Entah bila... aku nak belikan hadiah untuk emak&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Renungkan:&lt;br /&gt;Kalau kau sudah habis belajar dan berkerja...&lt;br /&gt;bolehkah kau kirim wang untuk mak?&lt;br /&gt;mak bukan nak banyak... lima puluh ringgit sebulan pun cukuplah"...&lt;br /&gt;Berderai air mata jika kita mendengarnya........&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Tapi kalau mak sudah tiada.....MAKKKKK...RINDU MAK..... RINDU SANGAT....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berapa ramai yang sanggup menyuapkan ibunya....&lt;br /&gt;berapa ramai yang sanggup mencuci muntah ibunya.....&lt;br /&gt;berapa ramai yang sanggup mengantikan lampin ibunya......&lt;br /&gt;berapa ramai yang sanggup membersihkan najis ibunya.......&lt;br /&gt;berapa ramai yang sanggup membuang ulat dan membersihkan luka kudis ibunya.... berapa ramai yang sanggup berhenti kerja untuk menjaga ibunya.....&lt;br /&gt;dan akhir sekali berapa ramai yang sembahyang JENAZAH ibunya......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang anak mendapatkan ibunya yang sedang sibuk menyediakan makan malam di dapur lalu menghulurkan sekeping kertas yang bertulis sesuatu.&lt;br /&gt;Si ibu segera mengesatkan tangan di apron menyambut kertas yang dihulurkan oleh si anak lalu membacanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kos upah membantu ibu:&lt;br /&gt;1) Tolong pergi kedai : RM4.00&lt;br /&gt;2) Tolong jaga adik : RM4..00&lt;br /&gt;3) Tolong buang sampah : RM1.00&lt;br /&gt;4) Tolong kemas bilik : RM2.00&lt;br /&gt;5) Tolong siram bunga : RM3.00&lt;br /&gt;6) Tolong sapu sampah : RM3.00&lt;br /&gt;Jumlah : RM17.00&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai membaca, si ibu tersenyum memandang si anak sambil sesuatu berlegar-legar si mindanya.&lt;br /&gt;Si ibu mencapai sebatang pen dan menulis sesuatu di belakang kertas yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) Kos mengandungkanmu selama 9 bulan - PERCUMA&lt;br /&gt;2) Kos berjaga malam kerana menjagamu - PERCUMA&lt;br /&gt;3) Kos air mata yang menitis keranamu - PERCUMA&lt;br /&gt;4) Kos kerunsingan kerana bimbangkanmu - PERCUMA&lt;br /&gt;5) Kos menyediakan makan minum, pakaian, dan keperluanmu -PERCUMA&lt;br /&gt;Jumlah Keseluruhan Nilai Kasihku - PERCUMA&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Air mata si anak berlinang setelah membaca apa yang dituliskan oleh siibu.&lt;br /&gt;Si anak menatap wajah ibu,memeluknya dan berkata,&lt;br /&gt;"Saya Sayangkan Ibu". Kemudian si anak mengambil pen dan menulis&lt;br /&gt;Telah Dibayar" pada mukasurat yang sama ditulisnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Dan yg satu lagi dari Amir.....&lt;br /&gt;Senikata lagu BELAIAN IBU dendangan HIJJAZ (dari album DAMAI)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Tertanam naluri keibuan amat mendalam&lt;br /&gt;Di jiwa insan yang mendambakan kebahagiaan&lt;br /&gt;Oh? ibu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di bahumu tergalas beban&lt;br /&gt;Perjalananmu penuh rintangan&lt;br /&gt;Kau titipkan kasih sayang&lt;br /&gt;Sejujur pengorbanan&lt;br /&gt;Tak ku nafikan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di saat kita berjauhan&lt;br /&gt;Rasa ingin ku berlari&lt;br /&gt;Mendakapimu penuh girang&lt;br /&gt;Bak si kecil kehilangan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau insan penyayang&lt;br /&gt;Betapa ku merindu&lt;br /&gt;Lembutnya belaian ibu&lt;br /&gt;Membuatku terlena&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di wajah terlukis tenang&lt;br /&gt;Debar di dada kau rahsiakan&lt;br /&gt;Ku pastikan dikau aman&lt;br /&gt;Dikurnia sejahtera&lt;br /&gt;Tak ku lupakan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di saat kita berjauhan&lt;br /&gt;Rasa ingin ku berlari&lt;br /&gt;Mendakapimu penuh girang&lt;br /&gt;Bak si kecil kehilangan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiada aku tanpa ibu&lt;br /&gt;Hanya (kau) satu didunia&lt;br /&gt;Bertakhta dikau dijiwaku&lt;br /&gt;Kau lah ibu yang tercinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kau insan pengasih&lt;br /&gt;Betapa aku mengharap&lt;br /&gt;Hadirnya restumu ibu&lt;br /&gt;Membawaku ke syurga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersemi belaian kasih sayang nan berpanjangan&lt;br /&gt;Darimu insan yang mendoakan kebahagiaan anak-anakmu&lt;br /&gt;Oh? Ibu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Rasa syahdu dan terharunya. Thanks Guys!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;P/S: Don't forget to wish yr mum on MOTHER'S DAY ye.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;(alangkah beruntungnya mereka yg masih punya IBU....kerana tanpa IBU jiwa mu akan sentiasa dlm kesepian dan kerinduan.)&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3898145414682309161?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3898145414682309161/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3898145414682309161' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3898145414682309161'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3898145414682309161'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/05/bingkisan-hari-ibu.html' title='Bingkisan Hari Ibu'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4664663675330821292</id><published>2009-04-28T07:55:00.010+08:00</published><updated>2009-05-04T14:59:37.669+08:00</updated><title type='text'>Stress</title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sf6RyiWtBBI/AAAAAAAAAY0/L0XRQNy8v94/s1600-h/ATT00023.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5331859306254763026" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 186px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sf6RyiWtBBI/AAAAAAAAAY0/L0XRQNy8v94/s320/ATT00023.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa sangat bosan&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa tak ada tenaga&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa otak tepu sangat-sangat&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa sangat keletihan&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa sangat mengantuk&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;terasa sangat tak produktif&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Stress?????&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah hadiri kursus 5 hari&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah pergi jalan-jalan di Taman Tasik Titiwangsa&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah pergi menonton teater demi teater&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah pergi 'window shopping'&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah menziarahi kawan-kawan yg baru dapat baby&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah pergi kenduri kawin&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah tengok Akademi Fantasia....hmmmm..saje nak share excitement&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah update Facebook&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah bawa zaim dan itqan mandi kat Taman KLCC&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah YM Thia&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;dah baca blog dia dan adik&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Stress lagi??? &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Kenapa?????&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Perjuangan belum selesai&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;b&lt;/em&gt;&lt;em&gt;aru lepas kena 'internal audit'&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Lepas nie kena 'external audit' pulak&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;Stresssssssss&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4664663675330821292?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4664663675330821292/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4664663675330821292' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4664663675330821292'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4664663675330821292'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/stress.html' title='Stress'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sf6RyiWtBBI/AAAAAAAAAY0/L0XRQNy8v94/s72-c/ATT00023.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7593704401878200727</id><published>2009-04-16T11:10:00.050+08:00</published><updated>2009-04-16T12:23:45.996+08:00</updated><title type='text'>Denda</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeauUVPPXDI/AAAAAAAAAYs/-wJTnwlFqAw/s1600-h/Image(339).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5325135273733872690" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeauUVPPXDI/AAAAAAAAAYs/-wJTnwlFqAw/s320/Image(339).jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Jam 10.20 pagi td, zaim telefon. Dia kata tertinggal kertas peperiksaan matematik di rumah. Dia suruh hantar jam 10.30 pagi kerana subjek matematik sejurus selepas waktu rehat. Kalau xde kertas itu, nanti guru denda.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Sy bergegas balik rumah untuk mengambil kertas peperiksaan tersebut. Mujur rumah dekat je xsampai 10 minit pun dr UIA. Sebelum itu, sy call adik suruh standby dgn kertas peperiksaan itu. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Ketika sampai dimuka pintu kelas zaim(4 Khalid), guru dahpun berada dlm kelas. Sy nampak ada seorg murid berdiri depan kelas dan seorang lg duduk di atas lantai dicelah2 barisan meja pelajar2 (tau la kalau ada lg pelajar2 yg duduk di atas lantai psl xnampak dr pintu kelas. Berdetik hati sy berkata2, "Dah kena denda ke?" Waktu itu baru 10.45 pagi waktu tempatan. Apabila guru nampak sy di luar kelas, dia dtg kpd sy dah sy hulurkan kertas peperiksaan dan memberitahunya zaim tertinggal kat rumah. Sy menunggu guru tersebut memberi kertas itu kpd zaim dan memang dialah yg sedang &lt;strong&gt;duduk atas lantai.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Sebagai seorg ibu, hati sy mestilah terusik dan sedih. Sy tak kisah kalau zaim didenda tp sy rasa didenda duduk atas lantai itu adalah sedikit keterlaluan. Lebih2 lg bila dengan baju yg dipakai itulah nanti akan dibawa bersolat kerana kebersihan pakaiannya dah tercemar dek tapak2 kasut pelajar2. Xde ke cara2 denda selain dr duduk atas lantai yg lbh 'logik' seperti beri extra homework ke, berdiri atas kerusi ke, rotan tapak tangan ke, beri amaran dulu ke, dan cara2 lain yg lbh sesuai dengan bertujuan utk mendidik supaya lain kali mereka tidak akan lupa.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Pihak sekolah sepatutnya memberi garis panduan kpd guru2 tentang apa yg boleh dan xboleh dibuat ketika mendenda pelajar.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;*&lt;em&gt;Anwar dulu pun pernah kena denda.....diri atas kerusi.&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7593704401878200727?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7593704401878200727/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7593704401878200727' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7593704401878200727'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7593704401878200727'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/denda.html' title='Denda'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeauUVPPXDI/AAAAAAAAAYs/-wJTnwlFqAw/s72-c/Image(339).jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7673200229515945173</id><published>2009-04-11T19:54:00.009+08:00</published><updated>2009-04-11T20:17:33.138+08:00</updated><title type='text'>Buat tatapan orang Cairo</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeCFMneuoDI/AAAAAAAAAYc/8fNY009EvFw/s1600-h/Image036.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeCFMneuoDI/AAAAAAAAAYc/8fNY009EvFw/s320/Image036.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5323401211354718258" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Semalam thia telefon. Merengek nak tengok wajah sy memakai spek mata baru. Terpaksa la posing kejap sebelum pergi makan nasi lemak kat Kg. Baru pagi tadi. Gmbr diambil di 'favourite photo spot' keluarga kami: di laman rumah, tepi buaian n pokok bunga kertas yg rimbun bunganya sebagai 'background'.  Lately, suka pakai tudung 'ala Ekin'. Senang pakai..sarung je, xpayah susah2 pakai 'brooch'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harap org Cairo puas hati. :-)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7673200229515945173?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7673200229515945173/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7673200229515945173' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7673200229515945173'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7673200229515945173'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/buat-tatapan-orang-cairo.html' title='Buat tatapan orang Cairo'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SeCFMneuoDI/AAAAAAAAAYc/8fNY009EvFw/s72-c/Image036.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2427441642909336387</id><published>2009-04-09T14:22:00.015+08:00</published><updated>2009-04-09T15:27:31.892+08:00</updated><title type='text'>SPEK BARU</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sd2ez0C_OAI/AAAAAAAAAX8/2PGzBKizt1Y/s1600-h/sC470.gif"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322584947603486722" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 59px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sd2ez0C_OAI/AAAAAAAAAX8/2PGzBKizt1Y/s320/sC470.gif" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dah berbulan2 nak tukar spek mata. Buat test mata..power jauh dah kurang tp power dekat makin bertambah..rabun dekat la nie. Patutpun bila pakai spek lama, rasa semacam je. Spek baru dah pun siap. Pilih bingkai yg 'tebal' sikit biar nampak 'garang' sikit. Warna bingkai? BLACK N WHITE. &lt;em&gt;(Not as shown above)&lt;/em&gt; Dah pakai sejak semalam. Banyak betul komen dari kawan2 dan anak-anak. Antaranya:"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Cantik spek baru. Nampak 10 tahun lbh muda"&lt;br /&gt;"Eh, spek baru? New look la..."&lt;br /&gt;"Wah, new imej. Nampak lbh serius"&lt;br /&gt;Tebalnye spek!"&lt;br /&gt;"You nampak garang la pakai spek baru"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Komen2 yg positif tu xtau la samada lahir dari hati yg ikhlas ke tidak tp yg paling ikhlas sekali ialah dari kak long &lt;em&gt;(who else?):&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Nape amik bingkai besar? Mak nampak lagi tua la..Eeee...xsesuai langsung dgn muka mak"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Macam makcik2 ke....macam nenek ke........xkisahlah org nak komen ape pun. &lt;em&gt;(Memang I pun dah jadi makcik n nenek hihihi), &lt;/em&gt;janji I'm comfortable with my new glassess n dunia nampak sangat cerah ...... :-)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2427441642909336387?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2427441642909336387/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2427441642909336387' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2427441642909336387'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2427441642909336387'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/spek-baru.html' title='SPEK BARU'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sd2ez0C_OAI/AAAAAAAAAX8/2PGzBKizt1Y/s72-c/sC470.gif' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-9118610216391730881</id><published>2009-04-08T08:37:00.021+08:00</published><updated>2009-04-08T09:27:26.442+08:00</updated><title type='text'>SAYANG ANAK</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;Perasaan sy agak terganggu akhir2 ini. Perasaan sedih, geram, marah menerjah dlm diri dan fikiran sy. Mengapa? Kebelakangan ini terlalu bnyk kes2 buang bayi. Kalau dibuang didepan pintu pagar rumah org atau di tangga masjid xpe la juga...akan ada hamba Allah yg dtg mengutipnya. Tetapi kalau dibuang di tempat yg tidak dilalui manusia dan dibiarkan bayi itu kelaparan, digigit semut, nyamuk atau anjing liar sehingga mati, itu bukan manusia namanya.&lt;br /&gt;Terlalu bnyk kes2 buang bayi yang kita tidak tahu samada semasa dibuang bayi itu masih bernyawa atau sudahpun mati. Apabila mayat2 bayi malang itu ditemui, keadaan mereka amat menyedihkan. Ada yg tergolek ditempat pembuangan sampah serupa anak patung buruk, ada yg dibungkus dlm beg plastik dan dicampak merata2, ada yg dicampak ditepi2 longkang tanpa pakaian dan berbagai cara lg diluar kotak pemikiran manusia yg bertamadun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pelik juga rasanya bagi ibu2 yg mengandungkan bayi tersebut. Tidak adakah sedikitpun perasaan keibuan dan rasa kasih serta belas terhadap bayi mereka. Tidak penatkah mengandung 9 bulan 10 hari? Tidak rasa sakitkah semasa melahirkan anak itu? Kalaupun tidak mahu membelanya, ada cara yg lebih berperikemanusiaan drp membuang bayi yg tidak berdosa. Mengapa harus bayi2 tersebut yg terpaksa menanggung penderitaan dan siksaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah mereka itu berhati binatang????? Jawapannya &lt;strong&gt;TIDAK &lt;/strong&gt;kerana........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv7AK5Dg_I/AAAAAAAAAX0/diYQfEFiIVU/s1600-h/Picture8.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322123365010605042" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 213px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv7AK5Dg_I/AAAAAAAAAX0/diYQfEFiIVU/s320/Picture8.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv562ZKorI/AAAAAAAAAXk/77Xg3u0UlTg/s1600-h/Picture20.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322122174097171122" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 210px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv562ZKorI/AAAAAAAAAXk/77Xg3u0UlTg/s320/Picture20.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv51s9iHQI/AAAAAAAAAXc/H2vmoEDwxBs/s1600-h/Picture12.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322122085666004226" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv51s9iHQI/AAAAAAAAAXc/H2vmoEDwxBs/s320/Picture12.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5vwjtfkI/AAAAAAAAAXU/vLpTnn5Y6bo/s1600-h/Picture11.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322121983552224834" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5vwjtfkI/AAAAAAAAAXU/vLpTnn5Y6bo/s320/Picture11.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5qTYIziI/AAAAAAAAAXM/-ft6a6Jj8-o/s1600-h/Picture7.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322121889819708962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 212px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5qTYIziI/AAAAAAAAAXM/-ft6a6Jj8-o/s320/Picture7.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5lRx6iPI/AAAAAAAAAXE/NLg0_xj3yHg/s1600-h/Picture4.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322121803491608818" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5lRx6iPI/AAAAAAAAAXE/NLg0_xj3yHg/s320/Picture4.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5g3GHs_I/AAAAAAAAAW8/PAA9BnibFqY/s1600-h/Picture2.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322121727609123826" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 235px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv5g3GHs_I/AAAAAAAAAW8/PAA9BnibFqY/s320/Picture2.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;...........&lt;strong&gt;BINATANG PUN SAYANGKAN ANAK!&lt;/strong&gt;  Jadi....mereka itu apa?????&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-9118610216391730881?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/9118610216391730881/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=9118610216391730881' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9118610216391730881'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9118610216391730881'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/sayang-anak.html' title='SAYANG ANAK'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdv7AK5Dg_I/AAAAAAAAAX0/diYQfEFiIVU/s72-c/Picture8.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1215936888021729897</id><published>2009-04-07T16:22:00.015+08:00</published><updated>2009-04-07T17:48:55.379+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;MOTHERS&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdshJCWemSI/AAAAAAAAAW0/2MS7gbWSiNU/s1600-h/Picture21.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 218px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdshJCWemSI/AAAAAAAAAW0/2MS7gbWSiNU/s320/Picture21.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321883823802063138" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;(Someone sent me this...Just love to share)&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers don't eat quiche;&lt;br /&gt;They don't have time to make it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers know that their kitchen utensils&lt;br /&gt;Are probably in the sandbox.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers often have sticky floors,&lt;br /&gt;Filthy ovens and happy kids.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers know that dried play dough&lt;br /&gt;Doesn't come out of carpets.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers don't want to know what&lt;br /&gt;The vacuum just sucked up.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers sometimes ask 'Why me?'&lt;br /&gt;And get their answer when a little&lt;br /&gt;Voice says, 'Because I love you best..'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Real Mothers know that a child's growth&lt;br /&gt;is not measured by height or years or grade...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is marked by the progression of Mommy to Mom to Mother...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Images of Mother&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 YEARS OF AGE - My Mommy can do anything!&lt;br /&gt;8 YEARS OF AGE - My Mom knows a lot! A whole lot!&lt;br /&gt;12 YEARS OF AGE - My Mother doesn't really know quite everything.&lt;br /&gt;14 YEARS OF AGE - Naturally, Mother doesn't know that, either.&lt;br /&gt;16 YEARS OF AGE - Mother? She's hopelessly old-fashioned.&lt;br /&gt;18 YEARS OF AGE - That old woman? She's way out of date!&lt;br /&gt;25 YEARS OF AGE - Well, she might know a little bit about it!&lt;br /&gt;35 YEARS OF AGE - Before we decide, let's get Mom's opinion.&lt;br /&gt;45 YEAR S OF AGE - Wonder what Mom would have thought about it?&lt;br /&gt;65 YEARS OF AGE - Wish I could talk it over with Mom.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The beauty of a woman is not in the clothes she wears, the figure that&lt;br /&gt;she carries, or the way she combs her hair.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The beauty of a woman must be seen from in her eyes,&lt;br /&gt;Because that is the doorway to her heart,&lt;br /&gt;The place where love resides.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The beauty of a woman is not in a facial mole,&lt;br /&gt;but true beauty in a woman is reflected in her soul.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is the caring that she lovingly gives, the passion that she&lt;br /&gt;shows, and the beauty of a woman with passing years only grows!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1215936888021729897?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1215936888021729897/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1215936888021729897' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1215936888021729897'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1215936888021729897'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/mothers-someone-sent-me-this.html' title=''/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdshJCWemSI/AAAAAAAAAW0/2MS7gbWSiNU/s72-c/Picture21.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2787525509822872332</id><published>2009-04-06T08:55:00.026+08:00</published><updated>2009-10-27T10:31:03.497+08:00</updated><title type='text'>Bersama Artis2</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SuZaWfOqKXI/AAAAAAAAAZk/_AGubMxmtXw/s1600-h/1_Page_063.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SuZaWfOqKXI/AAAAAAAAAZk/_AGubMxmtXw/s320/1_Page_063.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5397100545836722546" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Istanamuzika &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;(Kumpulan Muzik Tradisional Istana Budaya)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlgMqSu3SI/AAAAAAAAAVc/Bhdc7xK_60Q/s1600-h/DSC_8271.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321390205342506274" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 213px; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlgMqSu3SI/AAAAAAAAAVc/Bhdc7xK_60Q/s320/DSC_8271.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt; Nizal Mohamad &amp;amp; Jamie Chik&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlfjgVJZrI/AAAAAAAAAVU/seuuEE4N6j8/s1600-h/100_2110.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321389498293642930" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlfjgVJZrI/AAAAAAAAAVU/seuuEE4N6j8/s320/100_2110.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt; Aishah&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdle8sG3wPI/AAAAAAAAAVM/nOSVEdMQLlQ/s1600-h/CIMG0710.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321388831440093426" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sdle8sG3wPI/AAAAAAAAAVM/nOSVEdMQLlQ/s320/CIMG0710.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;Ibnor Riza&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlexH0eoOI/AAAAAAAAAVE/n2eNozygA2o/s1600-h/CIMG0713.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321388632720711906" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdlexH0eoOI/AAAAAAAAAVE/n2eNozygA2o/s320/CIMG0713.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Rahimah Rahim&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdleUyseX-I/AAAAAAAAAU8/kTFK2YnvRNg/s1600-h/CIMG1399.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5321388146013659106" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 214px; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdleUyseX-I/AAAAAAAAAU8/kTFK2YnvRNg/s320/CIMG1399.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt; Haziq AF&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;Setiap tahun Universiti kami meraikan staf2 yg telah lama berkhidmat di Universiti. Turut diraikan juga adalah staf2 yg sudah bersara dari perkhidmatan. Majlis itu dinamakan 'MALAM JASAMU DIKENANG'. Pada malam tersebut, staf2 yg diraikan akan menerima sijil penghargaan dan cenderahati sebagai tanda penghargaan dan terima kasih di atas sumbangan mereka terhadap Universiti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain dari acara penyampaian sijil dan hadiah, kami juga menjemput artis utk membuat persembahan semasa jamuan makan malam. Sebagai pengerusi jawatankuasa 'entertainment' sy ditugaskan utk mencari artis2 yg dirasakan sesuai utk membuat persembahan di majlis tersebut. Setiap tahun bertukar artis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan senang nak cari artis2 yg sesuai lebih2 lg artis perempuan. Bagi artis perempuan, syarat yg paling utama ialah berpakaian menutup aurat. Lagu2 yg dipersembahkan mestilah sesuai dgn suasana dan tetamu majlis. Personaliti artis pun kena amik kira bagi mengelak sebarang kontroversi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biasanya sy akan tanya kepada pengerusi dan AJK penganjur kalau2 mereka ada 'pilihan' sendiri yg ingin dijemput membuat persembahan. Sebolehnya sy cuba dapatkan artis pilihan mereka dahulu sebelum memilih artis lain. Tapi faham2 aje la,kalau yg tengah glamer dan popular, bayarannya pasti mahal. Jadi kena tengok bajet la..kalau terlalu mahal xbole nak amik. Lagipun mereka hanya buat persembahan untuk lebih kurang 45 minit sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah mengenalpasti artis mana yg ingin dijemput, maka sy pun berusaha untuk menghubungi mereka. Berbagai cara terpaksa dilakukan utk melaksanakan tugas ini saperti minta pertolongan kawan2 yg mengenali artis itu, menghubungi syarikat rakaman, pegawai perhubungan artis, Entertainment Agency saperti MAESTRO dan Istana Budaya. Apabila sy berjaya mendapatkan artis2 tersebut, maka kami akan membuat pertemuan untuk membincangkan hal2 yg berkaitan dgn persembahan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati sy slalu berdebar2 setiap kali hendak bertemu artis. Maklumlah mereka org terkenal, glamour dan kadang2 kita terpengaruh juga dgn gossip2 tentang mereka. Ada yg dikatakan sombong, demanding, banyak sogeh dan berbagai2 lg. Alhamdulillah, setakat ini sy tidak pernah lg mengalami situasi yg tidak menyenangkan sepanjang berurusan dengan artis2 yg diundang. Mereka sgt professional, berdisiplin, berbudi bahasa, tidak menyusahkan, bertolak ansur dan tidak pernah demand. Sy rasa bertuah dapat mengenali mereka secara dekat dan berkerjasama dengan mereka. Sehingga kini ada diantara mereka yg masih menghubungi sy dan kami menjadi kawan rapat. Cuba teka siapa?&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;em&gt;P.S. Catatan ini dah lama disimpan dalam 'DRAFT' baru skrg dipublished..:-D&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2787525509822872332?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2787525509822872332/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2787525509822872332' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2787525509822872332'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2787525509822872332'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/04/bersama-artis2.html' title='Bersama Artis2'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SuZaWfOqKXI/AAAAAAAAAZk/_AGubMxmtXw/s72-c/1_Page_063.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5186264764818270489</id><published>2009-03-31T16:54:00.014+08:00</published><updated>2009-03-31T17:11:30.155+08:00</updated><title type='text'>To Thia With Love</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHdaAym41I/AAAAAAAAAUk/RCyXcA_zXTU/s1600-h/Image(326).jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHdaAym41I/AAAAAAAAAUk/RCyXcA_zXTU/s320/Image(326).jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5319276073859867474" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHc9ZrbTeI/AAAAAAAAAUc/TmoH2jzGAew/s1600-h/Image(300).jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHc9ZrbTeI/AAAAAAAAAUc/TmoH2jzGAew/s320/Image(300).jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5319275582324428258" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHcw7DgSYI/AAAAAAAAAUU/t-c1J4PUYAs/s1600-h/Image(299).jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHcw7DgSYI/AAAAAAAAAUU/t-c1J4PUYAs/s320/Image(299).jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5319275367945488770" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHcGtv851I/AAAAAAAAAUE/rySUBh-r_Og/s1600-h/Image(263).jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHcGtv851I/AAAAAAAAAUE/rySUBh-r_Og/s320/Image(263).jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5319274642819311442" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Do you still remember my close friends?&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5186264764818270489?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5186264764818270489/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5186264764818270489' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5186264764818270489'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5186264764818270489'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/to-thia-with-love.html' title='To Thia With Love'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SdHdaAym41I/AAAAAAAAAUk/RCyXcA_zXTU/s72-c/Image(326).jpg' height='72' width='72'/><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-6778575099265750944</id><published>2009-03-27T13:55:00.010+08:00</published><updated>2009-03-27T14:12:41.044+08:00</updated><title type='text'>Jangan Terlalu Mencari Kesempurnaan</title><content type='html'>&lt;em&gt;(Khas untuk pasangan Amir dan Afizan yg akan melangsungkan perkahwinan tidak berapa lama lg.....)&lt;/em&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxshQiVjSI/AAAAAAAAATU/5oJZllIp6hQ/s1600-h/Image007.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317744578648182050" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 171px; CURSOR: hand; HEIGHT: 208px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxshQiVjSI/AAAAAAAAATU/5oJZllIp6hQ/s320/Image007.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxsZvVu6jI/AAAAAAAAATM/WuUoX64VPGo/s1600-h/DSCN2632.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317744449477863986" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 218px; CURSOR: hand; HEIGHT: 165px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxsZvVu6jI/AAAAAAAAATM/WuUoX64VPGo/s320/DSCN2632.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxsZvVu6jI/AAAAAAAAATM/WuUoX64VPGo/s1600-h/DSCN2632.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxsZvVu6jI/AAAAAAAAATM/WuUoX64VPGo/s1600-h/DSCN2632.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika kamu memancing ikan....&lt;br /&gt;Setelah ikan itu terlekat di mata kail,&lt;br /&gt;hendaklah kamu mengambil ikan itu....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Janganlah sesekali kamu LEPASKAN ia&lt;br /&gt;semula ke dalam air begitu saja....&lt;br /&gt;Kerana ia akan SAKIT oleh kerana bisanya&lt;br /&gt;ketajaman mata kailmu dan mungkin ia akan MENDERITA selagi ia masih hidup.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah juga ........&lt;br /&gt;Setelah kamu memberi banyak PENGHARAPAN&lt;br /&gt;kepada seseorang...&lt;br /&gt;Setelah ia mulai MENYAYANGIMU hendaklah kamu MENJAGA hatinya....&lt;br /&gt;Janganlah sesekali kamu meninggalkannya begitu saja....&lt;br /&gt;Kerana dia akan TERLUKA oleh kenangan bersamamu&lt;br /&gt;dan mungkin TIDAK dapat MELUPAKAN segalanya selagi dia mengingatmu. ...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika kamu menadah air biarlah berpada,&lt;br /&gt;jangan terlalu mengharap pada takungannya dan janganlah menganggap ia begitu teguh....&lt;br /&gt;cukuplah sekadar KEPERLUANMU. ..&lt;br /&gt;Apabila sekali ia retak.... tentu sukar untuk kamu menampalnya semula.... Akhirnya ia dibuang....&lt;br /&gt;Sedangkan jika kamu cuba memperbaikinya mungkin ia masih dapat dipergunakan lagi....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu juga jika kamu memiliki seseorang,&lt;br /&gt;TERIMALAH seadanya....&lt;br /&gt;Janganlah kamu terlalu mengaguminya dan janganlah kamu menganggapnya begitu ISTIMEWA....&lt;br /&gt;Anggaplah dia manusia biasa. Apabila sekali dia melakukan KESILAPAN bukan mudah bagi kamu untuk menerimanya. ...&lt;br /&gt;akhirnya kamu KECEWA dan meninggalkannya.&lt;br /&gt;Sedangkan jika kamu MEMAAFKANNYA boleh jadi hubungan kamu akan TERUS hingga ke akhirnya....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jika kamu telah memiliki sepinggan nasi...&lt;br /&gt;yang kamu pasti baik untuk dirimu.&lt;br /&gt;Mengenyangkan. Berkhasiat.&lt;br /&gt;Mengapa kamu berlengah,&lt;br /&gt;cuba mencari makanan yang lain..&lt;br /&gt;Terlalu ingin mengejar kelazatan.&lt;br /&gt;Kelak, nasi itu akan basi dan kamu tidak boleh memakannya. Kamu akan MENYESAL.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu juga jika kamu telah bertemu dengan seorang insan.....yang pasti membawa KEBAIKAN kepada dirimu.&lt;br /&gt;MENYAYANGIMU. .. MENGASIHIMU. ..&lt;br /&gt;Mengapa kamu berlengah,&lt;br /&gt;cuba MEMBANDINGKANNYA dengan yang lain.&lt;br /&gt;Terlalu mengejar KESEMPURNAAN.&lt;br /&gt;Kelak, kamu akan KEHILANGANNYA apabila dia menjadi milik orang lain..&lt;br /&gt;Kamu juga yang akan MENYESAL...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-6778575099265750944?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/6778575099265750944/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=6778575099265750944' title='16 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6778575099265750944'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6778575099265750944'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/jangan-terlalu-mencari-kesempurnaan.html' title='Jangan Terlalu Mencari Kesempurnaan'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScxshQiVjSI/AAAAAAAAATU/5oJZllIp6hQ/s72-c/Image007.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>16</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4537317969601357577</id><published>2009-03-24T13:27:00.015+08:00</published><updated>2009-03-24T14:00:32.975+08:00</updated><title type='text'>Adik</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sch2ttGqlBI/AAAAAAAAATE/JE-Iend_o30/s1600-h/DSCN1571.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sch2ttGqlBI/AAAAAAAAATE/JE-Iend_o30/s320/DSCN1571.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5316629887684613138" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Masa sy mengandungkan dia...thia was jez 6 months old. Too small to have a little baby sister. Risau jugak hati takut2 xdpt beri perhatian pd thia bila dah ada baby baru. Bila adik lahir, thia was so excited. She was such a loving sister...slalu offer diri nak jaga adik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They grew up together...macam twins. Cuma yg membezakan thia 'tembam' tp adik kecil n comel...macam anak jepun...Adik bnyk menurun wajah arwah nenek. Dia lah cucu perempuan nenek yg bongsu. Alhamdulillah, kedua-duanya anak yg baik, comel, xberapa nakal tp kdg2 suka 'bergaduh'sesama sendiri. Thia was a bit aggresive..always make sure that she'll get what she wants. Adik suka mengalah. Masih ingat lagi masa kami hendak ke London tp xdpt bawak dia bersama, Adik relaxs je. Xmenangis sikit pun. Masa kami sibuk2 nak berangkat dia bole tanya kita org..."Kenapa xpergi lg?".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau thia, kemana saje kami pergi, jgn sekali2 tak masukkan nama dia dlm list. Dia lah org pertama yg akan bertanya, "Thia ikut x?" Mungkin masa mengandungkan dia, sy dah bawa dia dlm perut pergi ke Hawaii. Tu sbb dia suka berjalan smpai sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adik kdg2 rasa diovershadowed oleh "Kak Uda". Tp adik seorg yg xmudah berputus asa. Dia rajin berusaha meningkatkan diri walaupun xsehebat Kak Uda tp sekurang2nya dia tidak tertinggal jauh dibelakang. She had proven that in her SPM results. One thing about adik, dia terlalu mudah sygkan kawan2..n suka appreciate kawan2 yg rapat dgn dia. Adik suka memberi hadiah kpd kawan2 although xde special occasion pun. Sy slalu berkata padanya, "Adik, mak tengok adik slalu belikan hadiah utk kawan2 tp kawan2 adik xpernah pun beri adik hadiah?". Adik menjawab "Mak, kan mak slalu kata, xsemestinya balasan itu kita terima dr org yg menerima dr kita. Balasan yg baik akan datang dgn berbagai cara dan dr org yg kita xjangka". oh, ok. Adik ingat pesanan sy. Memang sy slalu pesan kat dia begitu kerana xmau dia rasa kecewa jika dia xdpt apa2 balasan dr kawan2nya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adik, be strong n always have a positive mind. Most important be yourself!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;(Note: Sejak adik bercuti nie..sy xlah rasa sunyi sgt kat rumah. Ada kawan nak bersembang dan bergurau hihihi...Zaim pun hari2 teman Kak Chik tidur. Thia, jgn jelezzzz)&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4537317969601357577?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4537317969601357577/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4537317969601357577' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4537317969601357577'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4537317969601357577'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/adik.html' title='Adik'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Sch2ttGqlBI/AAAAAAAAATE/JE-Iend_o30/s72-c/DSCN1571.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1319057712420017173</id><published>2009-03-24T08:15:00.011+08:00</published><updated>2009-03-24T09:28:55.003+08:00</updated><title type='text'>Kelewatan</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Scg3NqQcBvI/AAAAAAAAASw/FtAmWFj76aA/s1600-h/DSCN1513.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Scg3NqQcBvI/AAAAAAAAASw/FtAmWFj76aA/s320/DSCN1513.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5316560067931932402" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScgmwGPOndI/AAAAAAAAASo/XJB1v8fw4lY/s1600-h/DSCN1540.JPG"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScgmwGPOndI/AAAAAAAAASo/XJB1v8fw4lY/s320/DSCN1540.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5316541967860932050" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selepas subuh tadi, hujan mula turun. Agak lebat. "Emm lewat lagi la kesekolah arini" bisik hati sy. Mesti Zaim mengamuk. Zaim xsuka sampai sekolah lewat. Dia akan jd 'restless' dan berleter2 sepanjang perjalanan kesekolah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mmg sah lewat sampai. Jam 7.30 pagi masih di traffic light kat simpang Al-Amin. Sejak ada Islamic International School dan Sekolah Setia Budi, keadaan di situ semakin teruk. Terlalu sesak kerana jalan masuk ketiga2 sekolah hanya satu dan sempit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaim mula stressed. "Tak pe lewat sikit. Ari hujan. Mualimah faham", sy cuba pujuk dia. Mujur pagi nie mood dia ok sikit psl semlam dia dah ponteng (Ada cegita lain semalam :-) )&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sikap Zaim yg xsuka lewat ke sekolah memang menurun sikap Kak Uda dia. Sy terkenang satu ketika di mana Kak Uda dia melalak-lalak dlm kereta kerana kami kelewatan. Dah jam 8.00 lbh. Masa tu kalau xsilap kedua2 abgnye masih di sekolah menengah dan Kak Uda di sekolah rendah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila dah sampai sekolah, Kak Uda xnak turun dr kereta. Dia duk menangis kata nanti cikgu marah pasal dah lewat. Dia malu dgn kengkawan kerana lewat masuk kelas.Dia malu masuk kelas masa org tengah belajar walaupun bukan disengajakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy tension jugak psl dah sampai sekolah, siap drive sampai tepi kelas lagi tp Kak Uda pulak xnak turun dr kereta. Nak dipendekkan cerita, salah sorg dr abgnya volunteer nak teman dia sampai masuk kelas n nak tolong explain kat cikgu nape lewat ke sekolah pagi itu. Baru lah Kak Uda turun dr kereta dgn ditemani oleh abgnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu lah dia Kak Uda yg xsuka datang lewat ke sekolah dan diwarisi oleh adik bongsunya, ZAIM.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1319057712420017173?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1319057712420017173/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1319057712420017173' title='17 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1319057712420017173'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1319057712420017173'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/kelewatan.html' title='Kelewatan'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/Scg3NqQcBvI/AAAAAAAAASw/FtAmWFj76aA/s72-c/DSCN1513.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>17</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4463412183163846498</id><published>2009-03-18T09:05:00.008+08:00</published><updated>2009-03-18T09:37:09.035+08:00</updated><title type='text'>Telatah Zaim</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScBPhlqixFI/AAAAAAAAASg/VBQn3OQwE70/s1600-h/DSCN1666.JPG"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScBPhlqixFI/AAAAAAAAASg/VBQn3OQwE70/s320/DSCN1666.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314334998762013778" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tiada ada yg lbh menghiburkan selain dr melayan kerenah dan telatah si anak bongsu, Zaim Zharfan. Bila dia mood baik seronok melayan dia...tp bila ada something yg xkena ataupun merajuk kerana sesuatu, jenuhlah nak memujuk. Zaim kalau merajuk bukan jenis yg akan bawa diri duk diam sorg2...tp dia akan buat sesuatu yg akan buat "my blood go upstairs!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau Zaim good mood dia akan bertanya soalan2 yg pelik2 yg kekadang xtau nak jawap. Dia juga rajin memberi teka teki yg xmasuk akal tp ada logiknya. Apa yg merisaukan sy, Zaim malas belajar. Tp kalau buat homework, bila kita tanya soalan dlm buku, betul pulak jawapan yg diberi. Agaknya konsentrasi dia hanya dlm kelas sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu hari....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mak, dah besar nanti Zaim xnak kerjalah" Zaim memberitahu.&lt;br /&gt;"Nape, kalau xkerja nanti Zaim xde duit. Camne Zaim nak tanggung diri sendiri?" Jawapan sy.&lt;br /&gt;"Mak kan ada." jawapnya ringkas&lt;br /&gt;"Mak xkan selamanya ada. Satu hari nanti mak akan mati?" balas sy.&lt;br /&gt;"Ala, Zaim pegilah kat bank. Cucuklah kad amik duit?" tergelak sy mendengar jawapan innocentnya itu.&lt;br /&gt;"Hello, nak cucuk kad pun kena ada duit kita dlm tu. Mana bole senang2 cucuk duit." sy cuba buat dia faham.&lt;br /&gt;"Ooo ye ke...Xpelah nanti Zaim buat bisness parking kereta. Nanti org nak parking kereta kena bayar kat Zaim. Zaim dapatlah duit...xpayah susah payah cucuk duit kat bank"..sempoinya dia menjawab.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lurus betul si Zaim nie. Fikiran kanak2 begitu simple. Harap2 dah besar dia akan jadi seorg businessman yg berjaya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia juga pernah mereka kata ganda yg melucukan....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Mak, kalau kaya raya kan? Kalau miskin....apa?&lt;br /&gt;"Miskin papa lah" sy menjawab.&lt;br /&gt;"Bukan....kalau kaya dah raya.....miskin kenalah puasa....psl dia xde makanan!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Zaim Zharfan....sipenglipur lara emak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4463412183163846498?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4463412183163846498/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4463412183163846498' title='17 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4463412183163846498'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4463412183163846498'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/telatah-zaim.html' title='Telatah Zaim'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ScBPhlqixFI/AAAAAAAAASg/VBQn3OQwE70/s72-c/DSCN1666.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>17</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-815088199802264940</id><published>2009-03-17T13:56:00.007+08:00</published><updated>2009-03-17T14:10:00.467+08:00</updated><title type='text'>44 Natural Highs</title><content type='html'>Just to share 44 natural feelings of happiness that we may have experienced. Some of them may not be necessarily 'relevant' to us. Just 4 fun!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Falling in love. &lt;br /&gt;2. Laughing so hard your face hurts. &lt;br /&gt;3. A hot shower.&lt;br /&gt;4. No lines at the super market.&lt;br /&gt;5. A special glance. &lt;br /&gt;6. Getting mail.. &lt;br /&gt;7. Taking a drive on a pretty road. &lt;br /&gt;8. Hearing your favorite song on the radio.&lt;br /&gt;9. Lying in bed listening to the rain outside. &lt;br /&gt;10.Hot towels fresh out of the dryer. &lt;br /&gt;11.Milkshake (any flavor). &lt;br /&gt;12.A bubble bath. &lt;br /&gt;13.Giggling. &lt;br /&gt;15.The beach. &lt;br /&gt;16.Finding a 20 dollar bill in your coat from last winter.&lt;br /&gt;17.Laughing at yourself.&lt;br /&gt;18.Looking into their eyes and knowing they Love you...&lt;br /&gt;19.Midnight phone calls that last for hours. &lt;br /&gt;20.Running through sprinklers. &lt;br /&gt;21.Laughing for absolutely no reason at all. &lt;br /&gt;22.Having someone tell you that you're beautiful. &lt;br /&gt;23.Laughing at an inside joke with FRIENDS &lt;br /&gt;24.Accidentally overhearing someone say something nice about you. &lt;br /&gt;25.Waking up and realizing you still have a few hours left to sleep. &lt;br /&gt;26.Your first kiss (either the very first or with a new partner). &lt;br /&gt;27.Making new friends or spending time with old ones. &lt;br /&gt;28.Playing with a new puppy. &lt;br /&gt;29.Having someone play with your hair. &lt;br /&gt;30.Sweet dreams. &lt;br /&gt;31.Hot chocolate. &lt;br /&gt;32.Road trips with friends. &lt;br /&gt;33.Swinging on swings. &lt;br /&gt;34.Making eye contact with a cute stranger. &lt;br /&gt;35.Making chocolate chip cookies. &lt;br /&gt;36.Having your friends send you homemade cookies. &lt;br /&gt;37.Holding hands with someone you care about. &lt;br /&gt;38.Running into an old friend and realizing that some things (good or bad)&lt;br /&gt;   never hange. &lt;br /&gt;39.Watching the expression on someone's face as they open a much desired    &lt;br /&gt;   present from you. &lt;br /&gt;40.Watching the sunrise. &lt;br /&gt;41.Getting out of bed every morning and being grateful for another beautiful&lt;br /&gt;   day. &lt;br /&gt;42.Knowing that somebody misses you. &lt;br /&gt;43.Getting a hug from someone you care about deeply. &lt;br /&gt;44.Knowing you've done the right thing, no matter what other people think.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-815088199802264940?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/815088199802264940/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=815088199802264940' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/815088199802264940'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/815088199802264940'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/44-natural-highs.html' title='44 Natural Highs'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2566468625380232707</id><published>2009-03-13T11:08:00.015+08:00</published><updated>2009-03-15T17:43:52.579+08:00</updated><title type='text'>Jejak Kasih</title><content type='html'>Bagaimana perasaan anda sekiranya sahabat2 lama yg sudah berpuluh-puluh tahun xbertemu tiba2 menghubungi anda semula. Mungkin yg masih remaja belum ada pengalaman lagi. Tetapi bagi rakan-rakan sebaya pasti ada yg pernah mengalaminya saperti apa yg sy alami baru-baru ini. &lt;span style="font-style:italic;"&gt;(Saje nak berkongsi cerita)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dua minggu lalu....dpt email bertajuk "on behalf of my mum"...berdebar2 apabila membuka email tersebut. Pengirimnya bernama Nurul. Messagenya lebih kurang begini.."Salam Auntie. Sy anak Pn. Asiah, sahabat auntie semasa di Brunei dulu." Turut diberi no. telefon rumah dan hp ibunya. Ya Allah! sudah sekian lama sy terputus hubungan dgn Kak Asiah, yg setahun lbh tua dr sy. Kira-kira hampir 25 tahun. Kali terakhir bertemu ialah ketika sy menziarahi beliau dirumahnya di Teluk Mas, Melaka. Sudah pasti, sy merasa sgt2 gembira kerana walaupun sekian lama terpisah, beliau masih ingatkan sy dan telah menyuruh anak2nya yg berada di KL utk mencari sy. Akhirnya, Nurul dapat menjejaki sy. Syukur Alhamdulillah. Hari berikutnya Kak Asiah menghubungi sy melalui hp dan kami berbual2 bertanya khabar. Beliau juga mengundang sy ke majlis perkahwinan anak perempuan sulungnya pada awal bulan Jun nanti. Sy merasa bersalah kerana semasa mengadakan kenduri perkahwinan anak-anak, sy tidak pernah berusaha menjejaki beliau. Tp xmengapalah, ada 4 org anak lg yg belum berkahwin. Nanti akan sy kirimkan undangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu lalu pula, jam 10.00 mlm sy mendpt panggilan telefon dr Tedmie, anak saudara yg berada di Kluang. "Auntie, kenal x Kak Uyun?" Sy tidak pernah mengenali sesiap yg bernama Uyun melainkan seorg anak kecil yg tidak pernah bertemu sejak 40 tahun yg lalu. Nama anak kecil itu NURUL UYUN...anak kpd seorg guru agama, Ustazah Sharifah Mariam yg berasal dr Batu Pahat, Johor tetapi telah sekian lama bermastautin di Brunei Darussalam. Beliau juga merupakan guru agama kpd kerabat Diraja Brunei. Semasa sy meninggalkan Negara Brunei Darussalam, Uyun baru berusia 2 tahun. Keluarga Uyun sudah  saperti keluarga angkat sy di sana. Semasa Uyun kecil, sylah yg mengendong dia ke hulu dan ke hilir...furthermore, she was soooo cute.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tedmie telahpun memberi contact number sy pd Uyun. Sejurus kemudian, Uyun menghubungi sy. Ya Allah, sukar utk digambarkan betapa gembiranya sy ketika berbual2 dgnya. Akan tetapi sy juga merasa sedih kerana arwah ibu tidak sempat untuk melalui saat-saat ini. Menurut Uyun yg kini sudah menetap di USJ, dia dah lama ingin bertemu dgn sy..setiap kali dia menatap gmbr dia bersama sy sewaktu kecil2 dulu, keinginannya membuak2 tambahan pula ibunya slalu menyebut2 nama sy. Ibunya juga sudah kembali ke Malaysia dan tinggal bersama2 dgnnya. Sy merasa sgt terharu kerana masih ada lg org2 yg ingatkan sy walaupun sudah terpisah bertahun-tahun lamanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm perbualan kami, Uyun ada menceritakan tntng seorg lg sahabat baik sy di zaman persekolahan dulu. Beliau ialah YM Tengku Mohd. Fawzy, kerabat Diraja Brunei/Selangor. Diberitakan bahawa Tengku Fazwy bru sahaja melangsungkan perkahwinan dgn kerabat Terengganu. Sy tergelak mendengar berita itu. Sy dah ada 7 org anak dan 4 org cucu, Tengku Fawzy baru melangsungkan perkahwinan! Uyun memberi no. hp beliau utk sy hubungi kerana kebetulan beliau bersama bonda, YTM Tengku Puteri Noor Ihsan dan ayahanda, YTM Tengku Pengeran, sedang bercuti di KL. Di akhir perbualan, sy berjanji utk bertemu dgn mereka, Insha'Allah, bila ada peluang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berdebar-debar hati sy ketika menekan nombor hp Tengku Fawzy. Manelah tau kot2 dia tidak mengenali sy lg walaupun masa kecil2 dulu keluarga kami agak rapat. Dan di sekolah dia merupakan best friend sy ....best friend masa kecik2...bukan tau apa2 pun..lagi pun bonda beliau suka membelikan sy hadiah setiap kali balik dr luar negara kerana beliau tiada anak perempuan. So kiranya sy menumpang tuah la ye...Lagipun masa tu 'bodoh' lg xtau protokol dgn anak-anak raja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika Tengku Fawzy menjawab  panggilan sy, sy dengan 'nakal'nya menyuruh dia meneka siapa sy. Sy kata "I'm yr long lost childhood friend". (Sebenarnya xtau nak start conversation camne) Silap2 ckp kan takut dimurkai pulak. Dia mulalah menyebut berbagai2 nama perempuan. Alamak! terasa bodoh pulak. Xkan dia nak tau sape sy sedangkan kami dah hampir 40 tahun xpernah bersua muka apatah lg mendengar suara. Akhirnya, sy memperkenalkan diri and the first word that came out from his mouth was "ALHAMDULILLAH". Sy lupa diri pulak, sepatutny bahasakan dia dgan 'KU JI' tapi kerana dah overexcited sgt terbahasakan dia "JI' saja macam kecik2 dulu. Ampun...Ampunkan patik ye.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lama juga kami berbual..bertanya khabar tntg keluarga beliau. Dia pun terkejut bila diberitahu nenek sudah tiada. Sy mengusiknya napa lambat kawen...dia kata jodoh baru sampai. Dia turut menceritakan tentang dua org adik beliau, Tengku Farouk dan Tengku Aris Fadzillah yg dah ramai anak. Sy kata, "It's never too late to start a family". Beliau turut mengundang kami ke Brunei dan memberi contact no beliau di sana. Memang hajat di hati nak ke sana lg kerana kawan2 ramai di sana tetapi bila memikirkan ongkosnya...terpaksa pendamlah dulu. Insha'Allah, kalau ada rezeki sampailah kami di sana nanti. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy merasa sgt bersyukur kerana DIA telah memberi peluang utk sy bertemu kembali dgn  sahabat2 yg sy sentiasa rindui. Paling bahagia sekali ialah apabila mengetahui mereka tidak melupakan sy walaupun sudah berpuluh-puluh tahun tidak bertemu. Mereka masih mesra seperti dulu. Sy dapat merasai keikhlasan hati mereka. Mungkin pada fizikalnya kami sudah berubah tetapi hati-hati kami tetap bertaut seperti kecil-kecil dahulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetiba hati teringat pada YM Pengiran Hajjah Noraid...sahabat sy sejak kindergarten lagi. Dah lama dia menyepikan diri...dan lama dia xbercuti di KL...rindu..rindu dan rindu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2566468625380232707?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2566468625380232707/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2566468625380232707' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2566468625380232707'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2566468625380232707'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/03/jejak-kasih.html' title='Jejak Kasih'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-8421460240187514445</id><published>2009-02-22T14:06:00.023+08:00</published><updated>2009-02-22T19:49:41.365+08:00</updated><title type='text'>Kasih Saudara</title><content type='html'>Segmen 1&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi tadi badan rasa xsihat. Pening sahaja. Pil NORVASC untuk hypertension xpernah miss pun tp xtau nape pening setiap kali berdiri lama. Maybe banyak sangat makan coklat-coklat yg kerol bawak balik dari Langkawi. Orang kata kalau ada migraine xbole makan coklat banyak2....xtau pulak kesahihan pendapat ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tugas sy setiap hari pagi sabtu n ahad, pergi pasar n beli breakfast sekali. Tp pagi ini rasa letih nak kuar rumah. Rasa xde mood nak kemana-mana. Nak buat apa-apa pun xde mood. Tp kesian pulak kat hafiz n zaim. Sebagai ibu keutamaan tentulah anak-anak. Ibu lapar xpe tp jangan anak-anak yg lapar. They are always my PRIORITY.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara nak hilangkan pening, sy mengadap ASTRO sekejap. Masa tu HBO menayangkan filem MAMBO KING. Filem muzikal lakonan ARMAND ASANTE dan ANTONIO BANDERAS. Sy minat sgt dgn Si Antonio nie lbh lagi kat suara dia. Suka sgt dgr suara dia jadi PUSS dlm film animasi SHREK. Sy juga suka tengok dia berlakon jadi guru tarian kepada sekumpulan murid-murid nakal dlm filem TAKE THE LEAD.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MAMBO KING mengisahkan dua beradik dari Cuba yg mencuba nasib menjadi penghibur di Kelab Malam di Amerika. Kononnya lagu BEAUTIFUL MARIA yg si Mawi nyanyi dlm AF tu lagu ciptaan si Antonio yang namanya dalam filem itu ialah DESTAR, seorg pengubah lagu dan abgnya CEASAR, seorg penyanyi. Apa yg menarik perhatian sy ialah tentang keakraban dua beradik itu dlm memperjuangkan lagu irama latin di Amerika. Walaupun si abg lebih berkuasa dan penuh keegoan, tetapi perasaan kasih terhadap adiknya mengatasi segalanya. Si abg sanggup mengorbankan perasaan cintanya terhadap seorg gadis semata-mata kerana adiknya menyintai gadis yg sama dan mengahwininya. Dalam usaha mereka utk berjaya, mereka kerap menemui kegagalan kerana ditipu oleh agen-agen. Mereka pernah hilang pekerjaan kerana kelab mereka tidak mahu memperbaharui kontrak kerana takut dgn ugutan ketua samseng sehingga memaksa mereka berkerja di ladang penyembelihan lembu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin realitinya begitulah kehidupan manusia2 yg bergelar penghibur...ada pasang surutnya..namun di atas pentas mereka tetap ceria menghiburkan hati org lain. Mereka ibarat lilin ..membakar diri utk menerangi org lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun dlm apa keadaan sekalipun, dua beradik ini tidak pernah berpisah walaupun mereka sering bertengkar dan berlainan pendapat. Pada akhir cerita, apabila Destar diberitahu oleh seseorg yg abgnya sebenarnya menderita kerana tidak dapat memiliki wanita yang sudahpun menjadi isterinya itu, Destar rasa sangat bersalah terhadap abangnya dan perasaannya sering tertekan setiap kali melihat wajah abgnya sehingga dia menemui maut di dlm kemalangan jalanraya. Setelah Destar mati, setiap kali ada show, abangnya pasti akan mendendangkan lagu BEAUTIFUL MARIA bagi mengenang adiknya itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati sy tersentuh juga melihat adegan akhir filem ini. Berlinang jugaklah airmata kerana sy rasa skrg susah nak dpt kasih syg di antara adik beradik seperti mereka...atau apakah ianya hanya ujud dlm filem sahaja...tidak dlm realiti kehidupan manusia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Interframe:&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;em&gt;Lepas habis cerita tu baru pergi kedai beli roti n telur untuk dbuat breakfast.&lt;/em&gt; ...&lt;em&gt;oops bukan breakfast tp brunch....breakfast n lunch!&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Dah tengahari....pening lagi.  Masa inilah teringat KAK LONG. Selalunya hujung minggu dia balik rumah tp minggu ni dia pergi Seremban kerana kerol ada kursus di sana. On the way back, nak singgah Alamanda, Kamil nak jumpa UPIN dan IPIN. So, lewatlah dia balik nanti. It's natural, bila ibu rasa xberdaya n bermaya dia mesti akan ingat kat anak2 perempuan lbh dari anak lelaki. Selalunya anak perempuan lbh sensitif dan memahami perasaan ibu mereka. Hanya org perempuan aje yg bole menyelami hati seorg perempuan...betul x? Tapi apakan daya...anak perempuan ada 3 orang aje....sorg dah jadi isteri org, sorg lagi nun jauh diseberang lautan ....sorg lagi pun jauh dinegeri orang...Negeri Sembilan.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Segmen 2&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sementara menunggu azan zohor, mengadap TV3 pulak. Nak tengok MELODI. Sekali sekali best jugak tengok cerita2 sensasi dan gossip artis2 malaysia...nama pun artis...kalau xde gossip org xkenal ... xkenal maka xde la peminat ek&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MELODI belum mula lagi tp ada pulak program BANG BANG BOOM...segmen yg suka mengenakan org tu..cam program Just Kidding. Tp ini bukan buat lawak tp buat kejutan kat anak-anak..konon2 mak mereka sedang sakit tenat...critical sgt2 sehingga terpaksa buang buah pinggang dan nak mintak anak2 derma buah pinggang mereka untuk ibu yg sedang tenat itu. &lt;em&gt;(Ini adalah atas permintaan si ibu yg mahu menyedarkan anak-anaknya yang nakal2 tuu)&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Maka dua org krew berlakon jadi doktor pakar dan telah memanggil anak-anak wanita yang kononnya sakit itu datang ke klinik (usia mereka dlm lingkungan umur 19 tahun hingga 5 tahun)untuk memberitahu tentang sakit ibu mereka....7 org semuanya (eh....cam sama je bilangan anak dgn sy..tp anak2 dia 4 perempuan 3 lelaki). Doktor2 pun cakaplah yg ibu mereka sakit kerana tension dgn anak-anak yg malas nak tolong ibu mereka, degil, malas belajar, suka lepak2 dan macam2 lagi lah yg buat ibu mereka stress, dapat gastrik dan terus sakit buah pinggang (logik ke???). Anak2 perempuan dah nangis2 mendengar cakap doktor tp yg perempuan bongsu...cam blurrr je....maybe xpaham kot. Yang lelaki 3 org tu mula2 cam xde perasaan langsung, si abg sulung relaks aje...tp bila doktor tanya sanggup x derma buah pinggang untuk ibu ...dia kata sanggup dan yg 2 org adik lelakinya dah mula kesat2 mata. Bila doktor tanya yg lain...semua angguk tanda sanggup....yg bongsu tu pun main angguk2 jugak. Di situ bole nampak ketulusan hati anak-anak itu yg sanggup mendermakan buah pinggang mereka tanpa banyak soal jawab. Mereka tidak ambil tahu langsung akan risiko2 yang mungkin akan mereka hadapi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun program itu saja nak mengenakan mereka dan untuk menyedarkan mereka tp rasa terharu pulak tengok akan kesungguhan mereka untuk mendermakan buah pinggang mereka sebagai bukti pengorbanan dan kasih terhadap seorg ibu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi biasalah program main-main....tengah2 feel...tengah2 sedih...datanglah si gorilla mascot bang bang boom datang memberi kejutan dan taulah budak2 tu yg mereka dah terkena. Namun pengajarannya ialah anything can happen to a mother...so anak-anak...pikir2kanlah k.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;(Adik: Emak lum khatam lagi novel 'Curahan Cinta Niagara' suspend betul nak baca bab yang akhir tu........ntah bila nak start baca 'Ayat-Ayat Cinta' ?????)&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-8421460240187514445?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/8421460240187514445/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=8421460240187514445' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8421460240187514445'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8421460240187514445'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/kasih-saudara.html' title='Kasih Saudara'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-139886998256750267</id><published>2009-02-21T13:01:00.005+08:00</published><updated>2009-02-21T13:37:14.569+08:00</updated><title type='text'>Hajat xkesampaian</title><content type='html'>Terlalu lama memikirkan hal ini. Apakah patut dikongsi bersama ataupun tidak. Kalau xdikongsi nanti ramai yg tersilap sangka. Tapi lbh baik berterus terang drp menanggung perasaan malu dikemudian hari, betul tak?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini tentang Hafiz. Hafiz yg pernah diceritakan akan masuk ke Maahad As Sofa untuk jadi 'Al-Hafiz'. Sebenarnya Hafiz xjadi nak jadi 'Al-Hafiz'. Dia dah keluar dari sekolah itu. Bila? Dah lama. Dia hanya bertahan seminggu je di situ. Dua hari di situ dia telefon sy menangis2 nak balik. Tak tahan dgn peraturan sekolah dan asrama yg ketat di situ. Mulanya sy pujuk dia suruh bertahan mungkin pada minggu suaikenal jadual agak ketat sikit lama2 nanti ok la.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari-hari berikutnya, Hafiz telefon lagi. Dia kata xbole bertahan lagi. Macam-macam sebab musabab dia berikan. Sy mula xsedap hati. Ialah hati seorg ibu bila anak dah nangis2 ibu mestilah akan nangis jugak. Sy ceritakan masalah Hafiz pada ayahnya. Ayahnya kata 'No way I'm going to take him out from that school'. Serba salah sy dibuatnya. Kalau dibiarkan nanti, takut jd hal lain pulak. Takut emosi dia terganggu dan langsung xbole belajar apa-apa. Tp kalau dibawa balik takut nanti dia buat balik perangai lama suka lepak dgn kawan xtentu hala.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dilema...betul2 dilema ketika itu. Antara kasih dan kasihan. Kasih padanya dan ingin dia menjadi anak yg baik dan soleh. Kasihan padanya kerana terpaksa menghadapi dugaan hidup di tempat dan suasana yg baru. Sy juga sudah mula merinduinya kerana di rumah yg tinggal hanya zaim. Mungkin salah sy kerana terlalu memanjakan dia sehingga dia tiada daya ketahanan diri apabila berjauhan dari sy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dipendekkan cerita, akhirnya selepas puas dipujuk dan dimarahi oleh ayahnya, Hafiz berkeras dan berjaya juga 'mengeluarkan' dirinya dari sekolah itu dan balik belajar di sekolah lama, Al-Amin. Maka kecewalah si ayah bukan kepalang kerana anak lelakinya itu tidak jadi 'Al-hafiz' tapi sy pula rasa lega dan gembira kerana dia sudah pulang kepangkuan saya. Bagi saya, biarlah anak-anak yg menentukan masa depannya sendiri. Ibubapa hanya boleh membimbing dan memberi tunjuk ajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, sejak Hafiz pulang ke rumah dia belum lagi melakukan sesuatu yg membuat kami susah hati dan dia nampak gembira pulang ke sekolah lamanya. Semoga Hafiz menjadi insan yang berguna dan anak yg soleh.....walaupun dia xbelajar di Maahad. Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-139886998256750267?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/139886998256750267/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=139886998256750267' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/139886998256750267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/139886998256750267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/hajat-xkesampaian.html' title='Hajat xkesampaian'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2149673944389084049</id><published>2009-02-10T07:40:00.023+08:00</published><updated>2009-02-10T11:05:38.728+08:00</updated><title type='text'>Ghazal Performance at IIUM Staff Appreciation Ceremony 2008</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDt420RVbI/AAAAAAAAARY/C_R54CJMyDc/s1600-h/1_Page_063.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5300998322458285490" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 214px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDt420RVbI/AAAAAAAAARY/C_R54CJMyDc/s320/1_Page_063.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Jamie Chik, the daughter of the famous ghazal singer, Rosiah Chik&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDnhVlWmEI/AAAAAAAAARI/5ejhpUloDdY/s1600-h/MAN_7627.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDnBEOZanI/AAAAAAAAARA/LhsBmj07UYQ/s1600-h/DSC_1197.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5300990766915086962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDnBEOZanI/AAAAAAAAARA/LhsBmj07UYQ/s320/DSC_1197.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Hidden Talent - Zahid .... our staff singing "Empat Dara"&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;with Nizal Mohamad&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDlIPKNKMI/AAAAAAAAAQw/eIqV23kqVH0/s1600-h/DSC_1182.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5300988691086125250" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDlIPKNKMI/AAAAAAAAAQw/eIqV23kqVH0/s320/DSC_1182.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; A rose among the thorns&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDk5a43_BI/AAAAAAAAAQo/j0NsRlt1Who/s1600-h/DSC_8277.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDko9IMpdI/AAAAAAAAAQg/Ib5iCw7-59I/s1600-h/DSC_1178.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5300988153669920210" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 213px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDko9IMpdI/AAAAAAAAAQg/Ib5iCw7-59I/s320/DSC_1178.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; The show was great!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2149673944389084049?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2149673944389084049/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2149673944389084049' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2149673944389084049'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2149673944389084049'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/ghazal-performance-at-iium-staff.html' title='Ghazal Performance at IIUM Staff Appreciation Ceremony 2008'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SZDt420RVbI/AAAAAAAAARY/C_R54CJMyDc/s72-c/1_Page_063.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2273256632572186159</id><published>2009-02-08T21:01:00.007+08:00</published><updated>2009-02-08T22:18:31.297+08:00</updated><title type='text'>Penawar Rindu</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Penawar rindu padamu seorang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Kenapa selalu semangatku dikau puja&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Penawar rindu padamu seorang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Resah tak sanggup menanggung di jiwa &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Salah tak tahu kasih bermula ( ulang 2X ) &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bermula Peristiwa, &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;dalam ingatan Kasih tercipta &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Penawar rindu padamu seorang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Senyuman kuberi sungguh bermakna &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tetapi sayang kau tak ketahui ( ulang 2X ) &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tak ketahui Hingga ku merana, &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;merajuk hati Membawa diri &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Penawar rindu padamu seorang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Kenapa selalu semangatku dikau puja &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2273256632572186159?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2273256632572186159/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2273256632572186159' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2273256632572186159'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2273256632572186159'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/penawar-rindu.html' title='Penawar Rindu'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3614482936750213141</id><published>2009-02-08T20:59:00.006+08:00</published><updated>2009-02-09T19:24:28.032+08:00</updated><title type='text'>Pasir Roboh</title><content type='html'>&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Putih dipinggir kali &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Putih dipinggir kali &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempat menyabung&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempat menyabung ayam berlaga sayang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempat menyabung&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempat menyabung ayam berlaga sayang&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Kasih tak boleh dijual beli &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Kasih tak boleh dijual beli&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bukannya benda bukannya benda buat berniaga&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; s&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;ayang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bukannya benda buat berniaga sayang&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Putih pantainya indah &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Putih pantainya indah&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempatlah orang tempatlah orang bersuka ria&lt;/span&gt;&lt;/em&gt; s&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;ayang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Tempatlah orang bersuka ria sayang&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bercerai kasih bukannya mudah &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Bercerai kasih bukannya mudah &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Sampai mati sampailah mati terkenang juga s&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;ayang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Sampai mati terkenang juga sayang &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Pasir Roboh&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3614482936750213141?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3614482936750213141/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3614482936750213141' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3614482936750213141'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3614482936750213141'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/pasir-roboh.html' title='Pasir Roboh'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-6675537386379140092</id><published>2009-02-08T15:55:00.020+08:00</published><updated>2009-02-08T22:13:47.789+08:00</updated><title type='text'>Ghazal</title><content type='html'>Masa kecil dulu, arwah ayah amat meminati muzik ghazal. Setiap kali ada show ghazal di tv,  arwah ayah dan arwah ibu akan menyaksikannya dari awal hingga akhir. Arwah ayah sangat appreciate muzik ghazal walaupun dia seorang pegawai agama tetapi dia berjiwa seni. Aku seronok melihat arwah ayah menggoyang2kan kepalanya mengikut rentak lagu ghazal. Arwah ibu yg sentiasa berada disampingnya hanya mengukir senyuman.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku kurang meminati ghazal masa itu. Bagiku ia muzik utk orang tua2 sahaja. Aku lebih meminati lagu-lagu pop yeh yeh. Penyanyi kesayangan ku ialah Allahyarham Datin Rafeah Buang. Pernah satu hari arwah ayah bertanya padaku, bila besar nak jadi apa? Aku jawab nak jadi Rafeah Buang. Terbeliak mata org tua itu mendengar jawapan ku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arwah ayah pernah mempunyai seorang anak angkat, Abg Kamal, orang Singapura. Dia nie satu kampong dgn penyanyi2 pop yeh yeh yg sgt popular pada masa itu saperti A. Ramli, Jefrydin, M. Ishak, Zam Zam dll. Semasa arwah ayah bertugas di Negara Brunei Darussalam pada tahun 1960 hingga 1971, abang kamal pernah tinggal bersama-sama kami. tetapi xlama. Masa itu dia menjadi pemandu kepada seorang kerabat Diraja Brunei.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali ada perayaan sambutan ulangtahun Sultan Brunei, ramai penyanyi2 pop yeh yeh yang terkenal pada masa itu akan buat show di Bandar Seri Begawan. Abg kamal lah org yang paling sibuk masa itu menjadi 'Liaison Officer' kepada penyanyi2 tersebut. Dan satu perangai Abg kamal nie, setiap kali mereka datang dia pasti akan bawa penyanyi2 itu makan tengahari di rumah. Yang bestnye, Abg kamal, walaupun pandai masak, dia beli je lauk  pauk untuk dijamu kepada penyanyi2 yg datang rumah. Aku lah orang yg paling seronok. Arwah ayah sporting. Dia layan mereka itu sebagai tetamu2 istimewa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jauh pulak menyimpang. Niat nak cerita pasal ghazal. Ok lah..berbalik pada ghazal, dulu-dulu &lt;em&gt;(tak tau la sekarang nie)&lt;/em&gt; di Johor kalau ada kenduri kahwin, pasti kumpulan ghazal akan dijemput untuk memeriahkan majlis. Satu ketika dulu, jiran kakak buat kenduri kahwin dan kumpulan ghazal dijemput. Mereka hanya akan buat persembahan pada malam berinai. Sepanjang malam mereka bermain ghazal. Lagu yang aku paling ingat sekali ialah 'Pak Ngah Balik'. Beberapa tahun kemudian lagu 'Penawar Rindu' nyanyian Datin Orked Abdullah menjadi sangat popular.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa sy tulis pasal ghazal? Kerana sy dah jatuh cinta pada muzik ini atau mungkin juga sy sudah tua hihihi. Muzik ini dikatakan berasal dari Persia yang dibawa ke tanah melayu oleh peniaga-peniaga Arab. Sy pernah menonton 'Gema Zafana' di Istana Budaya 4 tahun yg lalu. Persembahan lagu-lagu ghazal, diselangselikan dengan tarian2 zapin memang first class. Rasa bangga pulak jadi orang Johor :-) &lt;em&gt;(Sy dulu ada juga bercita-cita nak jadi penari kebudayaan tapi telah mendapat tentangan hebat dari keluaga. Mana boleh anak Pak haji jadi penari!)&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhir tahun 2008, aku telah menjemput kumpulan muzik ghazal Istana Budaya untuk mengadakan persembahan ghazal semasa Malam Jasamu Dikenang bagi menghargai jasa-jasa staf2 yg telah lama berkhidmat di IIUM. Kumpulan ini diceritakan telah banyak membuat persembahan kesenian di luar negara termasuk di negara timur tengah. Memang best persembahan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga muzik ghazal terus berkumandang dan berkembang dipersada seni dan generasi muda perlu didedahkan dengan muzik ghazal kerana ianya adalah khazanah bangsa yang tidak ternilai.&lt;br /&gt;Namun tidak ramai penyanyi yang boleh membawa lagu ghazal dengan baik. The best is Ramlah Ram.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya paparkan juga di sini dua lagu ghazal: Penawar Rindu dan Pasir Roboh.  Kedua-dua lagu ini amat bermakna bagi diriku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Camne lagunya? Carilah sendiri k.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-6675537386379140092?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/6675537386379140092/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=6675537386379140092' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6675537386379140092'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6675537386379140092'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/ghazal.html' title='Ghazal'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5192369405541763619</id><published>2009-02-06T12:04:00.006+08:00</published><updated>2009-02-08T21:07:50.166+08:00</updated><title type='text'>Rindunya kat dia....</title><content type='html'>Sudah hampir 2 minggu dia menyepikan diri....hanya sekali2 je dia call...tanye kenapa dia xupdate blog, dia kata 'gong chan' tinggal. Kesian 'gong chan' kena tinggal. Ingatkan xbole survive tanpa 'gong chan' di sisi. First time dia call, dia baru sampai Jordan, kedua kalinya ke depan 'Petra'..dia bercerita betapa indahnya tempat itu..tersangatlah teruja. Alhamdulillah, sampai juga dia ke sana. Ketiga kali dia call, dia on the way ke Syria pulak. Amboi..panjangnya langkah...janji ke Jordan aje tapi dah sampai Syria...lawan tokey nih!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8 Februari baru nak balik Cairo...lambatnyeeee...xsabar nak tengok gambar2 menarik di Jordan dan Syria. Dia kata ada 1,000 keping gambar. Banyak tuu. Memang sejak kecil dia suka berjalan n suka bergambar...macam emak dia jugaklah...tapi bila dah tua2 nie...xbest pulak bila bergambar kerana bentuk badan dah 'out of proportion' dan muka pun dah xcun lagi huhuhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So biarlah anak2 aje yg berposing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We miss u thia...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5192369405541763619?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5192369405541763619/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5192369405541763619' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5192369405541763619'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5192369405541763619'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/02/rindunya-kat-dia.html' title='Rindunya kat dia....'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-8678739020181018507</id><published>2009-01-30T14:00:00.034+08:00</published><updated>2009-01-30T14:41:37.008+08:00</updated><title type='text'>Untuk tatapan orang jauh...</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKgTqAgKJI/AAAAAAAAAPg/65jy0LuXw3g/s1600-h/Image(135).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296972371295479954" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKgTqAgKJI/AAAAAAAAAPg/65jy0LuXw3g/s200/Image(135).jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;Masih 'honeymooning'&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaqHxWWZI/AAAAAAAAAPQ/JND9mmwjo6w/s1600-h/Image(380).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296966160172341650" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 204px; CURSOR: hand; HEIGHT: 153px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaqHxWWZI/AAAAAAAAAPQ/JND9mmwjo6w/s200/Image(380).jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;em&gt;Control comel.....&lt;/em&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKalxvfSGI/AAAAAAAAAPI/1lQ1YiirLuI/s1600-h/Image(381).jpg"&gt;&lt;em&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296966085539481698" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 208px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKalxvfSGI/AAAAAAAAAPI/1lQ1YiirLuI/s200/Image(381).jpg" border="0" /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt; Tengok teater dgn A'an......&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKahvZ0d0I/AAAAAAAAAPA/Kk4D6yqs0U0/s1600-h/Image(382).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296966016192247618" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 228px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKahvZ0d0I/AAAAAAAAAPA/Kk4D6yqs0U0/s200/Image(382).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Ditemani oleh Hafiz, Banna &amp;amp; Azrai&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKacN6psxI/AAAAAAAAAO4/uibaSBdhGXI/s1600-h/Image(386).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965921303802642" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKacN6psxI/AAAAAAAAAO4/uibaSBdhGXI/s200/Image(386).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Birthday Zaim....biasalah anak2 buah yg sibuk&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/em&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaNh8eAOI/AAAAAAAAAOw/LtRCqq5SyhE/s1600-h/Image(394).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965668982096098" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaNh8eAOI/AAAAAAAAAOw/LtRCqq5SyhE/s200/Image(394).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Ijlal yg suka bergaya&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaJFshBJI/AAAAAAAAAOo/y8yqZmmJ4ac/s1600-h/Image(398).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965592679515282" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaJFshBJI/AAAAAAAAAOo/y8yqZmmJ4ac/s200/Image(398).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Birthday Hafiz.....tengok sape yg tak sabar2&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaEQxQHJI/AAAAAAAAAOg/DapEQxQgm5k/s1600-h/Image(415).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965509752822930" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKaEQxQHJI/AAAAAAAAAOg/DapEQxQgm5k/s200/Image(415).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Imtiyaz....xsabar nak tengok dia besar&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZ20itoMI/AAAAAAAAAOY/WKiyBUngGKI/s1600-h/Image(378).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965278837350594" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZ20itoMI/AAAAAAAAAOY/WKiyBUngGKI/s200/Image(378).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Brothers n&lt;/em&gt; &lt;em&gt;Best friends.....forever n ever&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZxTIS4RI/AAAAAAAAAOQ/uXo9V-Jq6KA/s1600-h/Image(330).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965183968829714" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZxTIS4RI/AAAAAAAAAOQ/uXo9V-Jq6KA/s200/Image(330).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;loving cousins....&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZsfzirtI/AAAAAAAAAOI/qtnPvehChfI/s1600-h/Image(328).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965101472100050" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZsfzirtI/AAAAAAAAAOI/qtnPvehChfI/s200/Image(328).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Xabis2 nak bertanding sape paling CUN&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZn1oD58I/AAAAAAAAAOA/ndspP7-RzYw/s1600-h/Image(291).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296965021430179778" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZn1oD58I/AAAAAAAAAOA/ndspP7-RzYw/s200/Image(291).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;D'Time Square...memenuhi permintaan zaim&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZhhcevAI/AAAAAAAAAN4/_zqEL2SOrbE/s1600-h/Image(273).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296964912933682178" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZhhcevAI/AAAAAAAAAN4/_zqEL2SOrbE/s200/Image(273).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Hanya kenangan.....biasalah separuh jalan je&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZbbzum4I/AAAAAAAAANw/D86U_tMpMDk/s1600-h/Image(134).jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296964808341363586" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZbbzum4I/AAAAAAAAANw/D86U_tMpMDk/s200/Image(134).jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;Org jauh....jangan jelez kat dua orang nih&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZVWGEW5I/AAAAAAAAANo/0YKiEWH0HvQ/s1600-h/Image055.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5296964703728458642" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 150px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKZVWGEW5I/AAAAAAAAANo/0YKiEWH0HvQ/s200/Image055.jpg" border="0" /&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;/a&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;THIA @ KAK UDA @MAK UDA........WE MISS U SOOOOO MUCH!!!!&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-8678739020181018507?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/8678739020181018507/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=8678739020181018507' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8678739020181018507'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8678739020181018507'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/01/untuk-tatapan-orang-jauh.html' title='Untuk tatapan orang jauh...'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SYKgTqAgKJI/AAAAAAAAAPg/65jy0LuXw3g/s72-c/Image(135).jpg' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7009461895642550952</id><published>2009-01-12T13:57:00.016+08:00</published><updated>2009-01-12T16:04:02.479+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrllGt9ngI/AAAAAAAAAM4/8VHLMjlaqzg/s1600-h/DSCN1581.JPG"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrllGt9ngI/AAAAAAAAAM4/8VHLMjlaqzg/s200/DSCN1581.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5290293137921383938" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrgBPve1RI/AAAAAAAAAMY/jp8iJZrtG_Q/s1600-h/DSCN1721.JPG"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrgBPve1RI/AAAAAAAAAMY/jp8iJZrtG_Q/s200/DSCN1721.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5290287024310244626" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrfe_A5vyI/AAAAAAAAAMQ/RREIvoJ6aGU/s1600-h/DSCN1852.JPG"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrfe_A5vyI/AAAAAAAAAMQ/RREIvoJ6aGU/s200/DSCN1852.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5290286435704356642" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;11 Januari 2009.....Hafiz mendaftar di Maahad As Sofa, Rembau, Negri Sembilan. Akhirnya dapat juga masuk maahad setelah setahun mencari-cari maahad yang sesuai untuk Hafiz. Tahun lepas ayahnya survey maahad2 swasta di seluruh Negeri Kelantan tapi xde yg sesuai untuk Hafiz. Dia xlayak masuk maahad Kerajaan kerana keputusan UPSR tidak memuaskan. Ada 2A je...akibat malas belajar. Hafiz pandai tapi penyakit M dia tu lbh dr segalanya. Bukan setakat belajar je malas, nak urus diri pun sgtlah malas. Dia nak masuk asrama pun, sy lah yg menguruskan segalanya...dari pakaian sehinggalah segala keperluan peribadi yang perlu di bawa. Dia xamik hal langsung. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Asalnya macam xmau hantar Hafiz tinggal di asrama. Kerana yg ada dirumah hanyalah dia dan zaim. Sunyi nanti kalau hafiz xde dan zaim tidur sorg2 dlm bilik. Walaupun hafiz suka buli zaim tapi dia lah peneman zaim tidur. Namun, memandangkan perkembangan hafiz yg agak 'mencemaskan' maka kami terpaksa masukkan dia ke sekolah berasrama juga. Dia harus ‘didisiplinkan dan ditarbiyyahkan'. Dia begitu mudah terpengaruh dengan sikap rakan-rakan sebaya yg agak 'longgar' didikan agama mereka. Bnyk kesan negatif yg kami dapati sejak Hafiz rapat dengan mereka. Sejak cuti sekolah akhir tahun, Hafiz banyak menghabiskan masa bersama mereka…..dari pagi hinggalah larut malam. Dia sudah mula lalai mengerjakan solat, lebih suka lepak dengan kawan-kawan dan tidak lagi rajin menghafal surah-surah dalam Al-Quran. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi sy melalui saat-saat perpisahan dengan anak-anak semasa mereka belum cukup dewasa adalah sangat menyedihkan. Dulu terpaksa berpisah dgn Fathiyyah apabila dia masuk Sekolah Naim Lil Banat di Kota Bharu, Kelantan. Sy rasa sy telah berlaku kejam terhadapnya kerana menghantarnya bersekolah jauh-jauh. Fathiyyah pula slalu telefon dan tulis surat kata kami dah xsayangkannya kerana hantar dia sekolah jauh-jauh. Dekat setengah tahun juga dia terpaksa dipujuk untuk meneruskan persekolahannya di situ. Mujur lah pada waktu itu, ayahnya masih berkhidmat dengan MAS, bolehlah dia balik tiap-tiap bulan guna privilege family travel.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semalam, airmata sy berguguran lg apabila berpisah dengan Hafiz pula. Sy tahu dia pun rasa sedih sewaktu kami hendak balik. Sy tahu Hafiz cuba menahan diri dari menangis kerana dia seorang lelaki. Sy peluk dan cium pipinya dan dahinya dengan perasaan sungguh sebak tetapi masih mengawal airmata agar sy tidak menangis di hadapannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika masuk ke dalam kereta, airmata sy sudah mencurah2 sambil berdoa agar Allah memberinya kekuatan semangat dan ketabahan menjalani hidup di tempat dan suasana yang baru. Semuanya ini kami lakukan demi kebaikannya. Doa dan harapan kami agar Hafiz akan menjadi seorang ‘HAFIZ’ dan menjadi pembimbing generasinya kelak.&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7009461895642550952?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7009461895642550952/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7009461895642550952' title='18 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7009461895642550952'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7009461895642550952'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2009/01/11-januari-2009.html' title=''/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SWrllGt9ngI/AAAAAAAAAM4/8VHLMjlaqzg/s72-c/DSCN1581.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>18</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4526065094259654752</id><published>2008-12-30T10:36:00.004+08:00</published><updated>2008-12-30T10:39:33.172+08:00</updated><title type='text'>CeTusan RaSa</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SVmJvG2RLEI/AAAAAAAAALg/3wSV2k4siTI/s1600-h/256px-SwansCygnus_olor.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SVmJvG2RLEI/AAAAAAAAALg/3wSV2k4siTI/s200/256px-SwansCygnus_olor.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5285407080081075266" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;Sebuah cita-cita tidakkan terlaksana&lt;br /&gt;Tanpa usaha yang gigih&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kejayaan pasti tak mungkin tercapai&lt;br /&gt;Tanpa mengharungi kegagalan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kegembiraan takkan dapat dirasai&lt;br /&gt;Tanpa disulami dengan kedukaan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebahagiaan akan lebih bermakna&lt;br /&gt;Selepas diselubungi kesedihan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kasih sayang tidak akan bererti&lt;br /&gt;Tanpa sebuah pengorbanan&lt;br /&gt;Walaupun kadangkalanya amat pahit&lt;br /&gt;Ia tetap didambakan oleh semua insan&lt;br /&gt;Tanpa mengira batasan usia&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4526065094259654752?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4526065094259654752/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4526065094259654752' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4526065094259654752'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4526065094259654752'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/cetusan-rasa.html' title='CeTusan RaSa'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SVmJvG2RLEI/AAAAAAAAALg/3wSV2k4siTI/s72-c/256px-SwansCygnus_olor.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5436469978619767163</id><published>2008-12-22T16:35:00.011+08:00</published><updated>2008-12-22T17:12:50.631+08:00</updated><title type='text'>Rintihan Hati Ibu</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SU9Zx6ZeuqI/AAAAAAAAALY/xI5RSo6_I8s/s1600-h/Picture2.jpg"&gt;&lt;img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 147px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SU9Zx6ZeuqI/AAAAAAAAALY/xI5RSo6_I8s/s200/Picture2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5282539601953471138" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Wahai anak,&lt;br /&gt;Andainya kau tau&lt;br /&gt;Betapa aku sangat merinduimu&lt;br /&gt;rindu untuk membelaimu&lt;br /&gt;seperti diwaktu kau kecil dahulu&lt;br /&gt;   &lt;br /&gt;Ibu rindu akan rengekan manjamu&lt;br /&gt;Hilai tawamu&lt;br /&gt;senyum tangismu&lt;br /&gt;Keriuhan gurauan dan usikanmu&lt;br /&gt;sentiasa terngiang-ngiang ditelinga ibu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini&lt;br /&gt;Sepinya hati seorang ibu&lt;br /&gt;kerana kamu telahpun dewasa&lt;br /&gt;telah punya kehidupan sendiri&lt;br /&gt;ada yg sudah punya keluarga&lt;br /&gt;ada yg sedang mengejar cita-cita&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiada apa yg ibu harap darimu&lt;br /&gt;hanya kenanglah ibu &lt;br /&gt;dalam doamu&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5436469978619767163?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5436469978619767163/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5436469978619767163' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5436469978619767163'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5436469978619767163'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/rintihan-hati-ibu.html' title='Rintihan Hati Ibu'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SU9Zx6ZeuqI/AAAAAAAAALY/xI5RSo6_I8s/s72-c/Picture2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7512843587408240336</id><published>2008-12-16T22:00:00.017+08:00</published><updated>2008-12-16T22:52:20.237+08:00</updated><title type='text'>Geram</title><content type='html'>Petang td setibanya di rumah dari ofis, sy terkejut melihat keadaan luar rumah sy kotor. Sangat2 kotor dgn bekas-bekas tanah liat dimerata halaman rumah dan lantai porch (tempat kereta).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy dah agak ini mesti perbuatan anak-anak jiran yg suka sgt bertandang ke rumah kami setiap hari pada musim cuti sekolah ini. Sebelum ini sy pernah menegur mereka kerana suka beli aiskrim dan buang sampulnya ikut suka-suka aje. Yang sy geram sgt, yg suka sgt buang sampah merata-rata tu budak2 perempuan. Dan yg lebih pelik, dia org nie xmalu datang bermain kat rumah sy walhal anak-anak sy dua2 lelaki. Kalau masih kecil dan belum sekolah xpelah jugak...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But today they were too much! Hari ini xde seorang pun berada di rumah. Hafiz kerumah kawannya di Taman Melewar dan Zaim sy bawa ke pejabat kerana ayahnya ada mesyuarat di luar. Budak2 tu selamba je ajak kawan2 dtg beramai2 berpesta di rumah saya bermain tanah liat! Pastu siap kait buah kelapa muda di belakang rumah n selepas minum airnya kulit2 kelapa dibiar bersepah di laman rumah sy. Tambah lagi dgn bekas2 makanan Mcdonald yg dibiarkan begitu saje di tembok porch sy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Darah sy tetiba menyirap. Dahlah sy ni pengidap penyakit darah tinggi. My blood really go upstairs! Badan sy mengigil...sy xpernah lg merasa begitu marah. Sebelum ni sy sentiasa sabar dgn mereka dan tegur mereka baik2 setiap kali mereka buat sepah tp kali ini....I just can't take it anymore.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy beritahu suami sy nak cari budak-budak tu kat rumah dia org n nak warning jangan datang rumah sy lagi. Suami sy pulak ntah nape cool je...kalau selalunya dia yg melenting dulu. Kali ni sy pulak yg naik angin. Suami sy kata xpyhlah ...nanti esok dia akan tegur budak2 tu...Sy nekad..Sy xkira sy pergi jugak nak cari budak2 tu. Kalau dpt jumpa mak dia org lagi baik..bisik hati sy. Sy betul-betul naik angin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dlm perjalanan ke rumah mereka, sy terserempak dgn si Banna. Dia nie pengunjung tetap rumah sy. Tapi si Banna nie xlah pengecah cam budak2 perempuan tu. Dia nie 90% masculine 10% feminie.. pengemas lebih dr perempuan. Walaupun lepasan SPM dia nie agak 'kurang matured' tp rajin menolong sy mengemas rumah dan meneman zaim kalau xde org kat rumah. Dia siap buat 'bilik persinggahan' lg di corner porch rumah sy. Sy terus marahkan dia pasal rumah kotor sgt hari ini. Dia kata bukan dia yg buat tp budak-budak perempuan tu....sy suruh dia panggil budak-budak tu datang dan bersihkan rumah sy jam-jam tu jugak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila budak-budak tu datang sy marah mereka dan beri amaran jangan datang bermain dirumah sy lagi...(kejamnya...tp sy geram sgt). Si Banna la yg xpasal2 jadi mangsa kena bersihkan halaman rumah sy dgn budak-budak tu. Sy hairan juga macammana mak budak-budak tu xkisah dan xambil tau langsung tentang anak-anak perempuan mereka bermain di mana, di rumah siapa...kadang2 satu hari suntuk berkampong di rumah sy. Apa yg sy dipahamkan adik beradik dia org ada 9 orang! Agaknya pasal tu la xterjaga kot. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suami sy kata xpe lah...budak-budak..Pasal masih budak-budaklah kita kena tegur. Dan dia org kena tau adab2 bila berada di rumah orang...especially rumah jiran. Kalau xkena cara boleh jadi gaduh. Tapi sy bukanlah kaki gaduh tetapi bila dah geram sgt boleh jadi saperti gunung berapi yang meletup...kerana sy ni bukan jenis pemarah...lebih2 lg nak marah anak orang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nak tengok esok dia orang berani x datang rumah sy.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7512843587408240336?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7512843587408240336/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7512843587408240336' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7512843587408240336'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7512843587408240336'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/geram.html' title='Geram'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-383251060069608758</id><published>2008-12-16T21:39:00.002+08:00</published><updated>2008-12-16T21:43:06.550+08:00</updated><title type='text'>Budi Bahasa</title><content type='html'>Semasa dinner beberapa mlm yg lepas, sy bersembang2 dgn kak long. Mula-mula cerita pasal hal-hal pejabat, kerja-kerja yg xpernah ada noktahnya dan kisah lecturer2 yg berbagai ragam. Ada yang sangat baik budi pekertinya, ada pulak yang menyombong macam dia sorang je yg ada PhD.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kak long bercerita tentang seorang Professor dari University of Hawaii yang pernah menghadiri seminar undang-undang di UIA beberapa bulan yang lalu. Professor ..... (xingat nama pulak) sangat baik budi bahasanya walaupun dia merupakan seorg Professor yg sgt distinguished dan hebat dlm bidang perundangan. Tapi dia nie very humble and ucapan 'thank u' xpernah putus2 diucapkan dan sgt appreciative setiap kali kak long mengurus hal-hal dia. Berlainan dengan org kita, susah betul nak ucapkan terima kasih atau memberi penghargaan. Lbh2 lg yg dah rasa diri mereka trsgt pandai...(oops sori..xsemua camtu kan?)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy ingin berkongsi beberapa pengalaman di negara2 yg pernah sy kunjungi antaranya UK, Australia, New Zealand, Hawaii dan Vienna. Walaupun ada setengah2 dari budaya mereka memang xboleh dijadikan contoh langsung. Tapi ibarat kata pepatah, "Yang baik dijadikan teladan..Yang buruk dijadikan sempadan"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di negara2 yg sy pernah kunjungi, kebanyakan pemandu kereta lebih menghormati pejalan-pejalan kaki. Kita xperlu mengangkat2 tangan minta mereka berhenti beri laluan untuk menyeberang jalan. Dari jauh mereka dah slow down dan memberi isyarat agar kita menyeberang jalan dengan selamat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kedai-kedai pula, apabila kita selesai membuat pembayaran, mereka akan ucapkan "thank you" and 'Have a nice day!". Sekiranya ada baki wang, mereka akan kata, "This is yr change, madam"...akan disebutkan berapa jumlah baki wang dan seterusnya mengucapkan terima kasih dan minta kita dtg lg. Maybe itu part of their 'customer service' yg wajib dipraktikkan...cara yg efektif untuk menarik hati pelanggan. Tp melalui body language mereka, sy tau mereka ikhlas .... Xpernah lg sy jumpa cashier yg masam mukanya dan memberi layanan yang berbeza kepada sy walaupun sy org Asia. Baik muda maupun yg tua...they are very pleasant. Customer service mereka mmg 1st class.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di negara kita kebiasaannya juruwang2 di kaunter jangankan nak ucap terima kasih kat pelanggan nak senyum pun payah.....mahal betul senyuman mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy juga pernah mengalami satu peristiwa yg menarik di sebuah supermarket di Perth, Australia. Semasa sy dan anak-anak sedang beratur di kaunter pembayaran, ada sepasang 'mat salleh' suami isteri di depan kami dengan sebuah troli yang sarat kandungannya. Masa itu cuti krismas dan mungkin barangan dapur mereka sudah kehabisan dan nak tambah stok baru. So kami terpaksalah menunggu lama sikit sehingga mereka selesai membuat pembayaran. Sebaik saja si suami, selesai membayar, dia menoleh ke arah kami yg sedang menunggu dibelakangnya dan berkata, "Sorry to keep u waiting". Kami terkedu la jugak...Xtau nak respond camne tp sy cepat2 reply "O, its ok..no problem". Org berbudi kita kenalah berbahasa ya x?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selama bershopping di negara kita, xpernah lagi orang depan memohon maaf kpd org yg menunggu di belakang...termasuklah sy. Kita xpernah dididik begitu dan mesti org pun akan rase pelik....apa hal pulak dan mintak2 maaf. Tapi seandainya kita berbuat begitu, tentu org  yg menunggu dibelakang akan sejuk hatinya...so mampukah anda melakukannya...sy masih belum mampu kerana ianya diluar kebiasaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak-anak perlu dididik sejak kecil supaya sentiasa mengucapkan terima kasih apabila menerima sesuatu dan ajar mereka bagaimana untuk menghargai dan menghormati org lain supaya bila mereka besar nanti mereka akan dihargai dan dihormati.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-383251060069608758?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/383251060069608758/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=383251060069608758' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/383251060069608758'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/383251060069608758'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/budi-bahasa.html' title='Budi Bahasa'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7888838036197137003</id><published>2008-12-12T10:01:00.012+08:00</published><updated>2008-12-12T11:55:12.052+08:00</updated><title type='text'>Terasing</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SUHbS0GcKcI/AAAAAAAAAKo/JsgfA32Ywg8/s1600-h/chinstrap-penguin-rock.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5278741354524715458" style="FLOAT: right; MARGIN: 0px 0px 10px 10px; WIDTH: 200px; CURSOR: hand; HEIGHT: 138px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SUHbS0GcKcI/AAAAAAAAAKo/JsgfA32Ywg8/s200/chinstrap-penguin-rock.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;(Buat insan-insan yg kehilangan org yg disayangi)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kegelisahan didalam kedinginan&lt;br /&gt;Meniti sepi keseorangan&lt;br /&gt;Sebuah kematian yang tiada bernisan&lt;br /&gt;Sendu mengiringi perpisahan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ruang nan luas diri bergerak bebas&lt;br /&gt;Namun keupayaanku terbatas&lt;br /&gt;Segala mimpi menjadi api&lt;br /&gt;Perit membakar diri&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebuah cinta dan harapan&lt;br /&gt;Menjadi mimpi berterbangan&lt;br /&gt;Tersekat nafasku kabur pandangan mataku&lt;br /&gt;Amat tersiksa diriku&lt;br /&gt;Kerana kehilanganmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh mengapakah terus mengharap menanti&lt;br /&gt;Walau cukup kusedari&lt;br /&gt;Kau tak kan kembali&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pemergianmu mengisi kekosongan&lt;br /&gt;Biarpun dikau masih kuperlukan&lt;br /&gt;Kita dikatakan pasangan bahagia&lt;br /&gt;Kini terasing luka&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Lagu Allahyarham Sudirman Hj Arshad)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7888838036197137003?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7888838036197137003/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7888838036197137003' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7888838036197137003'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7888838036197137003'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/terasing.html' title='Terasing'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SUHbS0GcKcI/AAAAAAAAAKo/JsgfA32Ywg8/s72-c/chinstrap-penguin-rock.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-9097821743200598407</id><published>2008-12-10T10:00:00.006+08:00</published><updated>2008-12-10T10:09:01.201+08:00</updated><title type='text'>Value Yourself</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ST8kc7zOlzI/AAAAAAAAAKQ/HV_a4sfa4Yc/s1600-h/120px-Polyura_athamas.jpg"&gt;&lt;img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 120px; height: 110px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ST8kc7zOlzI/AAAAAAAAAKQ/HV_a4sfa4Yc/s320/120px-Polyura_athamas.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5277977367809005362" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ST8jmUeHytI/AAAAAAAAAKA/sV0F6EVdByo/s1600-h/250px-Lepidoptera_001.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 250px; height: 184px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ST8jmUeHytI/AAAAAAAAAKA/sV0F6EVdByo/s320/250px-Lepidoptera_001.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5277976429538560722" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Don't undermine your worth by comparing yourself with others,&lt;br /&gt;It is because we are different that each of us is special. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't set your goals by what other people deem important,&lt;br /&gt;Only you know what is best for you. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't take for granted the things closest to your heart &lt;br /&gt;Cling to that as you would your life, &lt;br /&gt;for without them life is meaningless. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't let your life slip through your fingers by living in the past or the future.&lt;br /&gt;By living your life one day at a time, &lt;br /&gt;you live all the days of your life. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't give up when you still have something to give.&lt;br /&gt;Nothing is really over … until the moment you stop trying. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't be afraid to admit that you are less than perfect,&lt;br /&gt;It is the fragile thread that binds us to each other. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't be afraid to encounter risks,&lt;br /&gt;It is by taking chances that we learn how to be brave. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't shut love out of your life by saying it's impossible to find.&lt;br /&gt;The quickest way to receive love is to give love. &lt;br /&gt;The fastest way to lose love is to hold on too tightly,&lt;br /&gt;And the best way to keep love is to give it wings.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't dismiss your Dreams. &lt;br /&gt;To be without dreams is to be without hope.&lt;br /&gt;To be without hope is to be without purpose. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Don't run through life so fast that you forget where you've been,&lt;br /&gt;But also know where you're going. &lt;br /&gt;Life is not a race, &lt;br /&gt;but a journey to be savored every step of the way.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;With Love from Sasan&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-9097821743200598407?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/9097821743200598407/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=9097821743200598407' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9097821743200598407'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9097821743200598407'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/value-yourself.html' title='Value Yourself'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/ST8kc7zOlzI/AAAAAAAAAKQ/HV_a4sfa4Yc/s72-c/120px-Polyura_athamas.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-2901203222055070201</id><published>2008-12-05T22:42:00.017+08:00</published><updated>2008-12-08T22:41:42.235+08:00</updated><title type='text'>Kehilangan</title><content type='html'>Pernahkah anda kehilangan seseorang? Tentu ada yg pernah...di ruangan ini sy ingin berkongsi beberapa pengalaman sy apabila kehilangan seseorang.....tp kenapa tajuk ini ek...ntah la....mungkin kerana sy selalu saja kehilangan org2 yg sy sayang.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kehilangan seorang ayah semasa Form 3. Masih teringat lagi semasa hari pertama di Form 3, pagi itu hati sy rasa resah sahaja...Apabila sy pulang ke rumah, sy diberitahu oleh kakak, ayah meninggal dunia di Madinah. Sy seolah2 tidak percaya kerana baru beberapa hari sy melihat dia n ibu menaiki pesawat SIA di Airport Singapura. Dan masih terngiang2 di telinga segala pesanannya. "Jangan tinggal solat dan belajar rajin-rajin"...itulah pesanan terakhirnya. Jiwa sy terasa begitu kosong..tetiba saja sy tidak berayah. Semoga roh ayah dimasukkan ke dlm golongan org2 soleh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sy juga pernah kehilangan seorang kwn baik selepas SPM....kira-kira 35 thn yg lalu. Dia merupakan teman baik semasa kami bersekolah dan tinggal di asrama di JB. Tapi cuma utk 2 tahun saje...tgktan 4 dan 5...selepas SPM kami pulang ke kampong masing2...sy ke kluang dan dia ke pontian...hari perpisahan sgt2 menyedihkan...sehingga dah sampai rumah pun sy masih lagi menangis dan menangis. Banyak kenangan2 manis dan pahit kami lalui bersama. Namun keadaan telah memisahkan kami dan sehingga kini kami tidak pernah bertemu. Ntah kenapa kami tidak pernah berusaha untuk bertemu kembali. Sy doakan semoga dia sentiasa bahagia di samping keluarganya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kemudian sy kehilangan seseorang yang pada waktu itu sangat istimewa dlm hidup sy. Tanpa ada perasaan benci, tiada sengketa...tetibe masing-masing menyepi diri...sy percaya dia kini bahagia di samping keluarganya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3 tahun lalu sy kehilangan seorg ibu pula. Kehilangan yg sgt besar....Kehilangan ibu yang menjadi pendokong dan sumber kekuatan sy. Walaupun ibu bukan seorg yg 'banyak mulut' tp setiap kali memandang wajahnya sy akan menjadi begitu bersemangat untuk melayari hidup ini. Kejayaan sy membesarkan anak-anak adalah hasil dr bantuan dia...ibu tidak pernah mengeluh atau bersungut. Seorg nenek yg sgt2 menyayangi cucu-cucunya. Ibu bnyk memberi kemudahan kpd sy, yg berat diringankan, yg susah dipermudahkan. Kehilangan dialah yg paling meruntun jiwa sy sehingga kini. . Masih terbyg renungan terakhir ibu sebelum dia menutup mata utk selama-lamanya. Renungannya seolah2 ingin mengucapkan 'selamat tinggal' dan itulah pandangannya yg terakhir. Sy amat terasa akan kehilangannya walaupun dia hanyalah ibu angkat sy. Ibu angkat yg telah bnyk berjasa kpd sy yg merupakan satu2 saja anaknya. Walaupun sy agak terkilan kerana ibu telah menyembunyikan penyakit kansernya sehingga 'stage 4', tetapi sy mengerti mengapa ibu bertindak demikian. Dia tidak mahu menyusahkan sy. Namun begitu, sy merasa sgt puas kerana berpeluang menjaga ibu sehingga dia menghembuskan nafas yg terakhir. Ibu, semoga rohmu dicucuri rahmat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setahun selepas itu, sy kehilangan lg. Kali ini kehilangan seorg adik lelaki bongsu. Dia meninggal akibat kanser paru-paru. Dia pergi dlm usia agak muda ...baru 40 tahun. Anak-anak masih kecil. Dia sedar bahawa dia akan pergi.....dan bersedia utk pergi....Setiap kali sy menziarahinya di hospital, dia selalu berkata, "org katil sebelah dah pergi, giliran kita ntah bila agaknya". Dia begitu tenang menghadapi saat2 kematiannya kerana dia tahu sel-sel kanser yg aktif di dlm tubuhnya sudah tidak dpt dikawal lg walaupun sudah bnyk kali menjalani kimoterapi. Walaupun sy tidak dibesarkan bersama-sama dia, tetapi sy tetap merasa kehilangan...kerana dialah satu-satunya adik lelaki sy...darah daging sy. Fuzam, akak doakan supaya roh mu bahagia d sana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin selepas ini sy akan terus kehilangan lagi ......atau ntah2 org akan 'kehilangan' sy. Betapa sedihpun perasaan, namun semuanya harus ditempoh dengan ketabahan dan harus sentiasa pasrah dengan setiap ujianNya....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang pasti ingatan sy terhadap mereka tetap segar dlm lipatan kenangan. Sy bersyukur kerana diberi peluang utk menyayangi dan disayangi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;Sesunguhnya DIA lah yang Maha Mengetahui apa yg terbaik utk kita.&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-2901203222055070201?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/2901203222055070201/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=2901203222055070201' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2901203222055070201'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/2901203222055070201'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/12/kehilangan.html' title='Kehilangan'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7293139637859178771</id><published>2008-12-04T16:02:00.000+08:00</published><updated>2008-12-04T15:53:51.425+08:00</updated><title type='text'>Karya oh Karya</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/STeJXS2o14I/AAAAAAAAAJQ/SpcQlMSzUWg/s1600-h/DSCN2155.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5275836521778829186" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/STeJXS2o14I/AAAAAAAAAJQ/SpcQlMSzUWg/s320/DSCN2155.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Lamenya xupdate. Maybe blogging is not my cup of tea. Tak pandai nak berkarya..nak bermadah...nak berpantun...nak buat lawak...bila baca balik draft yg dah dibuat...rasa xsedap aje....mesti diketawakan. oleh bloggers lain....nanti mereka akan kata "&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;ntah ape2 blog si nannychomel tuh....bosannya"&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:arial;color:#000000;"&gt;Tengok thia punya blog amboi...tiap-tiap hari update sejak rumah dah ada wi-fi...Helo..Cik Fathiyyah...don't get carried away...Ingat your priority...Tengokkan bakat dia dlm penulisan..ishh....not bad...mungkin juga mewarisi bakat ibunya yang masa muda2 dulu rajin menulis dalam diari....ada lagi tersimpan ditempat rahsia...banyak kisah dan peristiwa suka dan duka di dalamnya.....anak-anak xpernah jumpa diari tu...akan ku tinggalkan sebagai harta pusaka...&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:Arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;color:#000000;"&gt;Well...pelik rasanya camne la org lain ada masa nak update blog...especially the future 'doctors'..and 'engineers' and 'accountants'......subjek punya la bnyk nak kena study but still they have time to update their blog. Or maybe tugas mereka hanya study je kot...tp yg kat overseas terpaksa berdikari...tentu bnyk urusan jugak...masih lg bole update blog..or maybe they are still young....full of interesting ideas....and they talk the same language.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:arial;color:#000000;"&gt;But not for nannychomel......nannychomel dah ketandusan idea....experience bnyk nak share tp bila nak put on the screen aduhhh terasa sgtlah susahnya...jadi mental block pulak...aduhai...anak-anak ku...kalian sungguh hebat.....nannychomel envy sgt dgn bakat kamu yg sgt pandai berkarya...teruja dgn pengalaman-pengalaman yg dikongsi bersama....&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Arial;color:#000000;"&gt;Selain blog thia and adik, nannychomel minat sgt menziarahi blog CJ, Syah, Cairo boy and Sarah Mohd Shukor......blog mereka sgt dramatik.....bnyk cerita-cerita menarik yg mampu membuat nannychomel terkhayal di dalam dunia mereka....nantilah...mungkin skrg fikiran nannychomel sedang berserabut...insha'Allah, bila jiwa kembali tenang dan fikiran sudah lapang akan nannychomel cuba untuk menghasilkan karya2 yg menarik...&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Arial;color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;P.S.: Hari Sabtu, nannychomel nak bawa anak-anak tgk teater 'Sinbad' di Istana Budaya...our yearly event.....harap-harap best macam 'Aladin' and 'Siti di Alam Fantasi' and 'Ali Baba Bujang Lapok'...seronok tengok teater kanak-kanak nih....rasa cam nak kembali ke dunia kanak-kanak hihihi....sentiasa gembira dan penuh gelak ketawa....&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Arial;color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Arial;color:#000000;"&gt;Till we meet again.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-family:Arial;color:#000000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7293139637859178771?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7293139637859178771/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7293139637859178771' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7293139637859178771'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7293139637859178771'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/11/karya-oh-karya.html' title='Karya oh Karya'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/STeJXS2o14I/AAAAAAAAAJQ/SpcQlMSzUWg/s72-c/DSCN2155.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-791801293843152325</id><published>2008-11-20T13:59:00.003+08:00</published><updated>2008-11-20T14:05:22.942+08:00</updated><title type='text'>Tomorrow can be too late</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SST97yKs7QI/AAAAAAAAAJI/0yRiR5qwxJQ/s1600-h/image014.jpg"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 212px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SST97yKs7QI/AAAAAAAAAJI/0yRiR5qwxJQ/s320/image014.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5270616667451092226" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;If you're mad with someone and nobody's there to fix the situation... You fix it. Maybe today, that person still wants to be your friend.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;And if u don't, tomorrow can be too late.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;If you're in love with somebody, but that person doesn't know... tell her/him. Maybe today, that person is also in love with you.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;And if you don't say it, tomorrow can be too late. &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; If you still love a person that you think has forgotten you...  tell her/him. Maybe that person has always loved you.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;And if you don't tell her/him today, tomorrow can be too late.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;If you need a hug of a friend... ask her/him for it.   Maybe they need it more than you do.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;And if you don't ask for it today, tomorrow can be too late.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;If you really have friends who you appreciate... tell them. Maybe they appreciate you as well. &lt;strong&gt;&lt;em&gt;That if you don't and they leave or go far away today, tomorrow can be too late.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;If you love your parents, and never had the chance to show them... do it. Maybe you have them there to show them how you feel.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;That if you don't and they leave today, and then tomorrow can be too late.&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-791801293843152325?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/791801293843152325/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=791801293843152325' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/791801293843152325'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/791801293843152325'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/11/tomorrow-can-be-too-late.html' title='Tomorrow can be too late'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SST97yKs7QI/AAAAAAAAAJI/0yRiR5qwxJQ/s72-c/image014.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7478273722092278571</id><published>2008-11-07T20:10:00.001+08:00</published><updated>2008-11-07T20:11:45.744+08:00</updated><title type='text'>Buat Teman-Teman (yg muda-muda belaka)</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQ5R1lLk3UI/AAAAAAAAAIw/j5Gw7o7bT14/s1600-h/P8040465.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5264234995398270274" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQ5R1lLk3UI/AAAAAAAAAIw/j5Gw7o7bT14/s320/P8040465.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqf2oG93wI/AAAAAAAAAIY/RLOEUv57O1U/%3Ca%20href="&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5263193244028094418" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqeXq6Hx9I/AAAAAAAAAII/1kEGQzviB_g/s320/sabah+043.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqcvSCkKMI/AAAAAAAAAHw/f1HYjlaY7dM/s1600-h/DSC_0247.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5263191450646227138" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 213px; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqcvSCkKMI/AAAAAAAAAHw/f1HYjlaY7dM/s320/DSC_0247.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqbzHFXSEI/AAAAAAAAAHo/MbDsEiw_23I/s1600-h/PA020235.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5263190416913025090" style="margin: 0px auto 10px; display: block; width: 320px; height: 240px; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQqbzHFXSEI/AAAAAAAAAHo/MbDsEiw_23I/s320/PA020235.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SPQWNNBTctI/AAAAAAAAAGo/kOqzjn3T2-o/s1600-h/sabah+040.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5256851081137451730" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center;" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SPQWNNBTctI/AAAAAAAAAGo/kOqzjn3T2-o/s320/sabah+040.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SPQU8C4eRmI/AAAAAAAAAGY/eM8p6KjdTfY/s1600-h/100_1967.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5256849686846654050" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SPQU8C4eRmI/AAAAAAAAAGY/eM8p6KjdTfY/s320/100_1967.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SO1s5Hrx4tI/AAAAAAAAAGA/6G44mkBN2sY/s1600-h/DSC_0017.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5254976068782252754" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center;" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SO1s5Hrx4tI/AAAAAAAAAGA/6G44mkBN2sY/s320/DSC_0017.JPG" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SO1o1uaK7QI/AAAAAAAAAFw/IumKoqqPKAI/s1600-h/18032008%28017%29.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5254971612411391234" style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center;" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SO1o1uaK7QI/AAAAAAAAAFw/IumKoqqPKAI/s320/18032008%28017%29.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;Teman.&lt;br /&gt;Dunia ini begitu indah dengan kehadiran kalian&lt;br /&gt;Gelak ketawa kalian menceriakan hari-hari ku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teman,&lt;br /&gt;Kalian setia bersama ku&lt;br /&gt;Di waktu senang dan susah&lt;br /&gt;Di waktu suka dan duka&lt;br /&gt;Seiring dan sejalan&lt;br /&gt;Menempuh berbagai cabaran&lt;br /&gt;Bagi meraih sebuah kejayaan&lt;br /&gt;Dalam perjuangan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teman,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga semangat setiakawan&lt;br /&gt;Dan kasih sayang&lt;br /&gt;Terus berkekalan&lt;br /&gt;Dan segala memori indah&lt;br /&gt;Terukir dan terpahat dalam kenangan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7478273722092278571?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7478273722092278571/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7478273722092278571' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7478273722092278571'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7478273722092278571'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/buat-teman-teman-yg-muda-muda-belaka.html' title='Buat Teman-Teman (yg muda-muda belaka)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/SQ5R1lLk3UI/AAAAAAAAAIw/j5Gw7o7bT14/s72-c/P8040465.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3745828746510376265</id><published>2008-11-07T17:07:00.005+08:00</published><updated>2008-11-07T17:51:49.555+08:00</updated><title type='text'>Update</title><content type='html'>Leganya rasa bila sebahagian dari bebanan tugas sudah selesai. Sejak 20 Oktober sehinggalah petang tadi, 7 November, setiap hari ada meeting. Jari jemari dah xlarat nak mengetuk keyboard setiap kali kena siapkan dokumen-dokumen utk meeting dan selepas meeting. Alhamdulillah, hari ini meeting terakhir..bole la rehat-rehatkan jari sikit walaupun dalam in-tray banyak surat-surat menunggu untuk diambil tindakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Xsedar esok dah hari Sabtu. Sejak Hafiz discharged dari Tawakal Hospital, aku dah lost track of time. Banyak perkara nak disettlekan. Zaim pun dah selesai peperiksaanya...ntah camne agaknya results dia. Setiap kali tanya camne kertas ujian he just answered, "Buat aje..." Biasanya anak-anak lelaki akan jawab begitu, betul x CJ? Hafiz, ketika diserang demam denggi langsunglah xbukak buku. Xnampak langsung keresahannya. Dia missed 4 papers...tp aku lebih risaukan kesihatannya masa itu. Biarlah dia sembuh betul2 baru pegi sekolah amik periksa..lagipun MC dia seminggu. Xnak dia demam balik. Xnak duk kat hospital lg. Phobia dengan hospital. Dulu rasa cam xnak jejakkan kaki ke hospital lagi..kerana pernah teman arwah ibu dua minggu di HKL sehinggalah dia meninggal dunia di Wad Onkologi, HKL. Tengok HKL teringat saat-saat terakhir bersamanya.....setiap kali ingatan itu datang...pasti airmata akan mengalir walaupun sudah 3 tahun dia pergi meninggalkan aku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pastinya pelawat-pelawat blog nannychomel boring kerana xde update. Kadang2 rasa pelik tengok bloggers lain yang rajin mengupdate blog mereka. Isshhh....rajin betul dia orang tu...pandai cari masa update blog. Sebenarnya bnyk cerita nak dikongsi bersama tapi masa nak mengarang tu xde...kadang2 idea xkuar langsung...otak jadi tepu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, don't worry...blog anda tetap dilawati..ada jugak komen2 yang diberi..but to me blog nie sesuai sangat untuk anak-anak muda dan mereka-mereka yang punya banyak masa untuk berkarya. Mereka-mereka yang tidak banyak komitmen seperti aku yang pagi kuar kerja balik dah senja, balik rumah kena uruskan makan minum keluarga, kena tengok baju-baju dan berlipat ke belum, dan bergosok ke belum, sampah di dapur dah dibuang ke belum....dan macam-macam lagi la urusan rumahtangga yang perlu diberi keutamaan....so bila badan dah penat...otak pun xmampu nak berkerja lagi...lebih-lebih lagi age is catching up. Kalau dulu2 stay back kat ofis sampai jam 10 mlm pun cergas lagi tapi sekarang balik jam 9 mlm, sampai je rumah terus cari katil...one of the signs of old age!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So..sebelum tugasan lain datang, kesempatan ini diambil utk mengupdate.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3745828746510376265?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3745828746510376265/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3745828746510376265' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3745828746510376265'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3745828746510376265'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/11/update.html' title='Update'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-3505745214338443705</id><published>2008-10-17T13:36:00.012+08:00</published><updated>2008-10-17T15:08:10.395+08:00</updated><title type='text'>Rezeki</title><content type='html'>Arini IIUM menganjurkan EID Gathering untuk semua staff..academic and non-academic. Dress Code: Baju Raya... nasib baik la ada sepasang baju raya tahun nie...xbole nak lawan thia n adik....4 pasang! Maka berduyun-duyunlah kami ke Galeri KAED (Fakulti Seni Bina)untuk memeriahkan suasana. Kalau nak ikutkan hati malasnya nak menapak ke sana....jauuuuhhhh bangat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku n d geng pegilah juga...naik tangga turun tangga n menyeberangi sungai yang warna airnya cam teh tarik kaw-kaw tu..melintasi dewan besar CAC and akhirnya sampai jugak la ke KAED. Masuk2 org dah ramai memenuhi setiap ruangan...semua kerusi sudah dipenuhi. Nape lah xbuat kat CAC...besar n luas...n boleh masuk seberapa ramai yang ada..rupa2nya student ada exam esok takut xsempat nak susun kerusi meja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Memandangkan tiada kerusi lagi, kami decide nak berdiri je...lgpun pergi pun kerana nak makan je hehehe...ntah camne our ushers (penyambut tetamu) ternampak kami berdiri tercangak-cangak dilambainya kami ke depan suruh penuhkan meja VIP yang masih kosong. Alamak...xkanlah nak duk kat situ...seganlah pulak lagipun dekat sgt dengan meja VVIPs... tp memikirkan kalau kami xduduk meja tu akan diisi oleh staf lain pulak maka kami dengan muka yang separuh malu separuh segan tp hati mahu nie pergilah juga ke meja depan....xjauh dr meja bekas Rektor kami yg dikasihi, Tan Sri Prof. Dr. Mohd. Kamal Hassan yang sentiasa nampak segak and hensem. Bersama-sama beliau adalah dekan-dekan dan ketua jabatan-jabatan kulliyyah (fakulti)...termasuk Dekan, KOE (Engineering) Prof. Dr. Ahmad Faris Ismail (guess ayah sape?).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka bersantaplah kami disitu. Kalau duduk kat meja VIP makanan disajikan tetapi menunya limited...xmacam yg lainnya hidangan style buffet...tu yg xbest duk kat meja VIP...terpaksa control anggun pulak hihihi....stressed betul..makan pun xkenyang. Semasa jamuan, tetamu dihiburkan oleh Kumpulan muzik tradisional ISTANA BUDAYA..tp semuanya lagu raya...hmmmm bila la nak berhenti lagu2 raya nie..kerjapun xfokus psl masih dilanda mood raya. Di antara program yg menarik ialah cabutan nombor bertuah dan pakaian tercantik lelaki dan perempuan...hmmm....sape lah pemenang-pemenang yg bertuah agaknya...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika tengah khusyuk menjamu selera (sebenarnya xmakan banyak pun...hanya 3 cucuk satay..n 2 keping lemang...n soto yg dikongsi dengan geng)...tetiba aku mendengar nombor staf ku dilaung oleh MC? Ehh..betul ke nombor 455? macam dengar xdengar je..diulangi lagi nombor itu..dan aku memandang seorang AJK yg berada disebelah MC lalu memberi isyarat jari 4..5...5... ke? Dia mengangguk...Yahooo..nombor aku naiklah lalu dengan terujanya aku kedepan untuk mengambil hadiah cabutan bertuah itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Staff2 pejabat ku terkejut...mane taknye..sejak khamis minggu lepas aku dah 4 kali tampil kedepan untuk menerima hadiah-hadiah berikut:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertama:  Anugerah Kualiti 2008 peringkat Jabatan  &lt;br /&gt;Kedua  :  Pemenang Hadiah Kuiz Ramadhan 2008&lt;br /&gt;Ketiga :  Cabutan Nombor Bertuah (Hari Kualiti)2008&lt;br /&gt;Keempat:  Cabutan Nombor Bertuah (EID Gathering)2008&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nak buat camne....Allah dah tetapkan rezeki ini untuk ku, Alhamdulillah. Bukan selalu pun dapat hadiah berturut-turut hihihi. To my friends, jangan risau ....hamper hadiah cabutan nombor bertuah minggu lepas belum dibuka lg...masih berbungkus elok...rajin-rajin la datang ke bilik ku k...akan ku kongsi bersama kalian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-3505745214338443705?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/3505745214338443705/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=3505745214338443705' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3505745214338443705'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/3505745214338443705'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/rezeki.html' title='Rezeki'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5880064634206161488</id><published>2008-10-13T14:33:00.003+08:00</published><updated>2008-10-13T16:02:41.265+08:00</updated><title type='text'>A Message by George Carlin:</title><content type='html'>The paradox of our time in history is that we have taller buildings but shorter tempers, wider Freeways ,  but narrower viewpoints. We spend more, but have less, we buy more, but enjoy less. We have bigger houses and smaller families, more conveniences, but less time. We have more degrees but less sense, more knowledge, but less judgment, more experts, yet more problems, more medicine, but less wellness. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We drink too much, smoke too much, spend too recklessly, laugh too little, drive too fast, get too angry, stay up too late, get up too tired, read too little, watch TV too much, and pray too seldom.   &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We have multiplied our possessions, but reduced our values. We talk too much, love too seldom, and hate too often.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We've learned how to make a living, but not a life. We've added years to life not life to years. We've been all the way to the moon and back, but have trouble crossing the street to meet a new neighbor. We conquered outer space but not inner space. We've done larger things, but not better things. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We've cleaned up the air, but polluted the soul. We've conquered the atom, but not our prejudice. We write more, but learn less. We plan more, but accomplish less. We've learned to rush, but not to wait. We build more computers to hold more information, to produce more copies than ever, but we communicate less and less. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;These are the times of fast foods and slow digestion, big men and small character, steep profits and shallow relationships. These are the days of two incomes but more divorce, fancier houses, but broken homes. These are days of quick trips, disposable diapers, throw away morality, one night stands, overweight bodies, and pills that do everything from cheer, to quiet, to kill. It is a time when there is much in the showroom window and nothing in the stockroom. A time when technology can bring this letter to you, and a time when you can choose either to share this insight, or to just hit delete... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Remember; &lt;/strong&gt;spend some time with your loved ones, because they are not going to be around forever.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Remember&lt;/strong&gt;, say a kind word to someone who looks up to you in awe, because that little person soon will grow up and leave your side.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Remember,&lt;/strong&gt; to give a warm hug to the one next to you, because that is the only treasure you can give with your heart and it doesn't cost a cent.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Remember&lt;/strong&gt;, to say, 'I love you' to your partner and your loved ones, but most of all mean it. A kiss and an embrace will mend hurt when it comes from deep inside of you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Remember&lt;/strong&gt; to hold hands and cherish the moment for someday that person will not be there again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Give time to love, give time to speak! And give time to share the precious thoughts in your mind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;AND ALWAYS REMEMBER:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My advice: "Just do whatever you think you should do.....before it's too late. DO IT NOW!"&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5880064634206161488?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5880064634206161488/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5880064634206161488' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5880064634206161488'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5880064634206161488'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/message-by-george-carlin.html' title='A Message by George Carlin:'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-6680187497894532867</id><published>2008-10-12T00:10:00.005+08:00</published><updated>2008-10-13T09:25:11.977+08:00</updated><title type='text'>Cinta 2</title><content type='html'>Janji ku dulu akan ada kisah CINTA siri ke 2. Satu topik yg menjadi minat ramai...terutamanya uda dan dara. Bagi yg sudah berumahtangga, masih adakah CINTA yg mengetuk pintu hati?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah benar CINTA itu hadir tanpa diundang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;CINTA, KASIH DAN SAYANG.....perlukah kita mempunyai ketiga-tiga elemen ini untuk hidup bahagia? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada pasangan yg bercinta bagai nak gila..tetapi akhirnya berpisah juga. Kata mereka tiba-tiba saja perasaan CINTA itu hilang, lenyap...it's gone....gone...gone with the wind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada pasangan yang hangat bercinta ..tiba-tiba pintu hatinya diketuk oleh orang lain. Tiada angin, tiada ribut...CINTAnya beralih arah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada pasangan yang bertahun-tahun mempertahankan CINTA mereka, tetapi bertemu jodoh dengan orang lain. Sungguh tragis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada pasangan berjaya mengharungi alam percintaan sehingga berjaya ke gerbang perkahwinan tetapi kecundang juga...gagal mempertahankan CINTA mereka kerana perkahwinan penuh dengan onak dan duri. Namun perkahwinan masih diteruskan walau CINTA sudah tiada lg di hati mereka, mengapa? Demi kebahgiaan anak-anak. Sampai bila?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada pasangan yang tidak  pernah berCINTA sebelum berkahwin tetapi bahagia hingga ke anak cucu...saperti orang2 tua dulu-dulu. Apakah kunci kebahagian mereka ini terletak kepada keikhlasan dan ketulusan dalam PERCINTAAN?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sukar untuk dimengertikan.  Tapi yg pasti CINTA boleh membuat kita jadi BUTA. Kerana CINTA sanggup tinggal emak tinggal saudara...tp apabila dihimpit masalah baru sedar langit itu tinggi atau rendah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ada orang kata...CINTAIlah diri dulu sebelum menCINTAI orang lain.&lt;br /&gt;Ada orang kata...JANGAN menCINTAI pasangan anda 100%...tinggalkan 10% untuk diri sendiri.&lt;br /&gt;Ada orang kata...kasih sayang lebih bertahan dari CINTA. CINTA mudah datang dan pergi...betulkah?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang pasti berCINTA itu ibarat satu perjudian...tiada jaminan akan menang..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hingga ketemu lagi di siri yg lain...Yang masih belajar tu....jgn dipikirkan2 sgt soal CINTA...ianya bukan PRIORITY buat masa ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-6680187497894532867?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/6680187497894532867/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=6680187497894532867' title='15 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6680187497894532867'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/6680187497894532867'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/cinta-2.html' title='Cinta 2'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>15</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-9194772809661343675</id><published>2008-10-11T17:26:00.008+08:00</published><updated>2008-10-11T18:14:11.889+08:00</updated><title type='text'>Kasih Ibu</title><content type='html'>Akhirnya semalam berlalu juga...hari yg memaksa aku berpisah dari salah seorg dari anak-anakku. Setelah 3 bulan dia bersama-sama ku, tiba masanya dia pergi lagi. Kepulangannya dulu disambut dengan penuh gembira...pemergiannya kali ini tidak pula diiringi dengan air mata...Aku tidak mahu mengiringi perpisahan kali ini dengan isak tangis kerana tidak mahu dia menjadi lemah semangat. Biarlah aku lepaskannya dengan perasaan gembira supaya dia boleh meneruskan perjuangannya dengan suasana yang aman dan tenang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun hati seorang ibu....ia akan tetap merasa hiba&lt;br /&gt;Dan doaku tak putus-putus mengiringi pemergiaannya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kamus seorang ibu, walau 10 org anaknya sekalipun, kasih sayang tetap terbahagia sama rata...tiada yg lebih tiada yg kurang. Tidak bermakna bila anak-anak tiada disisi, kasih sayang ibu akan berkurangan. Seorang ibu akan sentiasa mendoakan kesejahteraan utk kesemua anak-anaknya...cuma anak-anak selalu gagal untuk memahami perasaan dan hati seorang ibu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun hati seorang ibu...dia sentiasa memaafkan&lt;br /&gt;Walau dalam keadaan hatinya terluka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa anak-anak kecil, hati seorang ibu sentiasa rasa terhibur dengan tingkah laku mereka. Gurauan, gelak ketawa, tangisan, jeritan, sakit pening...itu semua hiburan bagi seorang ibu. Tetapi hati seorang ibu akan merasa sunyi apabila anak-anak sudah dewasa. Anak-anak sudah ada dunia sendiri, keluarga sendiri, kehidupan sendiri dan seorang ibu sudah tidak lagi memainkan peranan yg besar dalam hidup mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun hati seorang ibu..&lt;br /&gt;masih mahu memberi restu&lt;br /&gt;masih mahu memberi ruang pada kemaafan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kerana kasih sayang seorang ibu&lt;br /&gt;sentiasa memberi cahaya.....&lt;br /&gt;ibarat pancaran mentari pagi&lt;br /&gt;dan sinaran bulan dimalam hari&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-9194772809661343675?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/9194772809661343675/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=9194772809661343675' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9194772809661343675'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/9194772809661343675'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/kasih-ibu.html' title='Kasih Ibu'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-393722210726412655</id><published>2008-10-06T11:56:00.002+08:00</published><updated>2008-10-06T12:00:29.692+08:00</updated><title type='text'>Something Nice To Share</title><content type='html'>'The happiest people in the world are not those who have no problems, but those who learn to live with things that are less than perfect.'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A group of graduates, highly established in their careers, got together to visit their old university professor. Conversation soon turned into complaints about stress in work and life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Offering his guests coffee, the professor went to the kitchen and returned with a large pot of coffee and an assortment of cups - porcelain, plastic, glass, crystal, some plain looking, some expensive, some exquisite - telling them to help themselves to the coffee.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When all the students had a cup of coffee, the professor said: 'If you noticed, all the nice looking expensive cups were taken up, leaving behind the simple and cheap ones. While it is normal for you to want only the best for yourselves, that is the source of your problems and stress. Be assured that the cup itself adds no quality to the coffee. In most cases, it is just more expensive and in some cases even hides what we drink.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"What all of you really wanted was coffee, not the cup, but you consciously went for the best cups... Then you began eyeing each other's cups."&lt;br /&gt;Now consider this, said the professor, 'Life is the coffee; the jobs, money and position in society are the cups. They are just tools to hold and contain Life, and the type of cup we have does not define, nor change the quality of Life we live. Sometimes, by concentrating on the cup, we fail to enjoy the coffee God has provided us. Enjoy your coffee!'&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The happiest people don't have the best of everything. They just make the best of everything. Four things to take note of in life...&lt;br /&gt;1. Live simply.&lt;br /&gt;2. Love generously.&lt;br /&gt;3. Care deeply.&lt;br /&gt;4. Speak kindly.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Shine a light &amp;amp; enjoy your Coffee today!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-393722210726412655?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/393722210726412655/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=393722210726412655' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/393722210726412655'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/393722210726412655'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/something-nice-to-share.html' title='Something Nice To Share'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-8406579009993559022</id><published>2008-10-06T10:22:00.011+08:00</published><updated>2008-10-06T11:03:26.825+08:00</updated><title type='text'>Macam-macam Cerita</title><content type='html'>Salam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lamenya xupdate blog...sejak 'gong chan' masuk ICU...rasa xbersemangat nak update blog. Kesian 'gong chan'...tu la thia...mendera dia dr subuh hingga ke subuh...kalau la gong chan bole bersuara mau aje dia menjerit meminta 'tuan'nye berehat sekadar tiga empat jam sehari...hah tengok skrg sape yg susah....thia gak yg susah...n I pun susah sama tau ...xbole nak update tanpa 'gong chan'..bukan xbole update pakai PC lain tp 'gong chan' gak yg best hihihi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, sy tetap mengupdate diri dgn kisah2 terbaru...don't worry...blog2 anda tetap diziarahi cuma xbole nak comment je...maklumlah bila raya dah dekat macam2 keje nak kena buat...makin ramai kat rumah makin bnyk pulak keje yg xselesai..sepatutnye makin ringan tugasan....tambah stressed lg bila anak-anak kejap2 hilang... syp sunyi....sepi je kat umah...bila disiasat rupa2nya masing-masing mengadap laptop...(masa tu 'gong chan' sihat lg)...tp bila 'gong chan' masuk ICU...tuannya pun demam sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, hari raya dah pun berlalu. Nak kata seronok sgt xjugak...xseronok langsung pun tidak...so... so.... Cuma perbezaannya tahun nie balik JOHOR....dah lame xblk sana..rasa2nye dah 4 tahun kot....ketupat rendang n sambal kacang Johor sentiasa terbyg di mata. Lebih2 lg yg disediakan oleh kakak n anak-anaknya terutamanya anak2 sedara lelaki sy yg memang pandai merebus ketupat. Sebenarnya bukanlah nak mkn sgt tp tahap kerinduan terhadap sdara mara di Kluang n Muar sudah sampai ke tahap maksima. Terasa benar betapa lamenya sy tidak menjenguk mereka. Sy tidak mau anak-anak putus hubungan kekeluargaan dengan ibu2 n bapa2 sedara n sepupu sepapat mereka di Johor. Walaupun tidak sempat menziarahi semua keluarga di sana, namun sy puas kerana dpt bawa anak-anak blk Johor.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagi 4 hari thia nak blk Cairo. Sekejapnye rasa 3 bulan percutiannya di sini. Thia tgh pening kepala...bnyknye brg2 nak dibawa blk. Ayahnye beli sambal daging sampai 3 kotak... camne nak bawak blk..thia bertambah pening. Dah berapa kali punggah beg..xmuat2 lg... lum masuk barang2 dapur...ada ke kengkawan yg nak tolong bawakan???? xpe la thia...bawak je pegi KLIA..kalau xbole bawak semua...kita org bawak blk umah je...hihihi..tp yg peliknye thia nie...dia cam xkisah pun dah dekat nak blk..relaks je...arini bole pg main ice skating lg...helo...bila nak siap pack barang-barang?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Arini dah start keje..tp ofis masih sunyi sepi...boring la pulak...Ooops...lupa nak wish pengujung2 blog nannychomel yg setia... 'SELAMAT HARI RAYA' Maaf Zahir n Batin...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-8406579009993559022?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/8406579009993559022/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=8406579009993559022' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8406579009993559022'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/8406579009993559022'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/10/macam-macam-cerita.html' title='Macam-macam Cerita'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5951279308863152984</id><published>2008-09-24T08:22:00.004+08:00</published><updated>2008-09-24T09:22:35.067+08:00</updated><title type='text'>WARKAH BONDA (buat anakanda yang berada di IRBED)</title><content type='html'>Anakandaku Atiqah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Airmata bonda bercucuran membaca warkahmu yg ditujukan khas buat Fathia, sahabat baik mu. Bonda dapat merasakan betapa hebatnya kerinduanmu terhadap dia. Sungguh bonda turut merasainya kerana bonda turut merindui mu malah sgt terkilan kerana tidak berkesempatan menemuimu ketika anakanda pulang ke Malaysia tempoh hari. Bonda ada mengajak Fathia berkunjung kerumah mu tetapi nasib tidak menyebelahi bonda kerana anakanda sudah merancang utk menziarahi nenekmu pada hari itu. Bonda redha kerana nenekmu lebih penting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atiqah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bonda sgt menghargai persahabatan kamu berdua...persahabatan yg begitu akrab sehingga ketika anakanda berdua berada di KISAS, setiap kali bonda menziarahi Fathia, bonda rasa tak sah kalau tidak dapat berjumpa dgn mu walaupun untuk beberapa saat sahaja. Anakanda sgt berbudi bahasa, sopan santun, lemah lembut dan melayan bonda seperti ibu sendiri. Bonda rasa seolah-olah ada satu ikatan di hati-hati kita, walau ianya tidak pernah dibicara atau diluahkan malahan tidak pernah jua saling mengenali sebelum itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atiqah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bonda turut terkilan kerana anakanda berdua terpaksa berpisah bagi meneruskan cita-cita masing-masing. Anakanda pernah berkata, kalau boleh hendak belajar bersama-sama Fathia. Tapi Allah Maha Berkuasa di atas segala-galanya. Dialah yang menentukan takdir kita. Maka anakanda berdua terpisah...walaupun tidak jauh namun perpisahan itu membawa kesedihan dan kepedihan. Tapi percayalah, anakandaku, ini adalah ujian dan dugaan dariNya yg hendak menguji sejauh mana kesetiaan kamu berdua sebagai sahabat sejati. Sejauh mana keikhlasan yang kamu suburkan di dalam hati. Kita tidak akan tau sedalam mana kasih kita pada seseorang jika kita tidak diuji dgn perpisahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atiqah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perpisahan itu memang menyakitkan. Namun, jika kamu redha dgn ketentuanNya, bonda yakin di akhir perpisahan ini nanti, anakanda berdua akan menikmati suasana yg lbh bahagia. Bonda teringat kata-kata seseorg yang pernah rapat dgn bonda satu masa dahulu, "A minute of loneliness, Happiness for a lifetime". Di kala kita keseorangan dan kesunyian, kita pasti akan teringat saat-saat suka dan duka bersama-sama org yg kita sygi dan sentiasa berharap agar kesunyian itu akan berakhir dgn kegembiraan sepanjang hayat. Di sinilah perlunya pengorbanan. Tiada kasih yang tidak menuntut pengorbanan. Hanya bonda harap ungkapan "Yang Indah Itu Hanya Sementara" tidak akan berlaku di antara kamu berdua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di akhir kata bonda doakan semoga anakanda sentiasa tabah menghadapi cabaran dalam mengejar cita-cita. Anggaplah kesunyian dan kerinduan anakanda sebagai satu hiburan di perantauan. Ianya adalah mainan perasaan semata-mata.  Bonda yakin anakanda mampu mengatasinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak cina memasang lukah&lt;br /&gt;Lukah dipasang di tanjung jati&lt;br /&gt;Di dalam hati tidak ku lupa&lt;br /&gt;Bagaikan rambut bersimpul mati&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Daun selasih permainan budak&lt;br /&gt;Daun selasih dimakan budak&lt;br /&gt;Bercerai kasih talak tiada&lt;br /&gt;Seribu tahun bertemu juga&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(sebahagian petikan lagu dari filem melayu "GURINDAM JIWA" lakonan Nordin Ahmad dan Latifah Omar......masa tu anakanda2 berdua lum ujud lagi di dunia....tetapi lagu ini sgt2 bonda minati.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian, salam sayang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5951279308863152984?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5951279308863152984/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5951279308863152984' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5951279308863152984'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5951279308863152984'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/warkah-bonda-buat-anakanda-yang-berada.html' title='WARKAH BONDA (buat anakanda yang berada di IRBED)'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-1760415915296865023</id><published>2008-09-22T13:04:00.009+08:00</published><updated>2008-09-22T14:07:36.819+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='GaRa-GaRa Nak KuLit CanTik'/><title type='text'>Gara-Gara nak kulit cantik....</title><content type='html'>It all happened during last weekend. I bought a beauty soap, a day cream and a night cream (Vitamin E) tp bahannya xtau pulak dr ape....tp kata jurujual tu bahan natural n xde bahan kimia. Murah je...RM15 semuanya. Tujuannya nak remove pigmentation (jeragat) yg dah bnyk melata di muka. Maklumlah, kulit dah terlalu matured or maybe becoz I don't bother much about skin care. So nak buatlah something kat kulit muka biar cantik, halus dan mulus, konon-konon nak improve penampilan sikit utk raya nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On the 1st day , I washed my face using the beauty soap and applied the day and night cream. Everything was ok. No negative reaction. Rase confidentlah jugak. If it works, I don't have to invest in all those expensive set of skin care which are available in the market.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To my surprise, on the 2nd day, that was on Sunday, when I woke up to prepare for Sahur, while washing my face and looking through the mirror, I was surprised to see a huge patch of red skin covering my neck and the upper part of my body. I felt itchy but thinking that it might had been caused by an insect bite, I jez ignored it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In the morning, again I washed my face using that soap and applied the day cream, as instructed by the Sales lady. Totally believing in what she'd said, it didn't cross my mind that the rash on my body was due to the side effect of the cream. Towards evening, I saw my face red and swollen and when I touch it, I can feel a slight pain n irritation. It also had a burning sensation. Oh God, what had I done to my face. I called thia into my room and showed her my face, my neck and all those red spots on my body..."Ini macan kesan allergic, mak", thia commented.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thia asked me to stop using the soap and the cream. I kept on washing my face with tap water to ease the burning sensation. I felt so, so scared and prayed hard that nothing worse than this would happen to my face. Infact, this is the 1st time I 'ventured' into this experiment. (Sebelum nie xpernah terpedaya dgn kata-kata jurujual make-up). I must immediately go and see the doctor tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Went to see Dr. Nurul this morning..very sweet and gentle doctor. "Dr., tengoklah apa dah jadi dgn muka sy! Dah xcomel dahhh. Camne nak raya nie?" I demanded her sympathy. "You pakai cream ape nie?" asked Dr. Nurul. I told her my sad story.."Sah ada benda yg u allergic nie. Mesti ada sommething dlm cream yg menyebabkan muka u bengkak" She added. "One injection k...n ubat bengkak n gatal-gatal." advised Dr. Nurul. Emmmm..xpasal2 kena injection. Dah lama xkena injection tauu.&lt;br /&gt;But Dr. Nurul said dgn injection saje bengkak xbole hilang..kena telan ubat jugak. Terima aje la arahan Dr....and dpt MC sehari (nie yg ada masa update blog ....hihihi).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hopefully, my face will be back to normal dlm masa dua tiga hari nanti....xnak la beraya dgn muka sembab...macam Doraemon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;em&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#ffcc00;"&gt;Moral of the Story: Jangan mudah terpedaya dengan janji-janji manis jurujual n biarlah berbelanja lbh sikit untuk mendapatkan produk yang berkualiti. And also always get the advice from the experts first.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/em&gt;&lt;em&gt;&lt;em&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-1760415915296865023?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/1760415915296865023/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=1760415915296865023' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1760415915296865023'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/1760415915296865023'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/gara-gara-nak-kulit-cantik.html' title='Gara-Gara nak kulit cantik....'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5201999029592157848</id><published>2008-09-20T15:28:00.002+08:00</published><updated>2008-09-20T16:17:16.333+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Shopping'/><title type='text'>Shopping RaYa</title><content type='html'>15 September 2008, most happiest day in 2008 diary? Why? It's PAY DAY for all government officers and more so this year, they were given the 1st payment of a one month's bonus. So, this month they received half month bonus. Yahoooo.....that includes me, of course.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But b4 bonus day, thia and me, awal-awal lg dah serang SOGO! Sorry...terpaksa guna 'campurisation' of languages...kalau dulu istilah 'bahasa rojak' tp skrg x lg...we used 'campurisation' .....sounds better....ala-ala 'internationalisation' gitu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We entered SOGO around 11.30 a.m. on Friday, 5th September. Oh my God! we were so surprised to see hundreds of early birds already flocking at the departmental stores especially at the Children's department. On our way up, we could see big crowds on the groundfloor macam semut mengurung gula gamaknye....kata org Perak. Furthermore, it was a PREVIEW day for SOGO card members and there was a big sale.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#ffcc00;"&gt;&lt;em&gt;(Interlude: Thia tengah packing baju untuk bawa balik Cairo....cam xmuat je beg tu..)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;My main intention was to buy baju raya for Hafiz n Zaim and to take advantage of the 70% discount tp yunno la thia...dia slalu 'tumpang semangkuk....she said for adik tp kalau beli untuk adik, kena beli untuk dia jugak....biaselah anak manja..as a mother, of course I won't let her down......After so much hassle, I managed to picked up few new shirts and pants for my two younger sons. The prices were quite reasonable....kira murah la jugak, then it was time to pay. Upon reaching the payment counter, we were taken aback coz the queue was so long and it would take us more than half an hour to reach the cashier. We decided to go to another counter but the situation is the same. What to do..queue ajer la..Halfway through, one lady staff asked us to go to the upper floor coz there were less people at that department. Alhamdulillah. We quickly rushed to the upper floor and get the payment done.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color:#ffcc00;"&gt;&lt;em&gt;(Interlude: Thia pening kepala.....baju xmuat beg...lum lg nak isi botol kicap n cili sos ...)&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#990000;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;When we left SOGO at about 4.30 p.m. (5 solid hours in SOGO!), people still keep coming in. Luckily, it was a working day. The next day, Anwar, my son told me that he and his wife, Aishah, could not enter SOGO at all!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This Hari Raya kira mewah sikit la berbelanje coz dpt bonus...tp arini bru 20hb.....duit bonus cam dah abis jerrr ......huhuhu...xpe janji anak-anak bahagia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;P/S: Kalau nak shopping kat SOGO masa sale, kena pegi subuh-subuh...tunggu depan pintu masuk.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5201999029592157848?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5201999029592157848/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5201999029592157848' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5201999029592157848'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5201999029592157848'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/shopping-raya.html' title='Shopping RaYa'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-5440466519833171763</id><published>2008-09-19T05:55:00.000+08:00</published><updated>2008-09-19T06:31:40.179+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Cinta I'/><title type='text'>Cinta 1</title><content type='html'>Semalam sy menghadiri sesi ceramah agama mingguan di ofis. Penceramahnye seorg ustaz yg sy sgt kagumi...sejak menghadiri kursus Khemah Ibadah kira-kira dua bulan yg lalu. Bila ustaz ini memberi ceramah, impaknye sgt hebat...mampu menyedarkan kita dan membuat kita benar-benar insaf. Bukan setakat berderai air mata malah terisak-isak memikirkan dosa-dosa .....lebih-lebih lg semasa membaca doa taubat  selepas solat subuh..,,,,,dalam suasana yg penuh keheningan dan kesyahduan....air mata bercucuran begitu deras sekali macam air terjun di Niagara Falls.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukan tentang itu yang ingin dikongsi bersama tetapi kisah bagaimana CINTA itu membuat kita jadi BUTA....CINTA biasanye dikaitkan dgn sesuatu yang sgt indah, mempesona, mengkhayalkan, membahagiakan dan berbagai-bagai lg yg semuanya indah-indah belaka. Ianya akan terasa begitu indah sehinggalah apabila ianya menemui kegagalan dan ditimpa kekecewaan barulah kita terasa CINTA itu pahit and menyakitkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menurut kata Ustaz, perjalanan CINTA itu, sekiranya tidak dipandu dgn IMAN akan menjerumuskan pencinta-pencinta ke dlm lembah yg hina. CINTA bermula dgn perkenalan, bila dah kenal maka lahirlah bibit-bibit CINTA. Apabila benih-benih CINTA mula bersemi, maka berkembanglah bunga-bunga CINTA. Kuasa CINTA yg sudah bertahta dihati, mampu membuat sang pencinta menjadi BUTA. Yg cerdik pun boleh jd xcerdik, yg kuat imannya pun boleh goyah keimananya dek kerana SETIA dan PATUHnya dia pada CINTAnya. Baginya kesetiaan dan kepatuhan itu adalah bukti kehebatan CINTAnya. Maka. bagi membuktikan lagi kehebatan CINTAnya itu, sang pencinta sanggup BERKORBAN apa saja tanpa menyangka yang satu ketika nanti apabila CINTAnya menemui kegagalan atau dia dikecewakan, dirinya akan TERKORBAN.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, berhati-hatilah apabila diri dilanda penyakit CINTA.  CINTA yang hebat itu sebaik-baiknya hanya untuk DIA ......YANG MAHA AGUNG.....PENCIPTA KITA. ...YANG MAHA PENGASIH LAGI PENYAYANG.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sila nantikan CINTA II....bila? Entah bila agaknye...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-5440466519833171763?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/5440466519833171763/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=5440466519833171763' title='16 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5440466519833171763'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/5440466519833171763'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/cinta-1.html' title='Cinta 1'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>16</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-4058837215805436699</id><published>2008-09-18T10:54:00.001+08:00</published><updated>2008-09-18T14:42:01.981+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Being &apos;Young at heart&apos;'/><title type='text'>Being 'Young' at heart</title><content type='html'>People must be wondering why I feel so 'young' at heart. Everyday, I am being surrounded by young people and make new friends, also with younger people. I never always had the chance to meet the 'older generation' except if I go back to my kampongs, either Johor (mine) or Kelantan (hubby's). I'm the 2nd oldest in my office..luckily they called me 'KAK' not 'MAK' otherwise I will feel old before I am really 'old' but I don't mind they called me 'IBU' as I feel honoured by that name.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Actually, I enjoyed making friends with the young generations. I love. to learn new things from them (they are supposed to learn from me, as a very senior and experienced person) but to be old doesn't mean you know everything. And it is interesting to 'venture' into the young world. Especially on certain things that I never had and experienced before. Young people nowadays, I should say, are very smart, dynamic, ambitious, adventurous blah..blah...blah...and they are quite lucky too. I did not possess those characters when I was young...and I missed so many opportunities. I want to make sure my children will not repeat my mistakes... lack of confidence. They must be brave enough to face the world which is full of challenges but very rewarding.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was a victim of circumstances and was not given the chance to pursue my education to the highest level. My priority at that time was MARRIAGE not EDUCATION. But for my children, EDUCATION should come first. I want to make sure that all  of them complete their education at the highest level first before they think of marriage. But, is that possible? Still 'Jodoh ditangan Tuhan'. However, that would be my greatest achievement in life (to see them successful in their life) besides seeking for Allah's blessings, mercy and forgiveness.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To my children, 'mak' will always be there for you....in happiness and sadness&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-4058837215805436699?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/4058837215805436699/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=4058837215805436699' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4058837215805436699'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/4058837215805436699'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/being-young-at-heart.html' title='Being &apos;Young&apos; at heart'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-4969091967451006243.post-7315254389556345521</id><published>2008-09-18T10:54:00.000+08:00</published><updated>2008-09-18T11:12:27.687+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='WELCOME'/><title type='text'>Welcome.....</title><content type='html'>Welcome to my blog ... at last I'm a blogger..sounds funny at this age eh??? Well, it's better late than never. Kind of envious reading other people's blog...main objective? Sharing info, real life experience, new ideas and knowledge.....sometimes sort of therapy after a long hard day at work, not mentioning at home!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thnx to my sweetheart, thia, who created this blog for her beloved mum...her mamachomel ....she did it today after subuh prayer...both of us were so excited!!! I asked her "is it ok for a nanny to have a blog?"....."why not?" she answered... that 's the encouragement I need.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, age is jez a number...I still feel "young" inside hehehe....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Till we meet again...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4969091967451006243-7315254389556345521?l=nannychomel.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://nannychomel.blogspot.com/feeds/7315254389556345521/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=4969091967451006243&amp;postID=7315254389556345521' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7315254389556345521'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/4969091967451006243/posts/default/7315254389556345521'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://nannychomel.blogspot.com/2008/09/welcome.html' title='Welcome.....'/><author><name>nannychomel</name><uri>http://www.blogger.com/profile/06844623481243020988</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='32' height='24' src='http://3.bp.blogspot.com/_9Ws86j-KxTA/S-189qWZFnI/AAAAAAAAAbs/Kx59AO2IvHQ/S220/SAM_2297.JPG'/></author><thr:total>7</thr:total></entry></feed>
